Avreglera för fler jobb och bostäder

 
Rörelsen besitter inte längre samma styrka, därför är det hög tid för Alliansen med moderaterna i spetsen att ta itu med svensk politiks största surdegar: de sönderreglerade arbets- och bostadsmarknaderna. Det menar Lars Tobisson i ett inlägg i vår serie om Alliansen 3.0.

Moderaternas nya partiledning har lagt en god grund för en återupptagen alliansregering efter nästa val. Till dess återstår det drygt två år och mycket arbete. Ett attraktivt valbudskap skall formas och föras ut i samförstånd med övriga borgerliga partier, samtidigt som marken bereds för en smidig och gedigen regeringsinsats därefter.

Första förutsättningen för att denna väg skulle bli framkomlig var att den hindrande sten som decemberöverenskommelsen utgjorde kunde vältras undan. Den tillkom som en följd av den nye statsministern Stefan Löfvens avsaknad av politisk rutin. Var och en som har satt sig in i frågan vet att ett extra val är förenat med stora kostnader och praktiskt taget omöjligt att genomföra inom föreskrivna tidsfrister. Hålls det strax efter ett ordinarie val, blir det sannolika resultatet att däri framkomna tendenser förstärks, varför det inte var något särskilt bra sätt att komma åt valets segrare Sverigedemokraterna.

Decemberöverenskommelsen var därför förmodligen ofrånkomlig för att få arbetsro i samband med Moderaternas byte av partiledning. Men det var lika nödvändigt att bli av med den i god tid före nästa val och därmed skaffa sig handlingsfrihet. Och det var klokt att låta den nyvalda ledaren för det minsta allianspartiet hålla i yxan.

En annan förutsättning för framgång var att Moderaterna slutade att låtsas som om SD inte fanns. Det är inte trovärdigt att uppträda på ett sätt som ger intryck av uppfattningen att ett parti, som fått nära 13 procent av rösterna i ett riksdagsval och mer än så i efterföljande opinionsmätningar, helt kan negligeras.

Man må tycka därom vad man vill, men faktum är att Sverigedemokraterna finns på Sveriges politiska karta. Till yttermera visso har de kommit fram genom att profilera sig på det område som allt mer framstår som det viktigaste i allmänhetens ögon inför nästa val, nämligen integrationspolitiken och därbakom liggande immigrations- och flyktingpolitik.

Att ta hänsyn till Sverigedemokraternas existens betyder inte att man måste samarbeta med dem. Men partiet och dess program är en faktor att räkna med och väga in i strategiska bedömningar för framtiden. Många nytillkomna SD- sympatisörer är gamla moderatväljare som anser att det inte räcker att öppna sina hjärtan som ett svar på tidens krav. Den nya moderatledningens mera realistiska hållning förefaller redan ha medfört en viss återströmning, och mer finns att hämta.

Från demografisk synpunkt kan det oplanerade tillskottet utifrån hjälpa till att stärka befolkningspyramidens krympande bas. Men då måste nykomlingarnas integration i det svenska samhället lyckas. Framför allt gäller det jobb och bostäder.

Skal Moderaterna kunna bidra till nödvändiga reformer på dessa områden, måste de frigöra sig från två låsningar, som de själva ålagt sig. Regeringen Reinfeldt utfärdade fribrev för facket och den socialdemokratiska ”bostadsmaffian” med hyresgäströrelsen i spetsen, trots att reformbehovet redan då var stort.

Inom både arbetsrätten och bostadspolitiken handlar det om att rätta till de obalanser som uppkom under det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet före 1976 till fördel för ”insiders” gentemot ”outsiders”. Som exempel kan nämnas 1970-talets Åmanlagar och hyresregleringen som går tillbaka ända till andra världskrigets tid.

Frågan kan med fog ställas: ”Varför rättade då inte tidigare borgerliga regeringar till dessa missförhållanden?” Det uppriktiga svaret är: ”Vi vågade inte.” Vi trodde oss inte om att med framgång kunna utmana och övervinna mäktiga intressen som LO.

Men LO och ”rörelsen” i övrigt besitter idag inte samma styrka och anseende som förr. Och behovet av avreglering av arbetsmarknaden och bostadssektorn är större än någonsin. Moderaternas partistämma har öppnat för sådana åtgärder.

Nu är det dags för Anna Kinberg Batra och övriga alliansledare att forma ett alternativ till regeringens förslag om skärpta regleringar och skattehöjningar. Vad som behövs är ett program för att förebygga utanförskap genom att frigöra de krafter som kan ge fler jobb och bostäder.

Lars Tobisson är fd riksdagsledamot, partisekreterare och vice partiledare för Moderaterna.