Bengt-Ove Andersson: Tre små grisar och Europas sjuke man
Från mitten av 1800-talet och fram till det Osmanska rikets fall 1917 benämndes Turkiet allmänt som ”Europas sjuke man”. Det var ett rike som sjunkit ner i ett moras av korruption, men där europeiska stormakter likväl stod med mössan i hand och krusade och mutade sultaner på grund av landets extremt strategiska läge. Osmanska riket föll samman, men hann innan dess anställa folkmord på Turkiets kristna armenier. Cirka en miljon offer. Där ligger IS i lä. Nu styrs åter Turkiet av en despot som anser att alla i andra länder som kritiserar hans religion ska straffas.
Alla minns sagan om Tre små grisar. Två av grisarna bygger hus av halm och pinnar och roar sig obekymrat, medan den tredje grisen bygger ett stadigt hus av sten. Så kommer Stora stygga vargen, och de två dåraktiga grisarna flyr för livet till den tredje grisens hus, och vargen kan inte komma åt dem.
Sagan utspelas i modern tappning just nu, med Sverige, Nato, Ryssland och Turkiet som kontrahenter. Sverige har verkligen byggt ett hus av halm, eller rättare, man hade tidigare ett ganska stabilt hus, men så intalade man sig att det inte finns några vargar mer och sålde byggstenarna som skrot.
Nu har man märkt att vargar faktiskt finns, och att det finns en särskilt farlig och galen varg som bäst håller på att slakta andra grisar bara en bit bort. Så vad gör man? Man ställer sig och räcker lång näsa åt vargen, trots att han börjar kasta hungriga blickar åt deras håll, när man plötsligt erinrar sig att man står med halsen bar och att det inte vore så dumt med ett stenhus. Så nu står man och bankar ivrigt på porten till den Kloka grisens hus.
Problemet är bara att dörrvakten är Europas sjuke man, som njuter av sin makt och slår igen dörren mitt för näsan på grisen Svea som börjar inse att ”kom och ta mig om du kan” inte var den lämpligaste leken att leka med den ryska vargen.
Vid ett seminarium i Stockholm för 15 år sedan som undertecknad bevistade, ställde en deltagare frågan till USA:s viceambassadör: ”Om ryssen kommer, så hjälper ni väl oss?” Hans svar var kort och lakoniskt: ”Ni är inte med i NATO.”
Sverige står inte de små grisarna efter i dårskap när det gäller vår säkerhet, och man har med ett brottsligt lättsinne gjort sig av med ett gränsförsvar värt namnet och därmed sänkt tröskeln för en presumtiv angripare. Och nu när man inser dårskapen är det kanske för sent? Man bultar på så ivrigt man kan nu, och utgången är högst oklar. Vad som är ställt utom allt tvivel är att historiens dom kommer att vara hård över 2000-talets regeringar som har aktat sina medborgares liv och frihet så oerhört billigt.
Bengt-Ove Andersson är omvärldsbetraktare och tidigare generalsekreterare i Vänskapsförbundet Sverige-Israel