Budskapet från Sälen
Varje år hålls en stor försvarskonferens i Sälen. Arrangör är Folk och Försvar – en organisation med rötter i den svenska beredskapen under andra världskriget. Då upptäckte man att Sveriges försvar inte är en fråga endast för militärt ansvariga och engagerade, skriver Christian Braw.
Vårt lands försvar är en fråga för hela samhället, för alla myndigheter, sammanslutningar och för näringslivet. Det innebär givetvis att försvaret även är en angelägenhet och ett ansvar för kyrkorna. Detta går inte att dra sig undan. Visserligen finns inflytelserika kristna grupper som är kritiska till militärt försvar, men inte ens bland dem finns det många, som öppet hävdar att till exempel Israel inte bör ha ett militärt försvar. Om Israel med rätta har ett militärt försvar, ter det sig egendomligt att Sveriges militära försvar skulle kunna ifrågasättas.
Årets konferens belyste bland annat Sveriges säkerhetsläge. Detta är nu sämre än det någonsin varit sedan 1945. Det är två faktorer, som bidrar till detta. Västeuropas säkerhet har sedan 1945 varit garanterad av USA. Även i svensk säkerhetspolitik har det indirekta och direkta stödet från USA varit en förutsättning. Den grundläggande formuleringen har varit: ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.” Sverige är alltså inte och har inte sedan 1945 varit neutralt i fred. Det har varit alliansfritt. Det innebär att Sverige har varit fritt att ta ställning i internationella konflikter, vilket vi också gjort. Vi har även deltagit i ett antal krig, bland annat Korea, Kongo, Irak och Libyen.
Neutraliteten är ett mål, inte ett faktum. Och neutraliteten är ett mål endast i krig. Men om det målet inte uppnås? Då gäller andra mål, nämligen deltagande i krig i samverkan med andra. Konkret uttryckt: Om Ryssland inte respekterar neutraliteten utan ockuperar till exempel Gotland, då är neutraliteten som mål inte aktuell längre. Då behöver Sverige stöd av andra makter. Detta är bakgrunden till värdlandsavtalet. Den enda makt, som har kapacitet att ge ett sådant stöd är USA.
Med Donald Trump som amerikansk president är hela denna planering i gungning. Hans oberäknelighet gör att varken Sverige eller något annat land i världen kan utgå från att USA kommer att hålla ingångna avtal. Hans aggressivitet riktar sig också mot USA:s egna allierade. Och Donald Trump är inte en ensam person. Han är demokratiskt framröstad. Hans oberäknelighet och opålitlighet är ett uttryck för en bred opinion bland USA:s medborgare. Därmed är själva förutsättningen för svensk säkerhetspolitik plötsligt osäker.
Detta har skett i ett skede, när förhoppningarna om ett demokratiskt, fredligt Ryssland är överspelade. Dessa förhoppningar var grunden för den försvarspolitik, som efter Sovjets fall reducerade det svenska militära försvaret till en tiondedel av vad det var 1945 och därefter. Förhoppningarna var felaktiga. Politiken var fel.
Till detta kommer folkförsörjningen. 1944 kunde Sverige exportera livsmedel till det svältande Finland. 2019 är endast 50% av livsmedlen producerade i Sverige. Redan vid en avspärrning kommer butikshyllorna mycket snart att stå tomma. 1945 hade Sverige en betydande handelsflotta. 2019 är den till stor del utflaggad.
Budskapet från Sälen är detta: I ett dramatiskt försämrat säkerhetsläge, med en beredskap på mycket låg nivå, måste vi stärka sammanhållningen i hela nationen. Det är inte läge att accelerera motsättningar. De sammanhållande faktorerna måste lyftas fram och stärkas. Alla behövs. Alla har ansvar för alla – och för allas framtid.
Christian Braw är präst, teolog och författare