Ryssland begår dagligen vidriga våldsdåd i Ukraina. Men även den övriga fria världen utsätts för direkt och indirekt rysk aggression: cyberattacker, mord på enskilda, finansiering av propagandister och stöd till våldsamma extremistgrupper. Det kallas ofta hybridkrigföring. Måhända vore det rakare att kalla det terrorism. Oavsett vilket behöver Väst stärka sin avskräckande förmåga och höja priset för det ryska beteendet.
Badenoch vill börja med att tydligt lägga fast vad partiet står för – utan en tydlig ideologisk bas går det inte att varken få tillbaka väljarna eller lösa landets många problem. Hon fick kritik under den interna valkampanjen för att inte leverera svara på många centrala sakfrågor. Hennes svar var att man måste börja med en genomgång av de ideologiska utgångspunkterna – svar på detaljfrågor är nästa steg.
Rysslands fallerade krigsansträngningar i inledningen av första världskriget blev början på Romanov-dynastins fall. Tsar Nikolaj den andres försök till russifiering av habsburgska Galizien ekar än idag i Polen och västra Ukraina. Historien visar att ingen rysk härskare är immun mot militära och inrikespolitiska motgångar.
Rysslands historia har kanske skrivits om oftare än något annat lands, allt för att passa sittande regerings agenda. För att förstå landets agerande både historiskt och i nutid krävs insikt de ständiga historieförvrängningarna. Orlando Figes beskriver dessa förvrängningar utifrån nya perspektiv.
”Och häri, menar Noonan, ligger förklaringen till Reagans framgång. Hans karaktär är beundransvärd och den väckte människors respekt. Sådan skall man vara om man vill utöva ett presidentskap med varaktig lyster.”
”Utmärkande för svenskt bistånd till u-länderna är, att hjälpen skall ges på mottagarlandets villkor. Enligt den officiella linjen skall således inga krav ställas. Detta är en policy som mött en hel del kritik. Man har menat att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att gardera sig mot närmast vansinniga satsningar. Många miljoner kastas bort.”
Argentina går nu före och visar vägen gällande nedskärningar och avregleringar, men Europa är i lika stort behov av att ta till motorsågen. Klåfingriga politiker har satt käppar i hjulet för den ekonomiska tillväxten och reducerat vår kontinent till ett museum för historiska bedrifter. Europa behöver en egen Javier Milei.
För såväl nyhetsmedia i USA och Sverige som för analytiker, pundits och nyhetskonsumenter gäller att inte falla för önsketänkande när vi försöker följa utvecklingen. Just nu är huvudbudskapet i media att kampen är knivskarp och utgången oviss. Frågan är om den analysen håller ända fram till dagen före den officiella valdagen.
Det är inte bara otrevligt för ett land att ha en oberäknelig och våldsbenägen granne, det är dyrt också. I alla fall om man vill värna sin frihet och självständighet. Försvarsminister Pål Jonson lade fram regeringens försvarsproposition i förra veckan och meddelade att försvarsutgifterna ska trefaldigas under 2020-talet och nå 186 miljarder kronor om året 2030. Det är onekligen ett stort belopp men ändå lät han redan i samband med presentationen förstå att det troligen kommer att krävas ännu mer.
En mig närstående person brukar såga att ungefär en halvtimme räcker för ett besök i det lilla landet San Marino, ett stenkast från Rimini och Adriatiska havet. Det är lite orättvist. Det finns faktiskt en del att titta på, speciellt om man på allvar vill lära sig mer om landet och dess historia. Man kan utan problem spendera ett helt dygn i den lilla republiken på berget.
