Även Georgien förtjänar fri media

Samarbetet mellan Georgien och EU är inne i ett kritiskt skede och det finns starka krafter som vill motverka ett avtal. Men de får inte hindra oss från att stödja landets demokratiska opposition, skriver Gunnar Hökmark.

Länge var Georgien ett ledande land när det gällde att staka ut sin egen väg bort från det gamla Sovjetunionen och beroendet till Ryssland. Saakashviliregeringen som kom till efter rosenrevolutionen 2003 genomförde marknadsekonomiska reformer och bidrog till att lägga grunden för ett öppet samhälle med rötter både i Europa och i den transatlantiska gemenskapen. På några år blev landet en tillväxtekonomi samtidigt som man enligt Transparency International tog snabba steg i kampen mot korruption. Den politiken skapade många fiender men också ett rättvist och dynamiskt samhälle.

Den västliga inriktningen irriterade den ryska regimen och kampen mot korruption irriterade inte minst de oligarker som hade sina fötter både i den ryska och i den georgiska ekonomin. Ryssland stödde aktivt militärt verksamma separatiströrelser i Sydossetien och Abchazien, två regioner i Georgien. När våldet trappades 2008 upp gick den ryska militärmakten in i det övriga Georgien och hotade att nå Tbilisi.

Man gjorde det med militära förband som hade varit i regionen under ett halvår för att träna invasion och ockupation. Europa lyckades tvinga ryssarna till förhandlingsbordet samtidigt som ryssarna fortsatte ockupationen och understödde ryssvänliga grupper i Georgien, i en del fall gamla stalinister och leninister ur det kommunistpartiet som en gång fick se Stalin växa fram, i andra fall aktörer inom ekonomins och korruptionens mer gråa zoner.

Med invasionen lyckades man, som några år senare i Ukraina, sätta en ny maktbalans, där man ständigt utvidgar de ryska gränserna. Med hjälp av en oligark – Bidzina Ivanishvili – som tjänat sina miljarder i Putins maktsamhälle lyckades man få fram en utmanare till regeringsmakten och med ryskdominerade media och med stöd av alla dem som drabbats av både kampen mot korruptionen men också andra politiska oförrätter vinna regeringsmakten 2012.

Först med oligarken Ivanishvili som premiärminister men senare med honom som tyst makthavare i ett eget regeringskansli uppe på berget utanför Tbilisi, med en trädgård med delfiner och en miljö som påminner om en James Bondfilm. Georgien har nu en regering som styrs av Ivanishvilis före detta bankir med Ivanishvili som den dolde makthavaren. Strävan är att krossa oppositionen men ändå hålla banden till Europa, inte minst för att hålla den ryska regimen borta. Vad Ivanishvili själv vill i den delen är okänt. Men för att bidra till att Georgien trots dessa problem håller sig till en utveckling som tillåter fria val och fria media har samarbetet med EU varit avgörande.

Samarbetet mellan EU och Georgien är i ett kritiskt skede. I januari började associations- och frihandelsavtalet mellan EU och landet att gälla, men redan tidigare hade handeln ökat till följd av preliminära lättnader av tullar och borttagande av handelshinder. På tio år har exporten av varor och tjänster från EU till Georgien nästan fördubblats. Under det första året som de preliminära lättnaderna gällde ökade EU:s import av georgiska varor och tjänster med 15 procent. Unionen är också Georgiens viktigaste handelspartner. Snart kommer det också bli enklare för georgier att komma till EU när visumliberaliseringarna börjar gälla.

Vikten av samarbete mellan oss och georgierna kan inte understrykas nog. I synnerhet inte när Ryssland hotar både den europeiska freden i allmänhet men också Georgiens självständighet där som sagt två stora delar av landet är ockuperade sedan 2008. Tyvärr gör den sittande regeringen i Georgien vad den kan för att skada förtroendet för sitt land när den istället borde visa sig som en stark demokrati och ett öppet samhälle.

Det styrande partiet i Georgien, den Georgiska Drömmen, har ända sedan de kom till makten bedrivit en kampanj av förföljelser av politiska motståndare, selektiv rättvisa, upprepade häktningar och politiskt väckta åtal mot oppositionens olika företrädare, olaga arresteringar och hot mot journalister liksom mot företrädare för landets högsta domstol. Detta tillsammans med ett tyst understöd av homofobi och rasism.

Regeringens ledamöter formulerar sig ofta med att oppositionen är illegitim och att de som tillhör den måste inse att det kan drabba vederbörande. Jag glömmer inte när en av de ledande företrädarna på ett möte med en delegation jag ledde till Georgien höll upp ett antal papper och sa att här har vi dokument som visar att vi kan åtala de flesta i oppositionen om de inte samarbetar.

Tidigare har de försökt att ta över landets sista fria tv-kanal, Rustavi 2, eftersom regeringen då skulle få närmast fullständig makt över landets media. När så de kommande allmänna valen närmar sig (de hålls i oktober) försöker regeringen återigen ta över tv-kanalen.

I veckan röstade den parlamentariska samarbetskommittén bestående av ledamöter från Georgiens parlament och Europaparlamentet om ett uttalande om samarbetet i sig. När omröstningen skulle inledas bad ordföranden för mötet ett journalist-team från Georgien att lämna sammanträdesrummet. Detta är i sig ett uppseendeväckande förfarande om man värnar öppenhet och transparens i politiken. Än värre är det, när journalisterna ifråga just visade sig vara från Rustavi 2.

Det visade sig att en georgisk regimtrogen ledamot hade bett ordföranden om att kasta ut Rustavi 2 från mötet. Syftet är att säkerställa den egna makten genom att sabotera för den fria median. Det är skamligt och fegt av den georgiska regeringen att förfölja kanalen i Georgien. Det är lika skamligt och fegt av partiets medlöpare i Europaparlamentet att stänga dörrarna för kanalen i Europaparlamentet. Varken de socialdemokratiska, gröna eller liberala ledamöterna från Europaparlamentet som deltog i mötet protesterade mot att mötet stängdes för en specifik tv-kanal. Tvärtom röstade de för att Rustavi 2 skulle kastas ut. Den tv-kanal som hotas och trakasseras genom regimens försorg i Georgien fick finna sig att bli utestängd från ett öppet sammanträde i Europaparlamentet.

För att ett demokratiskt samhälle ska kunna blomstra krävs det fri media och självständiga domstolar. Den georgiska regeringen hotar båda dessa institutioner och lägger sig platt för Putinregimen. Det är mycket bekymmersamt att socialdemokraterna, de gröna och liberalerna i Europaparlamentet ger sitt medgivande till detta. Vi borde visa att vi stöder fria media, inte legitimera trakasserier. Det är inte regimens trakasserier vi ska stödja utan Georgien som måste få stöd för sin utveckling som fritt samhälle.

Gunnar Hökmark är delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet