Azerbajdzjan – i skuggan av en diktatur
Azerbajdzjans president Ilham Alyiev hoppas, i samband med Eurovision Song Contest, förmedla bilden av ett modernt, välbärgat oljeland där utvecklingen går snabbt framåt. Oppositionen å sin sida vill att de utländska gästerna även ska se myntets baksida: en diktatur där mänskliga fri- och rättigheter ständigt åsidosätts. Hittills har oppositionen lyckats betydligt bättre än regimen, skriver Elisabeth Precht.
Så väl regimen som den politiska oppositionen i Azerbajdzjan tar tillfället i akt att försöka ändra omvärldens bild av landet i samband med Eurovision Song Contest. President Ilham Alyiev hoppas förmedla bilden av ett modernt, välbärgat oljeland där utvecklingen går snabbt framåt. Detta är viktigt inte minst för utländska investerare. Oppositionen å sin sida vill att de utländska gästerna även ska se myntets baksida: en diktatur där mänskliga fri- och rättigheter ständigt åsidosätts. Hittills har oppositionen lyckats betydligt bättre än regimen!
Många är de oppositionella som önskar att Eurovision Song Contest ska ”öppna ett fönster mot väst”. I intervjurapporten ”Azerbajdzjan – i skuggan av en diktatur” (www.hjalmarsonstiftelsen.se) berättar Etibar Mammadov, ledare för oppositionspartiet National Independence Party of Azerbaijan (NIPA) att han hoppas på en mer rättvisande bild av sitt hemland. Det samma gäller för Isa Gambar, partiledare för Musavat, som vill bättra på landets image men samtidigt säger att regimen måste släppa alla politiska fångar innan festivalen går av stapeln. Ett krav som man hittills bara i mycket begränsad omfattning vunnit gehör för. I ett försök att stävja tilltagande protester släpptes Elnur Macidli den 15 maj i år. Han hade fängslats efter protester i början av april 2011.
I statskontrollerade medier hävdar regimen att den politiska oppositionen och regimkritiker i övrigt låter sig användas som vapen i en smutskastningskampanj riktad mot Azerbajdzjan. Det är Väst i allmänhet och Tyskland i synnerhet som anklagas för att vilja skada landets anseende. President Aliyev har i media förklarat att ”det finns krafter som inte accepterar vår självständiga politik. De är irriterade på vår politik och försöker … sprida lögner och nedsättande information …”
Eldar Namazov, tidigare rådgivare till president Heydar Aliyev, leder i dag Public Forum for Azerbaijan. Han sammanfattar läget i landet:
– Azerbajdzjan i dag liknar Mubaraks Egypten. Vi har en sekulär regim som vill ha goda kontakter med Väst. Samtidigt är regimen auktoritär och korrupt. Det förekommer brott mot mänskliga rättigheter, valen är inte fria och regimen idkar påtryckningar på sina politiska motståndare.
Det råder inget tvivel om att den politiska oppositionen lever en påtvingat tynande tillvaro:
– Vi får inte vara med i tv, vi får inte anordna demonstrationer eller protester av olika slag och när det väl är val så är valfusket utbrett. Människor har egentligen extremt lågt förtroende för regeringen. De får färre röster än oppositionen i alla val och borde lämna ifrån sig makten. I dag sitter dussintals politiskt aktiva i fängelse för att de utövat press- och/eller mötesfrihet. Räknar man samvetsfångar så är det mellan 50 och 100, berättar Isa Gambar i intervjurapporten.
Är läget bekymmersamt för den politiska oppositionen så kan samma sak sägas om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i allmänhet. I det svenska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter (2011) sägs att ”läget för yttrande, tryck-, press- och föreningsfrihet är fortfarande problematiskt i Azerbajdzjan. Läget har försämrats på vissa områden. Situationen för journalister och regimkritiker upplevs som hotfull och godtyckliga frihetsberövanden samt trakasserier förekommer.” Landet rankas som nummer 152 av 173 länder på
– I Azerbajdzjan kan du göra vad som helst med en journalist utan någon påföljd, förklarar Xadica Ismayilova på Radio Liberty i Hjalmarsonstiftelsens rapport. Hon har själv så sent som i mars i år utsatts för en smutskastningskampanj från regimens sida.
Trots våld och ond bråd död har makthavarna inte lyckats tysta regimkritikerna. 2006 ifrågasatte en journalist var pengarna kom ifrån i en fond instiftad av tidigare presidenten Heydar Alyievs. Fonden som leds av nuvarande presidentens fru ger finansiellt stöd till humanitära och kulturella ändamål.
– Journalisten som skrev om detta kidnappades och någon körde över hans ben – två gånger … han lämnades att dö, men hittades av en tillfällighet [och överlevde], berättar Ismayilova.
2009 offentliggjordes ånyo ett antal historier om presidentfamiljens ekonomiska förehavanden. Den första publicerades i Washington Post. Där berättades om de tre barnen Alyievs fastigheter i Dubai, som lär vara värda 77 miljoner dollar! Senare började Radio Liberty undersöka och rapportera, bland annat om utförsäljningen av en statlig bank till en av presidentens döttrar. Och Xadica Ismayilova har fler historier om hur presidentfamiljen berikar sig på övriga landets bekostnad.
– Som journalister frågar vi var presidentfamiljens pengar kommer ifrån och varför offentliga kontrakt inte föregås av en transparent upphandling. Och så visar vi vem som tjänar på dagens korruption.
Elisabeth Precht är informationschef för Jarl Hjalmarson Stiftelsen och författare till intervjurapporten ”Azerbajdzjan – i skuggan av en diktatur”. För den som vill läsa mer om Azerbajdzjan har Hjalmarsonstiftelsen lanserat websajten Democracy for Azerbaijan.