Benny Carlson: Vad skulle Reagan gjort?
En del betraktare tycker sig se avgörande likheter mellan Donald Trump och Ronald Reagan eftersom båda har sänkt skatter och avreglerat industrier. Dessa betraktare borde boka tid hos Specsavers. Skillnaderna är nämligen högst iögonenfallande. Reagan var den skicklige kommunikatören, Trump är den grovhuggne agitatorn. Reagan utstrålade optimism, Trump utstrålar pessimism. Reagan var fryntlig, Trump är aggressiv. Reagan excellerade i humor och självironi, Trump frossar i lyteskomik och självförgudning. Reagan kunde räcka ut handen till sina motståndare, Trump ruvar på hämnd. Reagan stod för öppenhet, Trump står för slutenhet. Reagan avskydde östliga despoter, Trump beundrar och skriver kärleksbrev till dem. Reagan vann Kalla kriget, Trump struntar i vem som vinner vår tids krig.
Mot denna bakgrund av några likheter och många olikheter är det med viss nyfikenhet man öppnar Chris Christies bok What Would Reagan Do? Life Lessons from the Last Great President (Threshold Editions 2024, 276 sidor). Christie är stor Reagan-beundrare sedan tonåren och hans syfte är att lyfta fram goda egenskaper hos Reagan, likt de ovannämnda, i underförstådd och ibland uttalad kontrast till Trump. Han går till verket genom att (med hjälp av en medförfattare, Ellis Henican) skriva en underhållande biografi – eller snarare hagiografi – över Reagan i 18 korta kapitel och uppnår därmed lätt som en plätt den åsyftade kontrastverkan.
Christies bok är alltså en lättsam introduktion till Reagans liv och verk men lite av en besvikelse för den som hoppats på en analys av hur Reagan skulle kunna tänkas ta sig an några av dagens stora utmaningar. En sådan analys hade förstås blivit högst spekulativ. Nu får man själv som läsare göra dylika tankeexperiment efter att ha läst om hur Reagan på sin tid hanterade olika problem.
Chris Christie har ingen fläckfri bakgrund som Trump-kritiker. Han basade ett tag över Trumps övergångsteam inför valet 2016 och var påtänkt som dennes vicepresidentkandidat. Han ville, efter vad som rapporterats, bli justitieminister i Trumps regering men tackade nej till andra ministerposter och blev i stället ordförande för en antidrogkommission. Ännu inför valet 2020 stödde han Trump och gjorde inte helt om förrän efter dennes vägran att acceptera valresultatet och stormningen av Kapitolium. Sent ska syndaren vakna. Christie har alltså inte samma moraliska tyngd som t ex Mitt Romney men ändå: Bättre sent än aldrig!
Christie citerar mot slutet av sin bok det brev Reagan skrev till det amerikanska folket efter att 1994 ha fått en Alzheimer-diagnos. Reagan lät meddela att han var en av miljontals amerikaner som fått diagnosen och ville öka medvetenheten om sjukdomen och dess konsekvenser för individer och familjer. Christie skriver:
”Ronald Reagan tänkte inte bara på sig själv när han fick denna förödande diagnos. Ägnade sig inte åt självömkan. I dag har vi ledare som Donald Trump som befinner sig i ett ständigt tillstånd av klagan. I ett ständigt tillstånd av självömkan. Som i varje ögonblick sätter sig själv, sina vanföreställningar, och, framför allt, sitt egenintresse framför folket som hedrat honom med presidentskapet. Det är den själviskheten och narcissismen som har gjort vårt land mindre, argare och mindre framgångsrikt. Ronald Reagan gjorde oss större, lyckligare och historiskt framgångsrika.”
Benny Carlson är professor emeritus i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet