Av rinos och revolutionärer

Den amerikanska högern
Martin Gelin
Natur & Kultur 2012

Staffan Heimerson, utrikeskorrespondent på Sveriges Radio, uttryckte nog tydligast den eufori som många Bushtrötta amerikaner – och svenskar för delen – drogs med i under den där valhösten för fyra år sedan: ”Han är en utav de få presidentkandidater (…) som har alla de tre egenskaper som krävs: intelligens , rätt temperament, och god moral”. Ingen president sedan Abraham Lincoln, menade Heimerson, hade lyckats pricka in alla tre dygder samtidigt.

Om Barack Obamas unika valrörelse och karismatiska person har det skrivit spaltmeter. Hyllningsorden överöste presidenten initialt, men Obamas verkliga prestation i Vita huset har varit en besvikelse för många. Allt det där vet vi vid det här laget.

När segerruset hade lagt sig insåg emellertid fler och fler att den verkliga förändringen skedde i det andra politiska partiet, Republikanerna. En av dessa var Martin Gelin, journalist med en diger karriär på Dagens Nyheter, Fokus och Svenska Dagbladet bakom sig. Ur denna insikt föddes Den amerikanska högern – Republikanernas revolution och USA:s framtid. Boken är något så udda som en svensk skribents uppriktiga strävan efter att förstå och skildra det republikanska partiet av idag och dess moderna historia. Utgångspunkten är reportage i form av nedslag hos vitt skilda representanter för det republikanska USA: Washingtonskeptiker i West Virginia som ser matkuponger bli till knarkpengar, invandringskritiker i Arizona som vill bygga högre murar mot Mexiko, miljardärer i Las Vegas som vill skapa en libertariansk ö. Skildringar av enskilda individers vardag vävs elegant samman med faktapassager om partiets historia från andra världskriget till idag. Researchen är imponerande, språket effektivt, men den främsta förtjänsten är just den uppriktiga nyfikenhet som genomsyrar Gelins resa i tid och rum.

Det ärliga anslaget är en uppfriskande kontrast till svenska kvällstidningar som enögt reser genom ”krisens USA”, med en slutsats som verkar vara skriven redan innan resan har bokats. För den ”West Wing”-generation som tidigt lärde sig internets möjligheter att ta del av annan media än vår nationella och som ofta, med visst fog, beskylls för att bry sig mer om amerikansk politik än svensk, är Gelins berättelse befriande.

Rino. Första gången jag hörde uttrycket var hösten 2010. Jesse Chambers, nybliven Tea Party-medlem i kaliforniska Kingsburg, jämrade sig över fega politiker som inte stod upp mot den liberala agendan och ville göra USA till Europa. Svikarna var rinos, Republicans In Name Only. Att ta sig igenom det konservativa nålsögat hade blivit svårare än någonsin förr och Chambers beskyllde alla från Rudy Giuliani till John McCain för att klä sina liberala åsikter i en republikansk kostym. Även George W Bush ansågs vara för mycket ”big government” och därmed en opålitlig rino.

Begreppet symboliserar på flera sätt den radikalisering som har skett inom partiet och löper som en röd tråd genom boken. En ny maktelit har vuxit fram, med företrädare som Grover Norquist och Ralph Reed, som vänder siktet lika mycket mot egna partikamrater som mot Obama.

GOP präglas av en ny ordning där grupptryck får moderata republikaner att skriva under en Tax Pledge som motsäger sig skattehöjningar under alla omständigheter, och får en tidigare moderat guvernör i Massachusetts att röra sig högerut när han ger sig in i nomineringsprocessen till presidentkandidaturen. Gelin möter ett parti som idoliserar Ronald Reagan, men verkar vilja förtränga det faktum han höjde skatten tolv gånger under sin ämbetstid och förespråkade ett USA dit alla var välkomna. Paradoxalt nog hade Reagan troligen beskyllts för att vara en ”rino” om han hade kandiderat i år.

Men, belyser Gelin, den högersväng vi ser är inget vi borde överraskas av. Varje kris för partiet genom åren har lett till bestämda steg till höger. Grunden lades redan under 1960-talet och Barry Goldwater, den dogmatiske presidentkandidaten som blivit en i det närmaste mytisk figur, men som aldrig blev president och således aldrig tvingades till kompromisser.

Visst, ibland blir det väl ensidigt och nedslående att läsa Gelins redogörelse. Mycket vikt läggs vid de mörka delarna av Republikanernas historia och de ekon av den som författaren tycker sig höra än i våra dagar, inte minst genom framväxten av Fox News och genombrottet för radioprataren Rush Limbaugh.

Om det är Gelins avsikt låter jag vara osagt, men vad man än må tycka om de åsikter som Gelins intervjupersoner står för, är Den amerikanska högern mellan raderna samtidigt en berättelse om den vitala amerikanska demokratin, en demokrati som fortsätter att leva och frodas.

Det är berättelsen om Bill McCann som på väg till arbetet på bårhuset lyssnar på Ayn Rand och österrikiska ekonomer i sin iPod, om den homosexuelle republikanen Dan Choi som kämpar för att få upp gay-frågor på agendan i partiet han alltid har sympatiserat med, och om systerskapet ”Wal Mart-mammornas” politiska kamp för sina hjärtefrågor. Onekligen är Washington-eliten en del av mobiliseringen sedan Demokraternas seger 2008, men det tunga lasset dras av frivilliga över hela landet. Kring matbord, i trädgårdar, i kyrkor och på nätet byggs folkrörelser upp.

I radioinslaget för fyra år sedan ansåg Staffan Heimerson att valet 2008 var det mest avgörande sedan nationen grundades 1776. Fyra år senare har utropstecknen efter ”change” och ”hope” blivit till frågetecken, och motståndarna har inte bara enats mot en gemensam fiende, utan även i flera avseenden radikaliserats. Frågan är således om inte valet i november blir än viktigare än det föregående, nu när medborgarna har en klarare bild av alternativen och hur stora skillnaderna verkligen är. Valet handlar om USA:s självbild, vilket land man är och vilket land man vill vara.

Martin Gelins bok är allmänbildande för den som vill förstå Republikanerna och läsvärd för den som uppskattar välskrivna reportage. Förhoppningsvis kan den få många svenskar att sluta odla ett reflexmässigt hat mot det republikanska partiet och sluta nicka instämmande i varje vinklat tv-inslag om Mitt Romney. Genom kunskapen om varifrån åsikterna kommer ökar förståelsen.

Därmed inte sagt att åsikterna alltid går att försvara.

Jakob Stenberg arbetar på Svenskt Näringslivs redaktion.

Läs mer om amerikansk politik:
Supertorgmötet i Tampa (31/8) av Anders Ydstedt
Är samförståndspolitik möjlig i USA? (25/5) av Janerik Larsson
Framtiden avgörs i november (20/1) av Anders Edwardsson