Jag kliver på tunnelbanan och inser att jag bär mitt halssmycke med davidsstjärnan synlig utanpå kläderna. Det är dagen efter attentatet mot Israels ambassad i Stockholm och från den Judiska Församlingens håll varnar man återigen: Dölj er judiska identitet. Ni är inte trygga.
Faysa Idle gör en viktig insats. En insats som inte borde behövas men som dess värre är nödvändig. Hon berättar om hur det verkligen är att leva med kriminalitet i utanförskapsområden. Hur det är att se auktoritära ideologier äta sig in i samhället samtidigt som banden till det övriga Sverige tunnas ut och ibland blockeras. Hur det är när döden är en ständigt närvarande del av livet.
En del betraktare tycker sig se avgörande likheter mellan Donald Trump och Ronald Reagan eftersom båda har sänkt skatter och avreglerat industrier. Dessa betraktare borde boka tid hos Specsavers. Skillnaderna är nämligen högst iögonenfallande.
”I det brittiska parlamentsvalet den 1 maj förlorade de konservativa 171 platser i underhuset. Att det skulle gå dåligt för tories hade de flesta väntat sig- efter 18 år vid makten var partiet både oinspirerande och korrupt. Men få hade nog förväntat sig ett valnederlag i samma skala som det som drabbade de konservativa och Winston Churchill vid valet 1945.”
Den höga svenska tilliten har gjort att en bred allmänhet har accepterat att betala för andra som försöker göra rätt för sig. Systemet riskerar dock att krackelera när nämnda medelklass börjar leva i uppfattningen att stora delar av välfärdsstatens tjänsteutbud och omfördelningar går till andra grupper, och i synnerhet om dessa grupper är enkelt identifierbara.
Kalla Faktas rapportering om SD:s anonyma konton i sociala medier och partiets efterföljande hantering av granskningen blottar frågetecken om partiets framtida regeringsduglighet. Jimmie Åkesson (SD) måste bestämma sig för om man vill fortsatt leka gerillakrig som en outsider i opposition, eller vara en insider i regeringsställning.
Ibland jämförs dagens demonstrationer till stöd för Hamas med motståndet mot Vietnamkriget. Det är tänkt att få oss att bli mer sympatiskt inställda till tältlägren på Columbia och demonstrationstågen i Malmö och London. Logiken borde i stället göra dem till avskräckande exempel.
För en vecka sedan avhölls årets kanske största händelse i media, i synnerhet om man räknar in den enorma uppmärksamhet som ägnades åt Israels deltagande i tävlingen European Song Contest. Men resultatet blev ett annat än det förväntade.
I den politiska debatten de senaste åren har värnet om demokratin blivit ett allt tydligare tillhygge. Ja, tillhygge får man beskriva det som när, som när dåvarande statsministern Stefan Löfven för några år sedan försvarade Vänsterpartiet som ett demokratiskt parti med att det ju aldrig velat minska på stödet till folkbildning eller presstöd och inte heller lagt förslag om inskränkningar av public service.
I tyska media kan man nu följa den nyblivne 80-åringen, förre förbundskanslern och numera lobbyisten för rysk gas Gerhard Schröder resa runt i världen och uppmana till förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina. Boken Görings vittne är en bok om en helt annan tid som samtidigt gång på gång riskerar att bli vår egen tid om vi inte lär av historien.
