Borgerlig förnyelse
Liberalkonservativ nytändning

Sverige är i dag ett bättre och friare land än det var 2006. Samtidigt backar Moderaterna tillsammans med två av de övriga tre Allianspartierna rejält efter att ha gått till val på 36 miljarder i skattehöjningar. Det behövs en nytändning inom svensk borgerlighet som bygger på en liberalkonservativ värdegrund.

När Fredrik Reinfeldt och Alliansen vann riksdagsvalet 2006 var det ett vasst regeringsalternativ som presenterades med en vision för ett bättre Sverige. Åtta år senare kan vi konstatera att Sverige har blivit ett friare och bättre land. Makt har flyttats från politiker till medborgare: Vi har lättat den tunga skattebördan och gått mot ett mer normalt europeiskt skattetryck, öppnat upp för privata apotek, sålt Nordea och infört frivillig militärtjänstgöring.

Men i valrörelsen 2014 tog det stopp. Sverige har fortfarande en otroligt reglerad bostads- och arbetsmarknad men liberalisering och utgiftsminskningar saknades helt i valmanifestet. I stället gick man till val på 36 miljarder i skattehöjningar, statliga höghastighetståg och en fortsatt svag försvarspolitik. Tillåter man lite självinsikt kan Sverigebygget (som lanserades alldeles för sent) – i hela sin härlighet – nästan liknas vid planekonomiskt tänkande där olika steg skulle realiseras var femte år.

Någonstans på vägen köpte Alliansen oppositionens retorik: Näringslivet blev ett särintresse, försvaret oviktigt, Putin ofarlig, den svenska modellen helig och kollektivavtal ofrånkomliga. Dessa saker går på direkt kollisionskurs både med den borgerliga värdegrunden och de problem som finns i Sverige som osedvanligt hög arbetslöshet bland unga och invandrare.

Problemet är att politik måste ha sitt ursprung ur idéer. Som Lord Acton sade: “Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.” Utan en kompass att följa är det lätt att snart se regeringsmakten som det största egenvärdet. Politiker börjar plötsligt lova allt åt alla på någon annans bekostnad. Men framtiden för den svenska högern kan inte vara att ta över det socialdemokratiska idéarvet. Då kommer varken våra idéer att vinna mark eller våra partier att vinna val.

I förlängningen är socialism och liberalism som olja och vatten: oförenliga. Vi måste våga tala om hur vi ska lösa de problem som finns i Sverige. Så länge vi har artificiellt låga hyror i Stockholm kommer det att finnas en bostadsbrist – om vi så bygger bort varenda grönplätt. Så länge vår arbetsmarknad regleras genom LAS och MBL kommer unga och nyanlända att stå utanför arbetsmarknaden. Den som betvivlar det kan läsa i princip valfri OECD-rapport.

Det handlar inte om att förespråka ett Sverige utan skyddsnät eller utan delvis offentligt finansierad omsorg utan om en fast övertygelse att människor i största möjliga mån ska få bestämma över sina egna liv och göra sina egna val. En politik som bygger på en tro till marknaden och med det på människor. Det ska löna sig att arbeta, staten ska rikta sina insatser till dem som verkligen behöver hjälp och osynliga skatter ska bli synliga.

Vi behöver en politisk agenda som bygger på framåtanda och mer makt till människor. Reformer som kommer att göra Sverige bättre och friare och som möter de problem människor upplever.

Framtiden

Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck. Den bortgångne liberale debattören och riksdagsledamoten Johnny Munkhammar sade en gång att skatt handlar om mer än pengar. Det handlar om makt. Vem ska bestämma över våra liv – vi själva eller politiker? Ett trovärdigt borgerligt alternativ kan inte gå till val på miljarder i skattehöjningar.

För att kunna driva en liberalkonservativ agenda måste vi även låta människor bestämma över sig själva. Trovärdigheten ekar tomt när man vägrar tillåta gårdsförsäljning av vin eller för den delen skärper import av vin från övriga EU. Vägen framåt måste kantas av att människor bör och kan fatta egna beslut om sin vardag.

Många inom Alliansen talar om att bli det nya välfärdsalternativet. Det är nödvändigt att lyckas med det. Men vi kan aldrig vinna över Socialdemokraterna när det kommer till socialistisk politik. Våra välfärdslösningar måste innebära mer makt till människor och mer självbestämmande. I framtiden måste det bli lika naturligt att människor kan och får lägga 15 000 kronor på en Thailandssemester som att de kan lägga pengarna på mer bekväm sjukvård.

Alliansen

En av de största vinsterna under dessa åtta år är att den socialdemokratiska hegemonin har brutits. Det stod klart och tydligt i söndags. I takt med att det gamla arbetarpartiets järngrepp kring Sverige sakta vittrar sönder får nya vänsteralternativ väljare. Dessa partier bygger på ett eller flera uttalade särintressen som oftare än sällan står i konflikt med Socialdemokraternas politik. Det innebär med all sannolikhet något avgörande för vår politiska samtid: det kommer inte att finnas ett stabilt regeringsalternativ till vänster.

Vi kan se vartåt det barkar om vi tänker tillbaka på de borgerliga regeringarna under 70-talet. Det blev aldrig riktigt bra, utan vare sig gemensam politik eller front – åren kantades av regeringskriser och osämja; det var sällan man lyckades nå bra lösningar. Det borgerliga samarbetet är således grundläggande för att vi ska fortsätta göra Sverige till ett bättre och friare land. Det är fyra olika partier med olika spetskompetenser och delvis olika åsikter, men tillsammans bildar vi en oslagbar fyrklöver.

Det är viktigt att befästa de reformer som genomfördes under den borgerliga regeringen Reinfeldt. Men det är inte slaget om historien som vinner den allra närmaste framtiden. Den svenska högern måste åter våga förnya frihetstänkandet för att vinna väljarnas förtroende 2018. Det vi behöver är en politisk agenda som bygger på framåtanda och mer makt till människor. Bara då kan vi återigen skriva historia.

Alexandra Ivanov är ordförande för Fria Moderata Studentförbundet.