Bo Ekman, Jan O Berg; Klarar Europas nya ledare den nya utmaningen
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
l.
KLARAR EuROPAs LEDARE DEN
NYA UTMANINGEN?
BO EKMAN & JAN O BERG
I en tid då samhället präglas av stora och djupgåendeforändringar och när vi står irif’Or möjligheten
att överge engammal samhällsmodell och istället träda in i en nygemenskap, ställs större krav än
någonsin på politiskt ledarskap. Men har vi ledare som är mäktiga uppgiften?
M
ed stor majoritet röstade
Europaparlamentet den
4 maj for Sveriges och
övriga kandidatländers
inträde i den Europeiska Unionen. Beskedet ackompanjerades av ett stort antal
uttryck från enskilda parlamentsledaen vecka senare endast gick obetydligt i
EV-positiv riktning.
Försvagat självfortroende
Svenskarnas osäkerhet inför det historiska
avgörande som nu ligger mindre än ett
halvår bort har mycket av sin bakgrund i
möter, flera med påtaglig värme, om vik- ett försvagat självförtroende. Det har
ten av unionens utvidgning, och inte långsamt och smärtsamt blivit klart for oss
minst att Sverige och svenskarna bestäm- att Sverige inte längre är föregångsland
mer sig for att de vill bli med. ”We need och förebild for omvärlden, vare sig som
you” sade Storbritanniens Tom Spencer,
och utvecklade vältaligt varför.
Historiskt avgörande
Kornmer detta budskap att nå fram till
Europatveksamrna svenskar och göra nå-
got intryck på dem? Det är inte otroligt,
även om det omedelbara utslaget i SIFO
BO EKMAN dr verksidilande direktör i SlFO
Management Group, som omfattar undersökningifciretaget
SlFO och konsultorganisationen SMG, specialiserat på
strategiskajdrdndringsprocesser.
JAN O BERG dr seniorkomu/t i SMG.
industrination eller social välfårdsmodell,
inte heller ifråga om utbildningssystem
eller rniljökvalitet. Att den svenska kronan plötsligt är mindre värd än både den
danska och den norska har varit det
plötsliga synliga beviset for vad som hänt.
Vår instinktiva reaktion blir då lätt att
tänka i imperfektum. Vi vänder oss inåt,
önskar oss åter till forfluten tid. Det varju
bättre förr, eller hur? Vi måste hitta vä-
gen tillbaka till den svenska modell, som
ter sig särskilt attraktiv i backspegelns
perspektiv.
148 SVENSK TI DSK iti FT
””” ”’·
Överskattad betydelse
Det är en förståelig reaktion, som varje
ansvarskännande politiskt ledarskap måste se som sin uppgift att forst fårstå och
sedan komma till rätta med. Pendeln har
svängt från ett ytterlighetsläge till ett annat; vi svenskar underskattar sannolikt
idag våra möjligheter att kunna vara med
och påverka i det nya Europa lika mycket
som vi tidvis överskattade vår internationella betydelse i det förgångna.
Kan ED-företrädare i andra länder bidra till att höja den svenska självkänslan
genom att skicka starka signaler om att vi
är en efterlängtad medlem i gemenskapen
är det på marginalen positivt for anhängarna av svenskt medlemskap. Och det
kan väl bli p:l marginalröstema som avgörandet i november kommer att hänga.
Den svenska inställningen till EVmedlemskapet har blivit n:lgot mera positiv de senaste månaderna, men entusiasmen är alltjämt mycket behärskad och
den reella osäkerheten stor. Nej-sidans
ledning över ja-sidan i SIFO:s :lterkommande mätningar får Göteborgs-Posten
krympte i ett steg vid :lrsskiftet – fr:ln
cirka 20 till cirka fem procentenheter –
men har sedan dess legat p:lfallande stabil
i det nya läget.
Unga skeptiker
Hela det svenska etablissemanget är får
ett medlemskap, l:lt vara att fårordet
ännu artikuleras med varierande tydlighet. Detta är en del av ja-sidans problem.
skepsisen mot etablerade auktoriteter är
stark, framfår allt bland ungdomarna. De
@Jlie] Om det vore folkomröstning i EV-frågan idag,
skulle Du då rösta ja eller nej till att Sverige
blir medlem i EU?
70rrrTTTrrrrrnrrn-rn-rn-rn-rrrTTTrrrrrrrrn-rnTrTTTTTTTTTTT”TrT”TrrTT1rrn”TTTl
40 INej 40%
11111
~a34%30
11111
[vet ej 27%
>O
lO
o4+i~W+~~!+W+!8+~~~+W+!~~~~~.~iB+-8§+.!4~~~~~~.~~B·~~~d~~i~4+H
1989 1990 1991 1992 1993 1994
SVENSK TIDSKRIFT 149
har under de senaste ären genomgående
visat en mer EV-skeptisk attityd än sin
foräldrageneration. Samtidigt är de mer
optimistiska än de äldre om Sveriges ekonomiska framtid
Värdekonservativ trend
Men bakgrunden till rädande EV-opinion är komplex och ett resultat av motstridiga tendenser. I negativ riktning verkar den värderingsforändring hos svenskarna som det sjunkande självfortroendet
medverkat till, och vars fulla kraft SIFO
registrerade under slutet av 1993.
Denna forändring innebär en forskjutning i värdekonservativ riktning. De
postmateriella värderingarnas tillväxt har
tills vidare upphört.
Benägenheten att acceptera forändring minskar; forändring upplevs av en
växande del av befolkningen som liktydigt med hot, inte med möjlighet.
Nationella symboler
Vi kan avläsa en klar längtan äter till
forfluten tid och en ökande värdering av
den offentliga välfårdsstaten.
Förtroendet for marknadskrafter och
internationalism avtar, intresset for den
egna historien och nationella symboler
ökar i motsvarande grad.
En motsvarande värdering äterspeglas
i de närmast febrigt stigande framtidsförväntningar och forhoppningar rörande
sysselsättningsutvecklingen, som vi de senaste äret avläst i SIFO:s indikatorer. Smä
ljusglimtar efter ett fleclrigt mörker registreras tacksamt och övertolkas alltfor
”Generally speaking, do you think that (our country’s) membership of the
!50
European Community is a ………..?”
”Would you say that our country has on balance benefited or not from being
a member of the European Community?”
80 ·-
70 –
60
Membership- ”Good thing”
~
~
Benefit
Källa: Eurobarometer
SVENSK TJ DSK RI FT
lätt. Vi vill ju så gärna att det skall bli
bättre, vill så gärna tro att vi nu har passerat vändpunkten och är på väg tillbaka,
hem.
Utmaningen
Men Sverige och svenskarna är inte ensamma om att misstro det nya och söka
sig åter till det gamla. Denna back-lash
får utvecklingen mot nya, postmateriella
värderingar gäller i hela västvärlden.
Och just denna värderingsforändring
utmanar nu i själva verket de gamla
industrinationernas ledare, på ett sätt som
få eller inga av dem ännu kunnat svara
upp emot!
Vad som sällan redovisas i svensk debatt är de forändringar som inställningen
till EEC/EG/EU genom åren har undergått i medlemsländemas befolkning, och
den skepsis växande grupper EV-medborgare hyser infor en utveckling i riktning mot en alltmer långtgående integration i riktning mot politisk union.
Välvilligt ointresse
Möjligheten av en sådan utveckling diskuterades tidigt av ledande opinionsanalytiker i Europa. Leon N Lindberg
och Stuatt A Scheingold myntade 1970
termen ”perrnissive consensus” som beskrivning av opinionsstödet for Europa
och dess integration. Bland allmänheten i
de dåvarande medlemsländerna fanns,
konstaterade de, ett stöd som var väl utbrett, utan att for den skull vara särskilt
djupt rotat. Integrationsfrågorna var nå-
got folket lämnade åt det politiska ledarskapet och samhällets elitskikt, attityden
till integrationsutvecklingen kunde snarast karaktäriseras som välvilligt ointresse
(benevolent disinterest).
Analytikerna hissade samtidigt en tydlig varningsflagg och forntspådde faktiskt
den utveckling som vi bevittnat de senaste tre åren – och som innebär ett
markant forsvagat stöd for EU och dess
institutioner inom medlemsländerna. De
skrev 1970: ”00. if the perceived gains of
integration were threatened, supportive
elites and mass publies would be
mobilized to assume a more active roleoo00
If the community were to broaden its
institutional capacities markedly oooothere
(would ) be reason to suspect that the
leve! ofsuppott 00. would be significantly
altered.”
Markant nedgång
Dessa resonemang återges i den just nu
utgivna rapporten om den 40:e Eurobarometem, genornford i slutet av 1993,
vars forfattare inte utan belåtenhet påpekar att for den som genom åren foljt deras
rapportering borde inte danskamas nej i
folkomröstningen i juni 1992 kommit
som någon överraskning. Stödet for Gemenskapen hade börjat falla redan från
1986 och framåt i så stora medlemsländer
som Frankrike och Italien. Efter 1990 är
nedgången markant i hela EU.
Eurobarometem visar också att det vikande stödet har sin grund i två forhållanden
– dels i de senaste årens recession och
ökande arbetslöshet: det finns ett tydligt
SVEN SK TIOSKRI FT 151
samband över åren mellan faktisk sysselsättningsnivå och stöd for det egna landets medlemskap i EG/EU,
– dels i en ökande misstro mot en for
långtgående integration.
Kraven på ledarskapet
Frågan om kvaliteten i det politiska ledarskapet for de kommande åren är
ödesfrågan i de flesta av Europas länder
idag.
För ansvarskännande ledare gäller det
att forklara nya och svåra sammanhang.
Det gäller att göra behov av kommande
uppoffringar begripliga, for medborgare
som i stor utsträckning vants vid att forvänta sig gåvor, materiell tillväxt, utan att
det egentligen skall behöva kosta något.
Paradigmskifte
Det gäller for dem att forklara att vändpunkten och den följande vägen tillbaka
till trygghet och lyckorike inte finns. Att
vi snarare befinner oss i en brytpunkt, ett
paradigmskifte, på väg från det klassiska
industrisamhället till något nytt.
De kommer alla att ha konkurrens
från dem som forsvarar det gamla eller sä-
ger sig erbjuda behagliga och smärtfria
lösningar på nya problem.
Ledarskapets viktigaste uppgift blir att
göra troligt och tydligt
• hur vi kan och måste skapa ny kunskap med användande av ny teknik,
vilka krav på omprioriteringar och
uppoffringar detta ställer på oss,
• vilka möjligheter till kontinuerligt
värdeskapande for individ och samhälle som ligger i denna utveckling ,
• vilka risker vi löper om vi inte deltar
aktivt och fullt ut i den.
152 SVENSK TtDSKRIFT
KLARAR EuROPAs LEDARE DEN
NYA UTMANINGEN?
BO EKMAN & JAN O BERG
I en tid då samhället präglas av stora och djupgåendeforändringar och när vi står irif’Or möjligheten
att överge engammal samhällsmodell och istället träda in i en nygemenskap, ställs större krav än
någonsin på politiskt ledarskap. Men har vi ledare som är mäktiga uppgiften?
M
ed stor majoritet röstade
Europaparlamentet den
4 maj for Sveriges och
övriga kandidatländers
inträde i den Europeiska Unionen. Beskedet ackompanjerades av ett stort antal
uttryck från enskilda parlamentsledaen vecka senare endast gick obetydligt i
EV-positiv riktning.
Försvagat självfortroende
Svenskarnas osäkerhet inför det historiska
avgörande som nu ligger mindre än ett
halvår bort har mycket av sin bakgrund i
möter, flera med påtaglig värme, om vik- ett försvagat självförtroende. Det har
ten av unionens utvidgning, och inte långsamt och smärtsamt blivit klart for oss
minst att Sverige och svenskarna bestäm- att Sverige inte längre är föregångsland
mer sig for att de vill bli med. ”We need och förebild for omvärlden, vare sig som
you” sade Storbritanniens Tom Spencer,
och utvecklade vältaligt varför.
Historiskt avgörande
Kornmer detta budskap att nå fram till
Europatveksamrna svenskar och göra nå-
got intryck på dem? Det är inte otroligt,
även om det omedelbara utslaget i SIFO
BO EKMAN dr verksidilande direktör i SlFO
Management Group, som omfattar undersökningifciretaget
SlFO och konsultorganisationen SMG, specialiserat på
strategiskajdrdndringsprocesser.
JAN O BERG dr seniorkomu/t i SMG.
industrination eller social välfårdsmodell,
inte heller ifråga om utbildningssystem
eller rniljökvalitet. Att den svenska kronan plötsligt är mindre värd än både den
danska och den norska har varit det
plötsliga synliga beviset for vad som hänt.
Vår instinktiva reaktion blir då lätt att
tänka i imperfektum. Vi vänder oss inåt,
önskar oss åter till forfluten tid. Det varju
bättre förr, eller hur? Vi måste hitta vä-
gen tillbaka till den svenska modell, som
ter sig särskilt attraktiv i backspegelns
perspektiv.
148 SVENSK TI DSK iti FT
””” ”’·
Överskattad betydelse
Det är en förståelig reaktion, som varje
ansvarskännande politiskt ledarskap måste se som sin uppgift att forst fårstå och
sedan komma till rätta med. Pendeln har
svängt från ett ytterlighetsläge till ett annat; vi svenskar underskattar sannolikt
idag våra möjligheter att kunna vara med
och påverka i det nya Europa lika mycket
som vi tidvis överskattade vår internationella betydelse i det förgångna.
Kan ED-företrädare i andra länder bidra till att höja den svenska självkänslan
genom att skicka starka signaler om att vi
är en efterlängtad medlem i gemenskapen
är det på marginalen positivt for anhängarna av svenskt medlemskap. Och det
kan väl bli p:l marginalröstema som avgörandet i november kommer att hänga.
Den svenska inställningen till EVmedlemskapet har blivit n:lgot mera positiv de senaste månaderna, men entusiasmen är alltjämt mycket behärskad och
den reella osäkerheten stor. Nej-sidans
ledning över ja-sidan i SIFO:s :lterkommande mätningar får Göteborgs-Posten
krympte i ett steg vid :lrsskiftet – fr:ln
cirka 20 till cirka fem procentenheter –
men har sedan dess legat p:lfallande stabil
i det nya läget.
Unga skeptiker
Hela det svenska etablissemanget är får
ett medlemskap, l:lt vara att fårordet
ännu artikuleras med varierande tydlighet. Detta är en del av ja-sidans problem.
skepsisen mot etablerade auktoriteter är
stark, framfår allt bland ungdomarna. De
@Jlie] Om det vore folkomröstning i EV-frågan idag,
skulle Du då rösta ja eller nej till att Sverige
blir medlem i EU?
70rrrTTTrrrrrnrrn-rn-rn-rn-rrrTTTrrrrrrrrn-rnTrTTTTTTTTTTT”TrT”TrrTT1rrn”TTTl
40 INej 40%
11111
~a34%30
11111
[vet ej 27%
>O
lO
o4+i~W+~~!+W+!8+~~~+W+!~~~~~.~iB+-8§+.!4~~~~~~.~~B·~~~d~~i~4+H
1989 1990 1991 1992 1993 1994
SVENSK TIDSKRIFT 149
har under de senaste ären genomgående
visat en mer EV-skeptisk attityd än sin
foräldrageneration. Samtidigt är de mer
optimistiska än de äldre om Sveriges ekonomiska framtid
Värdekonservativ trend
Men bakgrunden till rädande EV-opinion är komplex och ett resultat av motstridiga tendenser. I negativ riktning verkar den värderingsforändring hos svenskarna som det sjunkande självfortroendet
medverkat till, och vars fulla kraft SIFO
registrerade under slutet av 1993.
Denna forändring innebär en forskjutning i värdekonservativ riktning. De
postmateriella värderingarnas tillväxt har
tills vidare upphört.
Benägenheten att acceptera forändring minskar; forändring upplevs av en
växande del av befolkningen som liktydigt med hot, inte med möjlighet.
Nationella symboler
Vi kan avläsa en klar längtan äter till
forfluten tid och en ökande värdering av
den offentliga välfårdsstaten.
Förtroendet for marknadskrafter och
internationalism avtar, intresset for den
egna historien och nationella symboler
ökar i motsvarande grad.
En motsvarande värdering äterspeglas
i de närmast febrigt stigande framtidsförväntningar och forhoppningar rörande
sysselsättningsutvecklingen, som vi de senaste äret avläst i SIFO:s indikatorer. Smä
ljusglimtar efter ett fleclrigt mörker registreras tacksamt och övertolkas alltfor
”Generally speaking, do you think that (our country’s) membership of the
!50
European Community is a ………..?”
”Would you say that our country has on balance benefited or not from being
a member of the European Community?”
80 ·-
70 –
60
Membership- ”Good thing”
~
~
Benefit
Källa: Eurobarometer
SVENSK TJ DSK RI FT
lätt. Vi vill ju så gärna att det skall bli
bättre, vill så gärna tro att vi nu har passerat vändpunkten och är på väg tillbaka,
hem.
Utmaningen
Men Sverige och svenskarna är inte ensamma om att misstro det nya och söka
sig åter till det gamla. Denna back-lash
får utvecklingen mot nya, postmateriella
värderingar gäller i hela västvärlden.
Och just denna värderingsforändring
utmanar nu i själva verket de gamla
industrinationernas ledare, på ett sätt som
få eller inga av dem ännu kunnat svara
upp emot!
Vad som sällan redovisas i svensk debatt är de forändringar som inställningen
till EEC/EG/EU genom åren har undergått i medlemsländemas befolkning, och
den skepsis växande grupper EV-medborgare hyser infor en utveckling i riktning mot en alltmer långtgående integration i riktning mot politisk union.
Välvilligt ointresse
Möjligheten av en sådan utveckling diskuterades tidigt av ledande opinionsanalytiker i Europa. Leon N Lindberg
och Stuatt A Scheingold myntade 1970
termen ”perrnissive consensus” som beskrivning av opinionsstödet for Europa
och dess integration. Bland allmänheten i
de dåvarande medlemsländerna fanns,
konstaterade de, ett stöd som var väl utbrett, utan att for den skull vara särskilt
djupt rotat. Integrationsfrågorna var nå-
got folket lämnade åt det politiska ledarskapet och samhällets elitskikt, attityden
till integrationsutvecklingen kunde snarast karaktäriseras som välvilligt ointresse
(benevolent disinterest).
Analytikerna hissade samtidigt en tydlig varningsflagg och forntspådde faktiskt
den utveckling som vi bevittnat de senaste tre åren – och som innebär ett
markant forsvagat stöd for EU och dess
institutioner inom medlemsländerna. De
skrev 1970: ”00. if the perceived gains of
integration were threatened, supportive
elites and mass publies would be
mobilized to assume a more active roleoo00
If the community were to broaden its
institutional capacities markedly oooothere
(would ) be reason to suspect that the
leve! ofsuppott 00. would be significantly
altered.”
Markant nedgång
Dessa resonemang återges i den just nu
utgivna rapporten om den 40:e Eurobarometem, genornford i slutet av 1993,
vars forfattare inte utan belåtenhet påpekar att for den som genom åren foljt deras
rapportering borde inte danskamas nej i
folkomröstningen i juni 1992 kommit
som någon överraskning. Stödet for Gemenskapen hade börjat falla redan från
1986 och framåt i så stora medlemsländer
som Frankrike och Italien. Efter 1990 är
nedgången markant i hela EU.
Eurobarometem visar också att det vikande stödet har sin grund i två forhållanden
– dels i de senaste årens recession och
ökande arbetslöshet: det finns ett tydligt
SVEN SK TIOSKRI FT 151
samband över åren mellan faktisk sysselsättningsnivå och stöd for det egna landets medlemskap i EG/EU,
– dels i en ökande misstro mot en for
långtgående integration.
Kraven på ledarskapet
Frågan om kvaliteten i det politiska ledarskapet for de kommande åren är
ödesfrågan i de flesta av Europas länder
idag.
För ansvarskännande ledare gäller det
att forklara nya och svåra sammanhang.
Det gäller att göra behov av kommande
uppoffringar begripliga, for medborgare
som i stor utsträckning vants vid att forvänta sig gåvor, materiell tillväxt, utan att
det egentligen skall behöva kosta något.
Paradigmskifte
Det gäller for dem att forklara att vändpunkten och den följande vägen tillbaka
till trygghet och lyckorike inte finns. Att
vi snarare befinner oss i en brytpunkt, ett
paradigmskifte, på väg från det klassiska
industrisamhället till något nytt.
De kommer alla att ha konkurrens
från dem som forsvarar det gamla eller sä-
ger sig erbjuda behagliga och smärtfria
lösningar på nya problem.
Ledarskapets viktigaste uppgift blir att
göra troligt och tydligt
• hur vi kan och måste skapa ny kunskap med användande av ny teknik,
vilka krav på omprioriteringar och
uppoffringar detta ställer på oss,
• vilka möjligheter till kontinuerligt
värdeskapande for individ och samhälle som ligger i denna utveckling ,
• vilka risker vi löper om vi inte deltar
aktivt och fullt ut i den.
152 SVENSK TtDSKRIFT