Avreglera mera

Kämpa mot avregleringen! LO-tidningen rasar. Antalet apotek har ökat med mer än en femtedel, liksom antalet vårdmottagningar. Och detta på bara några år tack vare apoteksreformen och vårdval. Men avregleringsmotståndarna är ofta av det dogmatiska slaget och bryr sig sällan om de effekter som reformerna faktiskt får. Sedan kan Konkurrensverket kalla vårdvalet en framgång bäst de vill.

Men kanske borde LO-tidningen lyssna på den tidigare LO-ekonomen Dan Andersson som 2005 utredde de avregleringar som genomförts under 1990-talet i den så kallade Regelutredningen. Slutsatserna var bland annat att de genomförda reformerna på elmarknaden ”bidragit till en positiv utveckling”. Vidare ansåg utredningen inte att det ”varken är möjligt eller önskvärt att återgå till den tidigare marknadsformen”.

Och här talar vi om en av de mest utskällda avregleringarna de senaste decennierna. Men Regelutredningens slutsatser är likartade när det gäller flera andra stora avregleringar under 1990-talet. Liberaliseringen av flyget antas ha spelat ”en avgörande roll” bakom i synnerhet utvecklingen av lågprisflyget. Förekomsten av konkurrens vid upphandling av tågtrafik ”har haft en positiv effekt på järnvägsmarknaden”. Samma slutsats drar Regelutredningen om post- och telemarknaden.

Allt talar för att de avregleringar som har gjorts under de senaste åren också kommer att få positiva resultat. I rapporten Avreglera mera – och bättre har jag studerat effekterna av avregleringar som har genomförts eller beslutats sedan 2006. Som redan nämnts har exempelvis antalet apotek ökat med mer än en femtedel efter reformen. Apoteksmonopolets Sverige hade tre gånger fler invånare per apotek än medianen i EU-25. Det är nu på god väg att rättas till. Antalet vårdmottagningar har också ökat med mer än en femtedel sedan privata aktörer fick ökade möjligheter att verka på denna marknad.

Detta är dramatiska förändringar som har skett under bara ett par års tid och som givetvis får positiva effekter i form av kortare kötider och ökad tillgänglighet.

Att antalet bilbesiktningsstationer efter avregleringen inte ökat lika kraftigt – här rör det sig om en handfull nya stationer i hela landet – trots att tillgängligheten är låg kan förklaras med statens ägarpolitik. Det faktum att hälften av de statliga apoteken såldes i samband med reformen underlättade för nya aktörer att komma in på marknaden. När det gäller bilprovningen har man istället valt att behålla samtliga befintliga stationer i (del)statlig ägo.

Det här är ett exempel som visar att det har stor betydelse hur en avreglering görs för vilka effekter den får. I de landsting som har utformat reglerna i vårdvalet så att nya aktörer missgynnas har föga förvånande andelen nya vårdmottagningar blivit lägre än i de landsting som bejakat konkurrensen. På motsvarande sätt kommer det sannolikt att få stor betydelse hur landsting och kommuner agerar när det efter årsskiftet bli tillåtet för privata bussföretag att arrangera kollektivtrafik.

Listan över exempel kan göras lång. Om en avreglering genomförs på ett dåligt eller ofullständigt sätt riskerar de positiva effekterna att minska eller utebli. För LO-tidningen och andra nej-sägare är det förstås glädjande – då kan man ju hävda att avregleringen misslyckats. Mindre glädjande är det för de medborgare som får en sämre eller dyrare service än vad de skulle kunna få.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift och författare till rapporten Avreglera mera – och bättre (Timbro 2011).