Att krigen skulle föras till motståndarnas kapitulation tycktes under andra världskriget självklart. Därför är jag undrande inför den amerikanska debatt som tycks utgå från att mördarregimen Hamas på något sätt borde få fortsätta sin verksamhet. Frågan är också kopplad till debatten om fortsatt amerikanskt stöd till Ukrainas motstånd mot den ryska regimens krig.
Det finns även andra berättelser, som inte ingår i myten. En sådan, som endast i skymundan blev berättad, är handelns historia. Det har aldrig gått att leva i Sverige utan handel.
Det är uppenbart att Polfjärd har EUs nya skogsstrategi som utgångspunkt för sin beskrivning. Utförligt argumenterar hon for ”den svenska modellen” – en incitamentsstyrd politik som grundas på privat ägande och frihet under ansvar. Men hon förklarar också varför Sverige skiljer sig från resten av EU.
Det Ekman gör är inte att försvara högern mot vänsterns urspårning. Hon redovisar bara hur det faktiskt ser ut på båda sidor. Eftersom de traditionella mediekanalerna i USA väldigt ofta sållar nyheterna genom ideologiska raster, är det extra viktigt att en svensk journalist som verkligen kan sitt ämne ger en bredare publik hela bilden. Ofta missar svenska läsare mycket information som försvunnit på vägen.
”Dessutom innebär det att åtta av nio länder runt Östersjön är med i både EU och NATO. Endast Ryssland skulle stå utanför. Det skickar en mycket tydlig signal till Putin att västvärlden är enade mot hans aggressioner och illegala invasioner.”
Imorgon är det två år sedan den fullständiga invasionen av Ukraina. I tisdags var det tio år sedan kriget började, med de gröna männen som siktades på Krim. I tio år har Ukraina slagits för sin frihet och sin överlevnad. De flesta av dem ensamma. Det är en skam resten av Europa kommer att få leva med i generationer.
På morgonen den 24 februari 2022 talade jag med en god vän som konstaterade att vi nu levde i en ny värld. I går var sista dagen i den gamla, sa han, så som vi lärt känna den under de senaste decennierna. Nu kom en vändpunkt. Nu levde vi i krigets värld.
Två år har gått sedan Ukraina heroiskt stod emot Rysslands anfallskrig. Konturerna av ett långdraget ställningskrig blir alltmer tydligt. Euforin inför förra årets ukrainska motoffensiv var olyckligt och har nu bytts till mer realistiska scenarier. Nu behövs en strategi som bygger på både hjärta och hjärna.
Vi borde fråga Zelenskyj vad han vill ha och sedan ge honom det. Så får han anfalla och isolera Krim. Då är Putin i schack och tvingas parera. Samtidigt blir hans ställning svagare och förhoppingsvis blir det statskupp. Då kan det bli förhandlingar och fred. Men i stället har Väst duttat lite.
I morgon inträffar nästa moment i den republikanska primärvalscirkusen, nu i South Carolina. Allt, utom ett messianskt under, talar för att Donald Trump kommer att stå som segrare och att Nikki Haley kommer att notera ytterligare en förlust. Men det betyder inte att loppet är över.
