Berättelsen om Sotarmössan och den fula majskolven

”Usch och fy! Vilken tur att vi slipper sådant här”, mumlade Sotarmössan för sig själv när han promenerade till sin lokala matboutique, vars ekologiska sortiment vida överträffade sina konkurrenter i nejden.

”GMO-grödor viktig pusselbit för mänsklighetens överlevnad”, var rubriken på artikeln som Sotarmössan läste, där han satt på sin balkong med utsikt över Nytorget. Jojo, genetiskt modifierade grödor visste han allt vad det var. Veckan innan hade statstelevisionen nämligen sänt ett upplysande nyhetsinslag om fenomenet i fråga: GMO var framtaget av skrupellösa forskare i maskopi med kapitalet, dundrade en expert myndigt framför reporterns darrande mikrofon. Monstermajs ”programmerad” att slå ut fattiga bönders skördar, insektsresistent bomull som drev arbetare till självmord och mystiska cancersjukdomar var alla intimt förknippade med GMO, konstaterade samma expert. ”Usch och fy! Vilken tur att vi slipper sådant här”, mumlade Sotarmössan för sig själv när han promenerade till sin lokala matboutique, vars ekologiska sortiment vida överträffade sina konkurrenter i nejden. Ekologiska citroner, ”Fairtrade”-kaffe och lokalt bakat surdegsbröd stoppades ned i medhavd tygkasse under stor munterhet. ”Man måste göra det man kan för att hjälpa miljön”, tänkte Sotarmössan samtidigt som solens strålar värmde hans ansikte.

Så gick åren. Klimatförändringarna ledde till att jordbruket fick det allt svårare att föda kontinentens hungrande befolkning. I Sotarmössans boutique gapade hyllorna för det mesta tomma. I den nya verkligheten klarade sig det ekologiska jordbruket dåligt. Det visade sig att de små jordbruken både utarmade jorden snabbare och krävde mycket mer vatten än sina GMO-kusiner i det stora landet i Väst. I ett sällsynt anfall av sunt förnuft, beslutade därför EU:s ledare att släppa fram GMO- grödor på bred front. Sotarmössans kvarter översvämmades nu av allehanda genmanipulerade grönsaker. ”Oj oj! Jag som alltid velat värna om moder jord”, oroade sig Sotarmössan när han stod och vägde en manipulerad majskolv i sin hand. Tillslut tog han mod till sig och lade majskolven samt några andra genmodifierade varor på rullbandet framför sig. Och tänk! GMO-grönsakerna smakade lika bra som de ekologiska. Sotarmössan bjöd till och med in sina vänner på middag för att bjuda på de nya delikatesserna, med klang och jubelrop som följd. Så kom det sig att de missförstådda grödorna tillslut räddade Europa (och övriga världen) från både hunger och lidande. ”Jag tror allt det är dags för en ny Svanenmärkning!”, skrockade Sotarmössan till sina vänners stora förtjusning.

Erik Thyselius är journalist, projektledare på Timbro och går SNB:s skribentskola.