Bli aldrig nämndeman…

Den tyske kanslern Otto von Bismarck ska ha sagt att det finns två saker som man helst inte ska veta så mycket om, hur korv tillverkas och hur lagar blir till. Man mår mycket bättre om man förblir okunnig. Detsamma gäller hur domar blir till i våra domstolar, skriver Mats Fält.

Jag har varit nämndeman under ett antal år – både i förvaltningsrätt och tingsrätt. Dessutom sitter jag i en övervakningsnämnd som hanterar dömda som har övervakning.

Det mest positiva med de här uppdragen är att man lär sig mycket om hur vårt samhälle fungerar, allra mest om dess skuggsidor. De flesta av oss lever vanliga liv utan missbruk, kriminalitet, arbetslöshet och brist på bostad. För alltför många andra är det en ständig del av vardagen. Ibland fungerar systemet inte som det borde, även bortsett från straffskalor och rabattsystem.

En annan positiv erfarenhet är att nästan alla som arbetar inom det här systemet är intelligenta, professionella och seriösa yrkesmän och -kvinnor som verkligen tar sina uppdrag på allvar. De anstränger sig också för att på ett pedagogiskt sätt förklara för oss lekmän hur systemet och dess regler fungerar.

Jag kan tillägga att jag inte är någon helt övertygad anhängare av vårt nuvarande nämndemannasystem. Jag har full förståelse för att jurister kan tycka att det har betydande brister. Dessutom är själva utgångspunkten för urvalet väldigt ologisk. Vi nomineras av våra partier men ska inte ta några som helst politiska hänsyn när vi fattar våra beslut. Den bristen på logik slår det mesta.

Mindre positivt är det faktum att en negativ syn på straff präglar de flesta jurister vi kommer i kontakt med. Nu menar jag inte bara att lagen är skriven på det sättet, de som leder våra sammanträden har verkligen uppfattningen att straff är en ganska hopplös idé och därför bör undvikas så långt som möjligt. Precis som det står i lagboken. Jag har haft många diskussioner på detta tema. Det faktum att brott rimligen måste få konsekvenser, att brottslingar påverkas av hur systemet ser ut och att de som är inspärrade åtminstone just då inte kan begå nya brott väger lätt. Undantag finns i kåren men de är nog betydligt färre än många skulle förvänta sig.

Som konstaterats i debatten i bland annat Svenska Dagbladet på senare tid så står det fortfarande, trots all kritik mot dagens situation, i våra lagar att fängelsestraff så långt som möjligt ska undvikas. Praxis innebär väldigt ofta att man bara använder nedre delen av straffskalan. När domarna i tingsrätten förklarar att det är meningslöst att höja straffen mer än marginellt så har de för det mesta rätt – det kostar bara pengar för statsverket när beslutet upphävs i nästa högre instans. Trots alla tal och debattartiklar som Morgan Johansson presterat så mal kvarnarna mycket långsamt. Dess värre var det inte så mycket bättre under alliansåren.

Att skapa ett rättssystem präglat av sunt förnuft – och den där förankringen i allmänna opinionen som det ibland talas om – är ungefär lika svårt som att göra detsamma i skolans värld. Det blir tufft när övervägande delen av alla jurister tycker som V om brott och straff – precis som när lärarhögskolorna ägnar sina resurser åt att motarbeta de metoder som faktiskt fungerar. Jan Björklund försökte åtminstone men misslyckades – Morgan Johansson verkar inte ens ha kommit så långt.

Den mest minnesvärda upplevelsen under min tid som nämndeman var när en mycket kunnig och sympatisk domare i tingsrätten, läste högt ur rabattabellerna. Alla har hört talas om vårt pinsamma system för straffrabatter för yngre brottslingar och för de som har begått mer än ett brott, men att ställas inför det konkreta resultatet var trots det en omtumlande upplevelse. Det är verkligen ett system som genomgående är riggat för att gynna de kriminella och uppmuntra att yngre människor engageras i brottslig verksamhet. Den som vill begå brott bör passa på att hinna med så mycket som möjligt på en gång – vinsten blir enorm. Straffet för de sista brotten kan bli marginella eller inget alls. Det gäller även grova brott.

Det är självklart att de här lagarna skickar en tydlig signal om att samhället inte tar kriminalitet på allvar, i praktiken inte bryr sig om brottsoffren och har en mycket begränsad respekt för folkviljan. I en folkomröstning skulle våra nuvarande straffskalor inte ha en chans. Den som kritiserar systemet är inte populist i negativ bemärkelse – han eller hon har bara kontakt med verkligheten.

Det är inte konstigt att många poliser tycker att arbetet ibland känns meningslöst – speciellt när det innebär fara för eget liv. Varför riskera liv och lem när resultatet alltför ofta blir pinsamt låga straff, vittnen som inte vågar ställa upp och ny brottslighet?

Ingen tror att det går att helt avskaffa all brottslighet. Däremot skulle det vara fullt möjligt att radikalt minska omfattningen av den brottslighet som idag drabbar vårt samhälle. En brottslighet som dessutom alltid mest drabbar de som redan har det tufft. Vi hjälper ingen genom att inte ta brottsligheten på allvar.

Den som lever ett lyckligt liv och vill bevara sin sinnesfrid bör tänka efter både en och två gånger innan ansökan om uppdrag som nämndeman skickas in. Man lär sig mycket om livet men det har ett pris så länge inte lagstiftarna tar sitt ansvar på allvar.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun och nämndeman