”Den debatt Svensk Tidskrift tagit upp är emellertid utomordentligt angelägen. Idag mera än någonsin tidigare. Det är strängt taget anmärkningsvärt, att den öppna västerländska demokratins villkor och kännetecken inte ägnats större uppmärksamhet hos oss än vad fallet varit hittills.”
Idag den 4 oktober är det på dagen 41 år sedan den stora demonstrationen mot förslaget om löntagarfonder. Många har nog glömt denna enorma manifestation för fritt företagande, en del har nog aldrig ens hört talat om den och alltför många försöker nu dölja historien genom att prata kanelbullar i stället.
Ekonomhistorikern Rikard Westerberg kom förra året ut med boken ”Sista striden det är” som för första gången skildrar vad som hände med fonderna efter den stora demonstrationen den 4 oktober 1983, hur de infördes och till slut avskaffades. Svensk Tidskrift fick ett samtal med honom om bland annat varför han skrev boken.
Hur kom det sig att näringslivsopinionen under den andra halvan av 70-talet var så tyst, ja närmast accepterande, om löntagarfonderna?
Vår tids antisemitism är ett systemhot mot det civiliserade samhället. Det är ett stort våldskapital som manifesteras i terroristerrörelsernas hot mot Israel i synnerhet och väst i allmänhet. Även i Sverige, hotas judars rätt och säkerhet att leva ett judiskt liv med samma trygghet som vi alla. Det är ett hot mot vårt samhälle som sådant.
Om man ska göra något riktigt dumt ska man göra det tyst. Tyst och diskret, sent en kväll alldeles före jul. Inte varje dag i varje affär som säljer drycker i hela EU. EU har ett annat sätt att se på saken.
Många, i synnerhet i Europa, ställer frågan: hur kan det komma sig att varannan amerikan väljer en person som Donald Trump som sin presidentkandidat? Svaret är att han speglar en utbredd misstro mot det politiska centrum i huvudstaden Washington, en djup misstro mot de institutioner som totalt har misslyckats och på gränsen till ett förakt mot den elit av politiker som har haft makten.
Förståelsen av naturen förutsätter kännedom om det språk som används för att beskriva den. Det naturvetenskapliga språket innehåller mängder av universella symboler, namn och begrepp som underlättar internationell kommunikation mellan såväl forskare som intresserade amatörer. Men denna mångfald skulle bli förvirrande utan strukturer, i vilka teorier, kunskaper och fakta dessutom ordnades på ett systematiskt och begripligt sätt. I det följande uppmärksammas ett antal briljanta vetenskapsmän som skapade sådana system.
Nyligen fick regeringen två nya statsråd, men ingen av dem uppbär epitetet ”ecklesiastikminister”; ett ord som tillsammans med ”husförhör” och ”statskyrka” tillhör det förgångna. Något utanför vår tid, då i stället ord som ”koranbränning”, ”Hillsong” och ”reformförsamling” tagit deras plats. Under den gamla tiden fanns det ett stort maskineri för att valla in medborgarna religionens famn. I den nya tiden är maskinen programmerad för att optimera frihet från religionen. Ingen gång har maskineriet fungerat.
”Även Jens Spendrup, entreprenör och idag ordförande för Svenskt Näringsliv, deltog i demonstrationståget. Han pekade på den bristande förståelsen för entreprenörskap som rådde på den tiden.
– Man trodde att man kunde driva näringslivet utan entreprenörer. Det är lika dumt som att driva en klinik utan kirurger.”
