Bruken som gjorde Sverige rikt – och folkhemskt

Sverige som vi ser det skapades av järn och koppar – och i någon grad silver – från mödosamt grävda gruvgångar eller uppfiskat ur myrar och sjöar. Vikingarnas skarpslipade svärd blev kända och fruktade i hela Europa och ännu i dag hämtar ett allt mer industriellt skickligt Kina svenskt stål när det det behövs högkvalitet, seghet och skärpa, skriver Peter J Olsson.

Platsen är väl vald. På Engelsbergs världsarvsutnämnda järnbruksområde, med den stilrena herrgårdsbyggnaden från 1746 – en äldre hade då brunnit ner – i centrum, hölls i veckan ett seminarium om de svenska järnbrukens historia. Syftet var att ge en bredare skildring av brukens utveckling och knyta detta till Sveriges utveckling – industriellt,vetenskapligt, socialt och kulturellt.

Engelsberg är visserligen en så välbevarad bruksmiljö för att anläggningen blev olönsam redan i slutet av 1800-talet och att den kommersiella driften slutade redan 1919. Men den ligger ändå mitt i Bergslagen, det gamla Järnbäraland som Snorre talar om, i Norbergs bergslag och nära Fagersta. Härifrån kom – möjligen eller troligen – Engelbrekt Engelbrektsson. Här vara den ekonomiska kärnan i det som la grunden till Sverige. Det var också en relativ demokratisk miljö, ett av de områden i Europa där folket tidigt spelade en tydlig roll.

Jag tänker nämna några av föredragen under halvdagsseminariet.Det lyftes också andra perspektiv, men jag väljer den samhälleliga utvecklingen.

Arkeologen Gert Magnusson talade om fornminneskartan överlandet som visar inte bara den omfattande tidiga gruvnäringen. Vi har katalogiserat 12000 gruvhål, 7000 tidiga blästringsugnar och över 700 masugnar.I kartan framträder tydligt de senare politiska områdena medan skogsbygderna ligger gröna och tomma mellan bygderna.

Han citerade Vilhelm Moberg om att det största svenska riksarkivet är den svenska jorden och akterna är det arbete som där nedlagts. En vacker bild som säger en hel del av hur man ska läsa själva kulturlandskapet i vårt land.

Litteraturvetaren Lars Lönnroth skildrade det kulturella liv som fanns på bruksherrgårdarna och betydelsen av arvet från Gustaf Geijer. En bildningsinriktad, kvalitetsmedveten och kulturbejakande miljö, fast ändå liberal och öppen.

Ekonomen Maths Isacson talade om bruksekonomins fyra stadier. Som flera andra bejakade han att det var kvalitet, uppfinningsrikedom, entreprenörskap och yrkesskicklighet som gav framgången, men kanske också organisationsskickligheten. Tidigt var Sverige bra på det där. Men det kunde gå till överdrift: Från 1600-talet hämmades utvecklingen av en alltför reglerad verksamhet.

Idéhistorikern Svante Nordin kopplade brukssamhällets sociala miljö till folkhemmet och välfärdsstaten. Det går en röd tråd från den delvis paternalistiska miljön till den reformistiska och nationellt inriktade socialdemokrati som kom att styra Sveriges utveckling från 30-talet och in i modern tid. Och nota bene, alltid i samarbete med storföretagen, brukens folk.

Sveriges egentliga grundlag var länge Saltsjöbadsavtalet, skulle man kunna säga.

Det perspektivet är inget ovanligt. Men ger det hela bilden av Sverige, kanske framförallt av vad Sverige kunde ha varit.

Vi kan gå till den tänkvärda korta boken ”Vi dumma svenskar” från 1993. Författare: Mats Svegfors, då chefredaktör på Svenska Dagbladet.

I den diskuterar han svensk politik både utifrån filosofer som Bourdieu, Wittgenstein och Friedrich von Hayek (lättsammare än det låter) och – kanske intressantast – utifrån den svenska historien.

Han noterar där precis som Nordin att dagens svenska samhälle, det socialdemokratiska, har sina grunder i ett svenskt folkhem. Men i traditionen från brukens och slättländernas stora gårdar. Det cementerade klassmotsättningarna men också paternalismen – att patronerna, senare politikerna skulle sörja för folket.

Hade den andra sortens svenska folkhem blivit bestämmande kunde det sett annorlunda ut. ”Smålandens” folkhem med självägande småbönder, sedermera småföretagare, relativ jämlikhet och behov av samarbete och nätverksbyggande för att överleva. Svegfors skriver:

”Det är inte svårt att föreställa sig ett Sverige byggt på denna tradition. Det privata sparandet hade spelat en större roll än det offentliga. Vi hade haft ett väsentligen individuellt pensionssystem baserat på de vanliga försäkringsbolagen. Länen hade varit starkare än staten, helt enkelt därför att denna smålandens tradition inte inrymde föreställningen om enhetlighet och likriktning.”

Väl värt att tänka på. Bruken var framgångsrika på den globala marknaden, och våra industriföretag som kommer ur bruksekonomin är det fortfarande. Men nog kan man fundera på om inte vi kunde tagit tillvara den andra svenska tradition Mats Svegfors skrev om.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne