Barbro Nilsson; Dagmarmodell även för tandvården
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BARBRO NILSSON:
”Dagmarmodell” även för tandvården?
Efter 1973 års val genomfördes
tandvårdsreformen som innebär dels att
landstingenfick vårdansvaret biaför
alla barn och ungdomar t o m 19 års
ålder och dels en allmän
tandvårdsförsäkring för vuxna. 1974
infördes etableringsförbud som nu
föreslås förlängas ett år. I den
proposition om ny tandvårdslag som
förelagts ;·iksdagen står det att
landstingen skall planera all tandvård –
även de privata tandläkarnas. När det
gäller barntandvården samverkar
landsting och privata vårdgivare
frivilligt med gott resultat. Det bästa
vore attfortsätta denna Linje även ifråga
om vuxenvården. För detta talar inte
minst att finansdepartementets egen
expertgrupp kommit fram till att
privattandvården är 30 % effektivare än
folktandvården.
Riksdagsledamoten Barbro Nilsson
är tandläkare. Hon är Ledamot av arbetsmarknadsutskottet.
Minns ni Kaj Holst? Det var mannen
som, trots stora luckor i tandraden, log
så glatt på en av socialdemokraternas
valaffischer 1973 – den affisch som propagerade för en allmän tandvårdsförsäkring. Vi fick en tandvårdsförsäkring –
men fick Kaj Holst möjlighet att snabbt
få sina tänder omskötta? Svaret är nej –
om han inte redan hade en ”egen” tandläkare.
Köerna blev omgående årslånga, de
som redan hade bra tänder fick företräde
för att få ännu vackrare leenden. Man
kunde fascinerat studera regeringens och
andra officiella personers pärlvita tandrader i TV-rutan de närmast följande
åren.
En tandvårdsförsäkring hade vi tandläkare i många år önskat våra patienter
för att kunna ge dem en god tandvård
utan att i varje ögonblick behöva snegla
på kostnaderna – en försäkring – men
inte till priset av socialiserad tandvård.
Föga genomtänkt vallöfte
Försäkringen var ett vallöfte 1973, ett
ogenomtänkt löfte. Tillgången på tandlä-
kare? Den framtida kostnaden?
Kosta vad det kosta ville var tydligen
melodin inför den sista av reformerna
under den socialreformistiska perioden.
Teknikerarvoden, guld och övrigt material blev ”gratis” och kostnaden för patienten för övrigt minimal – en reform
främst för människor i medelåldern som
behövde en ordentlig munsanering. Som
kuriosa kan nämnas, att man till att börja
med helt glömde bort de små barnen, de
undantogs från både lag och försäkring
(utredare … medelålders män!) Nu –
tio år efter försäkringens genomförande
546
böljar man grubbla över kostnaderna,
det är så dags!
Hur gick det ’då för Kaj Holst? Han
fick säkerligen vänta i många år och när
han äntligen satte sig i tandläkarstolen
var försäkringen inte längre ”nästan gratis”. Den protes, som kanske herr Holst
behövde 1974 till en kostnad av drygt 200
kronor, kostar 1984 över l 500 kronor att
betalas ur egen plånbok.
Landstingets vårdansvar
Tandvårdsreformen bestod av två delar.
Den ena delen innebar att landstingen
gavs vårdansvaret bl a för alla barn och
ungdomar till och med 19 års ålder.
Samtliga landsting uppfyller sedan 1982
denna skyldighet. Målsnöret är sprängt
och alla Sveriges barn får inte bara regelbunden tandvård utan också en bra tandhälsovård. De flesta ungdomar lämnar
denna kostnadsfria del av vården med
mycket god tandhälsa och de förstår att
uppskatta detta också! De har blivit ett
tandborstande släkte.
Denna samhällets satsning är verkligen en källa till glädje och kommer att ge
stor återbäring genom mindre kostnader
i framtiden för försäkringen. Tidsåtgången för ungdomstandvården blir också
mindre, varför det blir mer tid över till
vuxentandvård med oförändrad personalstyrka. Vägen är dock lång, mycket
lång innan målsättningen – tandvård på
lika villkor för hela befolkningen – är
uppnådd. Våra institutioner har varit eftersatta och någon förbättring är på
många håll ännu inte märkbar. Dessa
människor (gamla, handikappade etc)
”glömde” socialdemokraterna bort
1973. Inom bl a detta område finns fort- ….—- —
farande arbete för många, många av våra
arbetslösa unga tandläkare om försäkringen anser sig ”ha råd” att ta emot
deras tjänster och härigenom investera i
framtiden.
Att det går att planera tandvård i samverkan mellan folktandvård och privattandvård utan tvingande lagparagrafer
och utan centrala myndigheters inblandning visar avtal som träffats för ett gemensamt omhändertagande av 20-åringarna. Och ungdomarna ställer upp med
sin tandpeng, de väljer ännu själva sin
tandläkare och uppbyggnadsskedet fortsätter genom samverkan i frivillighet
mellan landsting och privata vårdgivare.
Tandvårdsförsäkringen
Tandvårdsreformen bestod av två delar.
Den ena delen var landstingens lagfästa
ansvar för bl a barntandvården. Den andra delen var införandet av en allmän
Staten har möjlighet att långsamt
strypa privattandvården.
tandvårdsförsäkring. Målet var här att ge
alla vuxna en god tandvård till en överkomlig avgift. Avgiften var från böljan
” mycket överkomlig” men allteftersom
åren gått har mer och mer av kostnaden
vältrats över på patienten. Glöm inte
herr Holst! Staten har inte längre ”råd”
att låta tandvårdsförsäkringens kostnader stiga!
Eller för att använda socialminister
Sten Anderssons egna ord:
”När en tandläkare ansluts till försäkringen innebär detta en garanti för att
försäkringen betalar den del av det inarbetade arvodet som inte utgör patientavgift. Denna anslutning får därmed ekonomiska konsekvenser för försäkringen,
som har vissa likheter med anställning av
personal.” Vi är alltså anställda ”av försäkringen” dvs staten så nu vet vi det.
Med små, små steg ska Sverige socialiseras men det ska ske utan att de
enskilda stegen lämnar spår efter sig –
så sant som det är sagt. Vårdens socialisering står ju också inskriven i socialdemokraternas partiprogram.
Etableringsförbudet
Den fastlagda utbyggnaden av folktandvården försvårades inledningsvis genom
att det var brist på tandläkare. Detta
löste regeringen 1974 genom att ge riksÄnnu svarar privattandvårdenför
ca 75% av vuxentandvården.
försäkringsverket möjlighet att begränsa
(läs förhindra) tandläkares rätt att ansluta sig till försäkringen och dess ersättningsregler. Hela nytillskottet av tandlä-
kare skulle tillföras folktandvården.
Från moderat håll har vi konsekvent tagit avstånd från denna regel.
Fortfarande råder näringsförbud och i
den proposition som just nu ligger på
riksdagens bord föreslås en förlängning
på ytterligare ett år av etableringsförbudeL Landstingen har nu av ekonomiska
skäl ingen möjlighet att nyanställa tandläkare och öppna privatpraktik inom försäkringens ram får man endast i undantagsfall för staten. Vi utbildar nu hundratals och åter hundratals unga människor
547
till arbetslöshet trots att målsättningen
för försäkringen alls inte är uppnådd.
Staten har i dag tandvården helt under
kontroll och också möjlighet att långsamt strypa privattandvården. Etableringsstopp och maximitaxa är privattandvårdens två ben och myndigheterna
kan efter behag rycka undan det ena eller
båda. Ännu svarar dock privattandvården för ca 75 % av vuxentandvården,
ännu behövs privatpraktikerna men om
något årtionde . . . Kanske moren då
gjort sitt och moren kan gå – om vi inte
får regeringsskifte.
Ny tandvårdslag
Riksdagen har just förelagts en proposition som innehåller förslag till en ny
tandvårdslag. Lagen innebär, att landstingen ska få ett utvidgat lagfåst ansvar.
De skall planera all tandvård inom
landstingsområdet – både den egna och
de privata vårdgivarnas.
”Eftersom i det närmaste samtliga privata tandläkare är anslutna till tandvårdsförsäkringen innebär detta, att
samhället – inom försäkringens ram,
kan skapa de styrmedel som behövs”.
Detta säger Gertrud Sigurdsen själv i förarbetena till lagen. Kan det sägas tydligare – statlig styrning mot stora kliniker? Förslaget tilllagtext är inte dramatisk på något sätt (steg för steg!) De ekonomiska övervägandena har skjutits upp
till ett senare tillfälle medan regeringen
funderar på” förändrade ersättningsregler” (ytterligare ett litet steg)
Privattandvården är effektivast
Till sist kan nämnas att för ett tag sedan
publicerades siffror från finansdeparte- –
548
mentets egen expertgrupp som visar, att
den privata tandvården är 30 % effektivare än folktandvården. Vi ska inte
glömma den stora skattefinansieringen
av folktandvårdens vuxendeL Vore det
inte klokt att anpassa politiken tilJ verkligheten? Folktandvården är nu utbyggd
så att den täcker barntandvårdens behov. Tandläkare finns i överflöd och det
är här klart bevisat att man får fler
”plomber” för samma penningsumma i
den privata sektorn av tandvården. Mer
tandvård tilllägre kostnad, och fler tandläkare kan få jobb för samma summa
försäkringspengar. Men det är väl för
mycket att hoppas på om man tror, att en
socialdemokratisk regering skulle kunna
se till medborgamas bästa i stället för till
sina egna socialistiska dogmer. Det lär
nog inte ens räcka med att regeringens
egna utredare visar, att regleringsekonomin är dyrbar och ineffektiv.
Regeringsplaner på en ”Dagmar-modell” även för tandvården – är det
månne detta regeringen grunnar över?
Den privata tandvården är 30%
effektivare än folktandvården.
Den stora propositionen om tandvården
på 80-talet låter vänta på sig förmodligen
till efter valet. Om det inte blir regeringsskifte nästa år .. .
”Dagmarmodell” även för tandvården?
Efter 1973 års val genomfördes
tandvårdsreformen som innebär dels att
landstingenfick vårdansvaret biaför
alla barn och ungdomar t o m 19 års
ålder och dels en allmän
tandvårdsförsäkring för vuxna. 1974
infördes etableringsförbud som nu
föreslås förlängas ett år. I den
proposition om ny tandvårdslag som
förelagts ;·iksdagen står det att
landstingen skall planera all tandvård –
även de privata tandläkarnas. När det
gäller barntandvården samverkar
landsting och privata vårdgivare
frivilligt med gott resultat. Det bästa
vore attfortsätta denna Linje även ifråga
om vuxenvården. För detta talar inte
minst att finansdepartementets egen
expertgrupp kommit fram till att
privattandvården är 30 % effektivare än
folktandvården.
Riksdagsledamoten Barbro Nilsson
är tandläkare. Hon är Ledamot av arbetsmarknadsutskottet.
Minns ni Kaj Holst? Det var mannen
som, trots stora luckor i tandraden, log
så glatt på en av socialdemokraternas
valaffischer 1973 – den affisch som propagerade för en allmän tandvårdsförsäkring. Vi fick en tandvårdsförsäkring –
men fick Kaj Holst möjlighet att snabbt
få sina tänder omskötta? Svaret är nej –
om han inte redan hade en ”egen” tandläkare.
Köerna blev omgående årslånga, de
som redan hade bra tänder fick företräde
för att få ännu vackrare leenden. Man
kunde fascinerat studera regeringens och
andra officiella personers pärlvita tandrader i TV-rutan de närmast följande
åren.
En tandvårdsförsäkring hade vi tandläkare i många år önskat våra patienter
för att kunna ge dem en god tandvård
utan att i varje ögonblick behöva snegla
på kostnaderna – en försäkring – men
inte till priset av socialiserad tandvård.
Föga genomtänkt vallöfte
Försäkringen var ett vallöfte 1973, ett
ogenomtänkt löfte. Tillgången på tandlä-
kare? Den framtida kostnaden?
Kosta vad det kosta ville var tydligen
melodin inför den sista av reformerna
under den socialreformistiska perioden.
Teknikerarvoden, guld och övrigt material blev ”gratis” och kostnaden för patienten för övrigt minimal – en reform
främst för människor i medelåldern som
behövde en ordentlig munsanering. Som
kuriosa kan nämnas, att man till att börja
med helt glömde bort de små barnen, de
undantogs från både lag och försäkring
(utredare … medelålders män!) Nu –
tio år efter försäkringens genomförande
546
böljar man grubbla över kostnaderna,
det är så dags!
Hur gick det ’då för Kaj Holst? Han
fick säkerligen vänta i många år och när
han äntligen satte sig i tandläkarstolen
var försäkringen inte längre ”nästan gratis”. Den protes, som kanske herr Holst
behövde 1974 till en kostnad av drygt 200
kronor, kostar 1984 över l 500 kronor att
betalas ur egen plånbok.
Landstingets vårdansvar
Tandvårdsreformen bestod av två delar.
Den ena delen innebar att landstingen
gavs vårdansvaret bl a för alla barn och
ungdomar till och med 19 års ålder.
Samtliga landsting uppfyller sedan 1982
denna skyldighet. Målsnöret är sprängt
och alla Sveriges barn får inte bara regelbunden tandvård utan också en bra tandhälsovård. De flesta ungdomar lämnar
denna kostnadsfria del av vården med
mycket god tandhälsa och de förstår att
uppskatta detta också! De har blivit ett
tandborstande släkte.
Denna samhällets satsning är verkligen en källa till glädje och kommer att ge
stor återbäring genom mindre kostnader
i framtiden för försäkringen. Tidsåtgången för ungdomstandvården blir också
mindre, varför det blir mer tid över till
vuxentandvård med oförändrad personalstyrka. Vägen är dock lång, mycket
lång innan målsättningen – tandvård på
lika villkor för hela befolkningen – är
uppnådd. Våra institutioner har varit eftersatta och någon förbättring är på
många håll ännu inte märkbar. Dessa
människor (gamla, handikappade etc)
”glömde” socialdemokraterna bort
1973. Inom bl a detta område finns fort- ….—- —
farande arbete för många, många av våra
arbetslösa unga tandläkare om försäkringen anser sig ”ha råd” att ta emot
deras tjänster och härigenom investera i
framtiden.
Att det går att planera tandvård i samverkan mellan folktandvård och privattandvård utan tvingande lagparagrafer
och utan centrala myndigheters inblandning visar avtal som träffats för ett gemensamt omhändertagande av 20-åringarna. Och ungdomarna ställer upp med
sin tandpeng, de väljer ännu själva sin
tandläkare och uppbyggnadsskedet fortsätter genom samverkan i frivillighet
mellan landsting och privata vårdgivare.
Tandvårdsförsäkringen
Tandvårdsreformen bestod av två delar.
Den ena delen var landstingens lagfästa
ansvar för bl a barntandvården. Den andra delen var införandet av en allmän
Staten har möjlighet att långsamt
strypa privattandvården.
tandvårdsförsäkring. Målet var här att ge
alla vuxna en god tandvård till en överkomlig avgift. Avgiften var från böljan
” mycket överkomlig” men allteftersom
åren gått har mer och mer av kostnaden
vältrats över på patienten. Glöm inte
herr Holst! Staten har inte längre ”råd”
att låta tandvårdsförsäkringens kostnader stiga!
Eller för att använda socialminister
Sten Anderssons egna ord:
”När en tandläkare ansluts till försäkringen innebär detta en garanti för att
försäkringen betalar den del av det inarbetade arvodet som inte utgör patientavgift. Denna anslutning får därmed ekonomiska konsekvenser för försäkringen,
som har vissa likheter med anställning av
personal.” Vi är alltså anställda ”av försäkringen” dvs staten så nu vet vi det.
Med små, små steg ska Sverige socialiseras men det ska ske utan att de
enskilda stegen lämnar spår efter sig –
så sant som det är sagt. Vårdens socialisering står ju också inskriven i socialdemokraternas partiprogram.
Etableringsförbudet
Den fastlagda utbyggnaden av folktandvården försvårades inledningsvis genom
att det var brist på tandläkare. Detta
löste regeringen 1974 genom att ge riksÄnnu svarar privattandvårdenför
ca 75% av vuxentandvården.
försäkringsverket möjlighet att begränsa
(läs förhindra) tandläkares rätt att ansluta sig till försäkringen och dess ersättningsregler. Hela nytillskottet av tandlä-
kare skulle tillföras folktandvården.
Från moderat håll har vi konsekvent tagit avstånd från denna regel.
Fortfarande råder näringsförbud och i
den proposition som just nu ligger på
riksdagens bord föreslås en förlängning
på ytterligare ett år av etableringsförbudeL Landstingen har nu av ekonomiska
skäl ingen möjlighet att nyanställa tandläkare och öppna privatpraktik inom försäkringens ram får man endast i undantagsfall för staten. Vi utbildar nu hundratals och åter hundratals unga människor
547
till arbetslöshet trots att målsättningen
för försäkringen alls inte är uppnådd.
Staten har i dag tandvården helt under
kontroll och också möjlighet att långsamt strypa privattandvården. Etableringsstopp och maximitaxa är privattandvårdens två ben och myndigheterna
kan efter behag rycka undan det ena eller
båda. Ännu svarar dock privattandvården för ca 75 % av vuxentandvården,
ännu behövs privatpraktikerna men om
något årtionde . . . Kanske moren då
gjort sitt och moren kan gå – om vi inte
får regeringsskifte.
Ny tandvårdslag
Riksdagen har just förelagts en proposition som innehåller förslag till en ny
tandvårdslag. Lagen innebär, att landstingen ska få ett utvidgat lagfåst ansvar.
De skall planera all tandvård inom
landstingsområdet – både den egna och
de privata vårdgivarnas.
”Eftersom i det närmaste samtliga privata tandläkare är anslutna till tandvårdsförsäkringen innebär detta, att
samhället – inom försäkringens ram,
kan skapa de styrmedel som behövs”.
Detta säger Gertrud Sigurdsen själv i förarbetena till lagen. Kan det sägas tydligare – statlig styrning mot stora kliniker? Förslaget tilllagtext är inte dramatisk på något sätt (steg för steg!) De ekonomiska övervägandena har skjutits upp
till ett senare tillfälle medan regeringen
funderar på” förändrade ersättningsregler” (ytterligare ett litet steg)
Privattandvården är effektivast
Till sist kan nämnas att för ett tag sedan
publicerades siffror från finansdeparte- –
548
mentets egen expertgrupp som visar, att
den privata tandvården är 30 % effektivare än folktandvården. Vi ska inte
glömma den stora skattefinansieringen
av folktandvårdens vuxendeL Vore det
inte klokt att anpassa politiken tilJ verkligheten? Folktandvården är nu utbyggd
så att den täcker barntandvårdens behov. Tandläkare finns i överflöd och det
är här klart bevisat att man får fler
”plomber” för samma penningsumma i
den privata sektorn av tandvården. Mer
tandvård tilllägre kostnad, och fler tandläkare kan få jobb för samma summa
försäkringspengar. Men det är väl för
mycket att hoppas på om man tror, att en
socialdemokratisk regering skulle kunna
se till medborgamas bästa i stället för till
sina egna socialistiska dogmer. Det lär
nog inte ens räcka med att regeringens
egna utredare visar, att regleringsekonomin är dyrbar och ineffektiv.
Regeringsplaner på en ”Dagmar-modell” även för tandvården – är det
månne detta regeringen grunnar över?
Den privata tandvården är 30%
effektivare än folktandvården.
Den stora propositionen om tandvården
på 80-talet låter vänta på sig förmodligen
till efter valet. Om det inte blir regeringsskifte nästa år .. .