Bo Cavefors; Är samhället allt

BO CAVEFORS:
••
Ar samhället allt?
Professorn i sociologi vid universitetet i Mainz, Helmut Schoeck,
har nyligen utgivit en bok i vilken
han visar exempel på hur
marxistiska lärare och skolboksförfattare sprider en marxistiskt
orienterad socialism i de västtyska skolorna. l många skolböcker och framför allt i lärarhandledningarna praktiseras en
pedagogik som skapar klyftor
mellan föräldrar och barn och
mellan barnen och samhällets
företrädare.
Den marxistiska vänstern hyser samma förakt för begåvning
som nazisterna, konstaterar författaren.
Bo Gavefors är bokförläggare.
F
ör någon tid sedan upptäckte rektorn vid Lunds Universitet att det
brister i studenternas allmänbildning, i deras humanistiska bildning. Alltfler unga människor har läs- och skrivsvårigheter på grund av den slapphänta
undervisningen vid grundskolor och gymnasier.
Varför har det blivit så här? Är en felaktig pedagogik orsaken eller är utbildningsmisären resultatet av en medveten
antiintellektualisering organiserad av
marxistiskt och socialistiskt orienterade
lärare och skolboksförfattare?
I avsaknad av tillförlitliga undersökningar om tillståndet i Sverige, kan analyser av tillståndet i Förbundsrepubliken
Tyskland tjäna som väckarklocka.
Helmut Schoeck har skrivit en bok
med titeln Kinderverstörung. Die missbrauchte Kindheit. Umschulung auf eine
andere Republik (MUT-Verlag, Asendorf
1987/ 1988, 208 s, DM 22.80). Schoeck
är född 1924 i Graz i Österrike, har studerat medicin och psykologi i Miinchen och
Tiibingen och är sedan 1965 professor i
sociologi vid universitetet i Mainz. Dessförinnan var han under femton år verksam vid amerikanska universitet. Boken
har av Karl R Popper betecknats som en
av de viktigaste sedan andra världskriget.
Helmut Schoeck kämpar med ett mål
för ögonen: att relationerna mellan människor skall grundas på förnuft, kunskap,
moral och lojalitet, dvs tio Guds bud. Han
är provokativ men seriös.
Marxistisk infiltration
Schoecks huvudtes är att i de västtyska
skolorna pågår sedan 1968 en marxistisk
infiltration med läromedlen som hjälpmedel och med en stor grupp lärare som
verkställare. Avsikten är att skapa en barnens och ungdomens frigörelse, där dessa
hamnar i opposition gentemot föräldrar
och samhälle. Schoeck hämtar exempel
från framför allt lärarhandledningarna.
Det är en emancipation som ofta omedvetet stöds av massmedia och av kyrkorna.
Emancipationen kopplas samman med
utopin om en värld och en världsåskådning som på nästan alla punkter skiljer sig
från de värderingar elevernas föräldrar
omfattar. Lärarna bedriver en pedagogik
Avsikten är att skapa en barnens
och ungdomens frigörelse, där dessa hamnar i opposition gentemot
föräldrar och samhälle.
som skapar framtidsmänniskor efter den
s k frankfurtskolans värderingar (Adorno, Horkheimer, Habermas, Erich
Fromm och andra).
Vid en opinionsundersökning 1985
menade 73% av föräldrarna att de försökte påverka sina barn i politiska och moraIiska frågor, men endast 29% var övertygade om att de faktiskt hade inflytande
över barnen i trosfrågor, 23% trodde sig
påverka barnens läsvanor, 22% menade
att de i största allmänhet tjänade som sina
barns föredömen och 13% förmodade att
barnen hade samma åsikter som föräldrarna. Det låter dystert, men vad annat
kan man vänta sig i ett sekulariserat samhälle som det västtyska? A andra sidan är
även USA sekulariserat och där har en
liknande undersökning omfattande ungdomar mellan 18 och 24 år visat att 77%
av barnen ställer upp på föräldrarnas
161
åsikter i moraliska frågor, medan motsvarande siffra i BRD är 38%. 47% av de
amerikanska ungdomarna har samma politiska åskådning som föräldrarna; motsvarande siffra i BRD är 33%. I sexuella
frågor tycker 43% av de amerikanska
ungdomarna likadant som föräldrarna, i
BRD är siffran 14%. I USA anser endast
0,5% av ungdomarna att de inte har nå-
gonting gemensamt med föräldrarna. I
BRD är siffran 13%. Detta visar att det i
Västtyskland har uppstått en till synes
oöverstiglig klyfta mellan barnen och deras föräldrar. Orsaken är, enligt Helmut
Schoeck, att eleverna i skolan indoktrineras till att protestera mot det nuvarande
samhället för att bli medskapare av ett
framtida socialistiskt samhälle.
Engagemanget för ”de gröna”
1986 gjorde Meinungsforschungsinstitutet
Emnid en undersökning där man kom
fram till att i ett parlament som då valts av
enbart ungdomar mellan 18 och 29 år, hade 22% röstat på ”de gröna” och 38% på
SPD, de tyska socialdemokraterna: totalt
60%. Vad gäller frågorna om medlemskap i Nato , om en västtysk neutralitet
mellan USA och Sovjetunionen och om
ensidig nedrustning inom västmakterna,
så intog merparten samma ståndpunkt
som ”de gröna”. Schoeck menar att det är
den socialistiska undervisningen s·om lett
fram till den här uppslutningen kring det
västtyska ”miljöpartiet”. Engagemanget
för ”de gröna” blir intensivare ju längre
tid ungdomarna undervisats i de allmänna skolorna; 1985 sympatiserade 14% av
grundskoleeleverna samt 32% av de manliga och 44% av de kvinnliga studenterna
vid universitet och högskolor med ”de
162
gröna”. Normalgymnasisten ser med pessimism på den värld som omger henne/
honom: miljöförstöring, industrisamhällets livsfientlighet, upprustning och vapenhandel, konfliktema mellan industrinationer och utvecklingsländer. Trots att
Statistische Rundesamt 1982 kunde bevisa att 86% av Förbundsrepublikens yta
består av åkrar, ängar, skogar och vatten
och att bostads- och industribebyggelsen
endast omfattar 5% respektive 6%, hävdar miljöpartiets sympatisörer att all natur skövlats.
Frigörelsehysteri
Den här frigörelsehysterin leder till att de
nya generationerna står främmande inför
samhällets verklighet. Eleverna utbildas
av de socialistiska lärarna till psykoterrorister. Manipulationen av barn och ungdom sker framför allt inom ämnena tyska,
främmande språk, samhälls- och religionskunskap. Man talar inte om manipulation utan om emancipation, att det nuvarande samhället är ett samhälle där allt
kan och bör förändras, att det är ett konfliktsamhälle där endast ett fåtal klarar
sig, att det är ett mot barnen fientligt samhälle. Eftersom samhället är omänskligt
och många människor känner sig otillfredsställda måste förändringen genomföras radikalt. I dagens samhälle är varje
form av arbete en plåga och skolan jämförs med en arbetsplats. Man påstår att
för de flesta är arbetet olönsamt och man
hävdar att flertalet – och flertalet uppges
stå vid ”löpande bandet” – utnyttjas av
samhälle och arbetsgivare på samma sätt
som barnen utnyttjas av sina föräldrar.
Trots att merparten lever i ett omänskligt
samhälle anser man, ologiskt nog, att varje arbetare och varje skolelev är en parasit
som lever på folken i tredje världen.
Förakt för begåvade
Det är vetenskapligt bevisat att 80% av
människans intelligens beror på arvsanlagen, men de socialistiska skolboksförfattarna påstår att elevernas IQ bestäms av
klasstillhörighet; enda undantaget skulle
vara enäggstvillingar, framför allt de som
visar musikaliska, litterära och matematiska anlag.Frågan om intelligensen och arvet behandlas på några få rader, medan
problem som onani, homosexualitet,
Eleverna utbildas av de socialistiska lärarna tillpsykoterrorister.
prostitution, exhibitionism och masochism får tio gånger så stort utrymme .
Oviljan att acceptera begåvningarna manifesterades vid en världskongress 1985 i
Hamburg för ettusen högt begåvade barn
från femtio länder, då den socialdemokratiske senatom för skolfrågor, Joist
Grolle, bojkottade kongressen och gjorde
föraktfulla uttalanden om dess deltagare.
Vid västtyska högskolor och universitet är man negativt inställd till de mer än
normalt begåvade studenterna. Denna
politiskt-ideologiska hållning till intelligens och utbildning överensstämmer med
de nationalsocialistiska ambitionerna i
Tredje Riket. Om Hitlerregimen vunnit
kriget hade man genomfört det integrerade skol- och högskolesystem som överensstämmer med Grolls och andra socialisters önskemål. Bernhard Rust, riksminister för vetenskap, utbildning och folkbildning 1934-1945 (han tog sitt liv den
8maj 1945), tillkännagav när han tillträdde ämbetet, att ”Ingen enskild skall hålla
sig för mer begåvad än andra. Vi behöver
inte de intellektuella. Alla är lika begåvade” (tidskriften Erziehung und Unterricht). Helmut Schoeck berättar om sin
egen skoltid från 1933 till 1941. I hans
skola fanns ett stort plakat med ett uttalande av denne Bernhard Rust: ”Samhället är allt. Det individuella intet”. Denna
inställning till begåvning och undervisning var en av förutsättningarna för judeförföljelserna; bland judarna fanns ett
stort antal högt begåvade människor och
de blev just därför det perfekta hatobjektet för de nationalsocialistiska ideologerna. Den marxistiska vänstern ägnar sig sedan 1965 åt förföljelse av begåvningar
och de använder en retorik och argument
som starkt påminner om vad som sades
för femtio år sedan.
Socialistisk indoktrinering
I många skolböcker och framför allt i
lärarhandledningarna praktiseras en pedagogik som skapar klyftor mellan föräldrar och barn, mellan syskon och mellan
barnen och samhällets företrädare, t e x
polisen. Man propagerar för en fientlig inställning till kristendomen. I en lärobok
berättar man om julaftonen och illustrerar historien med en bild av en tvåbarnsfamilj som bor i ett ”överflödssamhälle”.
Julklapparna är många och dyra och bildtexten med följdfråga lyder: ”Man påstår
att Jesus Kristus föddes fattig. Se på bilden: vad tycker du är bra – vad är då-
ligt?”.
Helmut Schoeck ger uppmuntrande
råd till föräldrarna hur de och barnen
163
skall bemöta socialistiska lärares argument. En elev kan vad gäller lärarens krav
på att samhället skall förändras, fråga
henne/honom vilka samhällsgrupper, vilka yrken och vilka generationer som skall
offras, vilka som bör förändras och – inte
minst viktigt- vilka som anses vara utvalda att bestämma över de medel som skall
användas, till vad medlen skall användas
samt vad läraren personligen anser vara
rekommendabelt för att åstadkomma
denna samhällsförändring.
I de kryptosocialistiska skolböckerna
betraktas arbetet som ett helvete. Schoeck
ger bl a exempel från en lärobok i engelska:”.. . it is dull work, going on the same,
day after day, robbing the worker of his
pride. A man working in an auto factory
never feels he has made anything to be
proud of; he never reallymakesa ear . ..”.
Det är visserligen otroligt att en arbetare
vid Daimler-Benz skulle ta de här klicheartade marxistiska glosorna på allvar, där
han sitter i Mereectesen på väg från och
till hem och arbetsplats. Men hans barn
kanske gör det.
I en annan skolbok talas om arbeterskorna vid en chokladfabrik, där den
varma chokladen ”riecht entsetzlich” och
att ”es gibt – – – kein Gesetz, das die
Arbeitgeber zwingt, schalldämpfende
Räume oder Maschinen zu bauen”. Elever som konfronteras med en sådan text
och samtidigt indoktrineras av socialistiska lärare, vågar till slut inte äta en bit
choklad utan att få skuldkänslor. Det
finns liknande exempel om hundmat och
frukt importerad från länder vars politiska system inte accepteras av vänsterkamarillan. Att köpa mat till sin hund eller
att äta viss frukt påstås vara ”socialt orättfärdigt”.
l
J
\
l
164
Trots att endast 17% av Västtysklands
alla anställda och endast 25% av alla västtyska industriarbetare står vid ”löpande
band”, får eleverna uppfattningen att det
är den vanligaste arbetsformen i landet. I
Kurzbuch Religion 516 Schuljahr, har författaren på s 93 ritat en bild med ett barn
som skräckslaget kryper ihop medan hela
släkten står och pekar finger. Texten lyder:
”Barn skall lyda sina föräldrar. Du skall
hedra din far och din mor. Gud vill ordning”. Författaren citerar Bibeln och Koranen samtidigt som han låter en man vid
namn Rudolf Höss komrna till tals och sä-
ga: ”Av mina föräldrar fickjag lära mig att
vara artig mot alla vuxna, framför allt mot
gamla, oavsett vilken samhällsklass de tillhörde. – – – Redan som liten lärde jag
mig plikttrohet”. Vem denne RudolfHöss
var, meddelas inte. Läroboksförfattaren
försöker med läraren som mellanhand
suggerera eleven att uppfatta hövlighet
gentemot föräldrar och andra vuxna som
första steget mot nazism och massmord.
Manipulation av barn
Professorn och psykoterapeuten Viktor E
Frank! karakteriserar i sin bok Der
Mensch aufder Suche nach Sinn (Herderbiicherei, Band 430, 1973), den här formen av nihilistisk manipulation med barn
och ungdom som en ny form av neuros
som man inte kan angripa med hjälp av
normal psykoanalys. Neurosen är en
exentiell frustration som ger eleven känsla
av den egna existensens meningslöshet,
att det egna varat är utan mening och mål.
Schoeck menar att det måste leda till avgörande förändringar av människor och
samhälle när skolor och lärare medvetet
ägnar sig åt en sådan pedagogik. Det ornedelbara resultatet blir att antalet självmord bland västtyska ungdomar ökar.
Det är farligt att ta ifrån eleverna möjligheterna att med litteraturens och estetikens hjälp analysera de egna känslorna
och stärka behovet av tro påframtiden, att
kunna lita på sig själv och till sin egen förmåga. Schoeck återger ett manipulationsretoriskt trick, där läraren säger till den
poesiläsande elevens föräldrar: ”Ni vill
således att ert barn skallläsa vackra dikter? Men efter Auschwitz kan man inte
skriva dikter. Vill ni att det skall finnas
koncentrationsläger?”. Det låter otroligt
Denna politiskt-ideologiska hållning till intelligens och utbildning
överensstämmer med de nationalsocialistiska ambitionerna i Tredje
Riket.
men är faktiskt sant att den här typen av
grova och falska argument förekommer.
Många föräldrar faller till föga. De har
varken moraliska eller intellektuella förutsättningar att gå i svaromål, framför allt
inte eftersom läraren fortfarande gäller
för att vara auktoritet. Det är en pedagogik som leder elever och föräldrar till kollektiv bot för Auschwitz och det får dem
att känna sig medskyldiga och ansvariga
för ett nytt Auschwitz om de vill att deras
barn genom litteraturen skall få kännedom om en annan och friskare värld. Lä-
raren fungerar som hantlangare åt de
krafter som strävar mot en ny diktatur.
Historikern Golo Mann, son till Thomas Mann, har sagt: ”Goethe kunde inte
förhindra nazismen. Det låter först bestickande, men ser man närmare på detta
argument, är det enbart billigt och banalt.
Inte heller kärleken eller sporten, inte ätandet eller drickandet eller detta att andas, förhindrade nazismen. Skulle vi avskaffa allt som inte kunde förhindra
nazismen, måste vi avskaffa oss själva och
den planet vi bor på. – – – Man attackerar vår ungdom för att finna en ny form
för att härska”.
Det är självklart att marxistiska lärare
och skolboksförfattare sprider en marxistiskt orienterad socialism. Det är mer förvånansvärt att icke-marxistiska lärare,
Läraren fungerar som hantlangare
åt de krafter som strävar mot en ny
diktatur.
skolboksförlag, politiker och delstatsregeringar villkorslöst accepterar att producera och sprida den här typen av läromedel. Med motiveringen att eleverna bör
ha kännedom om ”den sociala verkligheten”, d v s att marxismen idag härskar
över en betydande del av jordens befolkning, tillåter man att den också dominerar
undervisningen. Schoeck chockerar kanske när han drar parallellen med ett Hitlertyskland som gått segrande ur andra
världskriget och där ss-staten härskar
över ett område som sträcker sig från Pyreneema till Ural. Hade i så fall socialister, liberaler och marxister i England och
USA år 1988, med motiveringen att denna SS-stat faktiskt härskar över ett betydande antal miljoner människor, accepterat att skolundervisningen vilade på dogmerna Rosenbergs Mythos des
165
20.Jahrhunderts och Hitlers Mein Kampf,
att von Gobineaus och Chamberlains rasteorier framhållits som moraliska föredö-
men?
Föräldrarna måste gå i svaromål
Föräldrar som inte accepterar att deras
barn utsättes för socialistiska experiment,
behöver emellertid inte förtvivla. De måste, till att börja med, hävdar Helmut Schoeck, ta ställning till huruvida barnen tar
minst skada av att motstå trycket från socialistiska lärare genom att protestera mot
undervisningen, eller av att bli injicerade
av det ”socialistiska giftet”. Den vänsteremancipatoriska skolmanipulationen syftar till att fostra och utbilda intellektuellt
”förkrympta människor”. Det är inte endast skräckslagna föräldrar, lärare, psykologer och pedagoger, som hävdar detta,
utan det bekräftas i de socialistiska lärarnas egna facktidskrifter, där man bl a talar
om att denna ”emanzipatorische Erziehung” skall leda fram till en ”Labilisierungsphase” hos eleven, som resulterar i
en mental kris under vilken eleven bryter
med det existerande sociala förhållningssättet. Man strävar efter att skapa en
”voriibergehende Neurotizierung” hos
eleven. Under ”Jabiliseringsperioden”
skall elevens ”negativa” attityder gentemot föräldrar och samhälle ge sig till känna.
Om föräldrarna protesterar mot denna
neurotisering av sina barn, kommer lärarna med en retorisk fråga: ”Vill ni att era
barn skall bli ja-sägare, att de skall bli statens viljelösa redskap, bli samhällets robotar? Istället skall ni vara tacksamma för
att vi emanciperar era barn, gör dem till
självständiga och kritiska varelser, till
166
vuxna medborgare i samhället. Skall detta
lyckas, måste vi börja tidigt”.
Schoeck menar att föräldrarna måste
gå i svaromål och säga ungefär så här:
”Bäste herr X, bäste lärare. Ni är, om man
skall uttrycka sig försiktigt, inte själv nå-
gon ja-sägare. Ni säger nej till det nuvarande samhället, till dess värderingar. Ni
vill förändra våra barn. Kan ni säga oss
hur ni kommit fram till den åskådningen?
När ni själv var 10,12,13 år gammal, läste
ni skolböcker och ni hade lärare vilka inte
hade ambitionen att förändra det då-
varande samhället. Ni läste sagor, fabler
och ungdomsromaner utan att lärarna
ifrågasatte de ideal som exponerades i
dessa böcker. Själv var ni på den tiden en
perfekt ja-sägare. Nu är Ni det emellertid
inte.Hur kan det komma sig? Tala om för
oss när, hur och under vilka omständigheter Ni förvandlades från välanpassad
ja-sägare till den nej-sägare Ni är idag” …
Den socialistiske läraren finner frågorna obekväma eftersom han om han skall
besvara dem måste karakterisera sig själv
som en utvald elit-människa och det passar dåligt in på den perfekte likriktade
människa han predikar om i sin undervisning. Dessutom kommer lärarna ofta från
familjer, från en samhällsklass och en
bildningsmiljö som enligt dessa teorier är
omöjlig som grogrund för den emanciperade människan.
För att kunna argumentera med den
socialistiske läraren är det viktigt att föräldrarna inte endast läser barnens skolböcker utan även lärarnas handledningar.
Helmut Schoeck konstaterar att iframför allt de socialdemokratiskt styrda västtyska delstaterna bedrivs en skol- och
högskolepolitik som under demokratisk
legitimitet tillåter en undervisning där de
demokratiska idealen inte bibringas eleverna i undervisningen. Detta dubbelspel
med ungdomen som brickor i det politiska maktspelet utgör ett allvarligt hot mot
ett framtida demokratiskt Europa.