Bidens Poltava?

Alla bättre amerikanska presidentval  innehåller minst en så kallad ”October surprise”. En händelse som i sent skede förändrar förutsättningarna och ibland även resultatet. Den får inte komma för tidigt – då hinner motståndaren vidta motåtgärder och kan begränsa effekten. Den får inte heller komma för sent – då riskerar effekten att bli alltför begränsad – de mindre engagerade kan till och med missa att någonting hänt, skriver Mats Fält.

Kritiken mot hur Joe Biden och hans familj utnyttjat politiken för egen vinning är inte ny men har tagit ny fart de senaste dagarna. New York Post släppte information som påstods komma från en dator som tillhört kandidatens son Hunter. Enligt tidningen var både pappa och son inblandade i att tjäna betydande summor genom att erbjuda sina tjänster till företag i både Ukraina och Kina. Kritiker hävdade att informationen kommit från notoriskt opålitliga ryska källor, vilket i sin tur avvisats av underrättelsetjänsten i USA.

Att den numera ungefär lika notoriskt opålitlige Rudy Guiliani, en gång hyllad borgmästare i New York, varit mellanhand för informationen var inget plus för presidentens sida men borde egentligen inte spela någon större roll. Att familjen Biden under många år tjänat pengar på sitt namn och sina kontakter i toppen av amerikansk politik är inget nytt. Flera andra källor har dessutom styrkt de uppgifter som tidningen presenterat. Det behövs varken ryssar eller mailtrafik för att bevisa att inte minst Bidens son tjänat orimligt mycket pengar på kontakter med tveksamma länder, företag och regimer. Ungefär på samma sätt som Clinton Foundation. Så länge Hillary var toppolitiker rullade miljonerna in – numera är intresset mycket begränsat.

Det som gör frågan relevant är Joe Bidens helt orimliga påståenden om att inget hänt, familjen inte tjänat några pengar och att pappa och son aldrig pratat om saken. Det senare är visserligen logiskt om inget hänt men så är det inte. Hunter har avlönats av ett ljusskyggt ukrainskt energibolag och förhandlingar har förts med Kina. Det är inte sakfrågan som är problemet, utan lögnerna.

Att dessutom bolag som kontrollerar trafiken på internet valt att blockera informationen från New York Post gör det hela betydligt mer infekterat än nödvändigt. Ett antal av argumenten för censur är inte orimliga – att hacka konton bör inre uppmuntras och vilka uppgifter som helst bör inte bli offentliga – men dessa principer har inte tillämpats när negativ information om Trump och hans administration nått offentligheten. Den politiska slagsidan är uppenbar och stärker den misstro som redan finns mot det tydliga stödet för demokraterna i media, med några tydliga undantag, som Fox News och Wall Street Journal.

Trump blir inte ett dugg bättre som president av att Biden tjänat pengar på tveksamma affärer i ljusskygga sammanhang. Däremot undergräver det logiken i att använda lögner och tveksamma affärer som tunga argument mot presidenten. När Biden ljuger om sin familjs affärer hamnar han i samma tveksamma sällskap som Trump. När Biden påstår att han aldrig pratat affärer med sina söner är han inte mer trovärdig än när Trump kommer med illa underbyggda och ibland falska påståenden.

Hur stor effekt diskussionen om Bidens moral får på valet återstår att se. Skadan lär dock bli betydande och det eldunderstöd som Biden får från media både hjälper och skadar honom. Många vill se en någorlunda fair fight – även om Trump redan ändrat spelreglerna på många sätt. Han är otrevlig och slarvar med sanningen men kritiken mot medias vinklade bevakning är ofta i grunden berättigad. Det gällde även 2016, 2012 och 2008.

Grundproblemet vad gäller pengar och politik är egentligen mycket större än Biden. Det Joe Biden gjort är inte alls unikt, snarare tvärtom. Väldigt många politiker utnyttjar sin position för att få extra inkomster under sin karriär i Washington DC och ännu större summor när de lämnat sina poster. Ofta handlar det om okontroversiell rådgivning till olika företag och organisationer – ibland är det istället kopplat till tveksamma regimer som vill köpa sig makt i politikens centrum. Här har Kina på senare år blivit en viktig aktör. Alltför många pensionerade politiker och generaler har anpassat sitt budskap till vad Peking vill betala för. I detta sammanhang är demokrater och republikaner  lika goda kålsupare. Det här är ett av de värsta exemplen på hur det ”träsk” som Trump 2016 påstod sig vilja bekämpa fungerar. När valet väl är över borde någon på allvar ta sig an detta problem. Möjligen kan Gerhard Schröder, tidigare tysk förbundskansler, fungera som konsult. Han är numera inflytelseagent för Ryssland på heltid – helt lagligt och officiellt.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun