Carl Elfgren; Att tjäna en furste
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
CARL ELFGREN:
ATTTJÄNA EN FURSTE
K
an man lära sig politik?
Vad är det som skiljer
politikens vinnare från
dess fårlorart? Detta är
frågor som sysselsatt politiker och
politiskt intresserade sedan antikens
dagar. Det är frågor som Machiavelli
ägnade uppm’ärksamhet i Fursten, och
det är kringdessafrågeställningar Alistair
McAlpine – tidigare skattmästare i
Storbritanniens konservativa parti –
skrivit boken 7Jänaren.
McAlpine tillägnarboken ”den högst
lysande baronessan Thatcher av Kesteven, Storbritanniens premiärminister
1979-1990, från en av hennes många
tjänare, somtror att hon kunde ha tjänats
bättre”.
Detta har fått många brittiska läsare
att dra slutsatsen, att 7Jänaren är en
beskrivning av spelet i kretsen kring
Thatcher. Det är säkert inte fel, men
Tjänaren ärmeränså. Det är en handbok,
en guide till den sköna konsten att
7]änare11. Alistair McAlpine. Timbro 1993
överleva i politiken. Den berättar om de
politiska fårdigheter som inte lärs ut av
skolor och universitet, utan som måste
fårvärvas under lång tid i politiken,
fårdigheter som kommer av erfarenhet
snarare än utbildning.
Tjänarens uppgift är att tjäna fursten
och hans ide, skriver McAlpine. Detta
gör han genom sin myt, som mycket
medvetet byggs upp och som bidrar till
att skapa osäkerhet kring tjänaren och
hans person. Boken innehåller en lång
rad beskrivningar och hur man bör
hantera olika situationer, t ex hur
motståndare och rivaler fårgörs genom
att man befordrar dem, eller hur man
utnyttjar sammanträden. Dessa beskrivs
som tämligen meningslösa eftersom
tjänaren skall se till att ha gjort upp
alltingpåfårhand. NärMcAlpine skriver
om hur ränker smids mot den furste som
länge innehaft sitt ämbete är det lätt att
både separallellentillMargaretThatchers
fall 1990, och fårfattarens bitterhet
gentemot dem som beredde vägen får
hennes avgång.
Tjänaren är en underhållande bok,
SvENsK TIDsKRIFT 387
fylld med underfundiga kommentarer
som att det ärfarligt att tänka i politiken.
Eller att den idealiske ~änaren bör vara
ungkarl (s:l att han inte p:lverkas av
hustrun) och en fyllig figur, vilket
underbUser illusionen av en lat, trivsam
och icke alltför intelligent person.
LARS WEDIN:
Tjänaren är en satir av Machiavellis
Fursten likaväl som av politiken i sig.
Trots att den stundtals är krävande och
ibland känns irrelevant kan den rekommenderas till den som strävar efter att
överlevaipolitiken, ellersombara tycker
att det är roligt att läsa om politik.
VINDKANTRING – POLITISK
KURSANDRING 1942
U
nder 1942 kom allt
starkare tecken på att
Tyskland skulle förlora
det andra världsknget.
Den svenska neutralitetspolitiken anpassade sig härefter varvid grunden kom
attläggas till efterkrigspolitiken. Förändringen kom dock långsamt och Sveriges
läge skulle ännu länge vara utsatt. Framför
allt ansågs situationen i Norge kunna
komma att bli farlig i samband med att
Hitler-Tyskland skulle tvingas att
förbereda slutstriden. Om denna tid
handlar Vindkantring med undertiteln
VINDKA N TRIN G, 1942- politisk kursät~drit~g.
Bo Hugemark (red). PROBUS 1992.
1942 – politisk kursändring av Bo
Hugemark (red). Boken är den fjärde i
Militärhistoriska avdelningens serie av
böcker om Sverige under det andra
världskriget.
Boken gåri högsta grad att läsa enbart
som en skildring av en intressant epok.
Särskilt intressant är det perspektiv, som
boken ger på dagens situation. Nu,
liksom då, är vi i en situation präglad av
snabb förändring med stor osäkerhet.
Då var förändringen präglad av storkrig
med ännu osäker utgång. I dag har det av
många fruktade storkrigetjust uteblivit.
Iställetmötervi konflikter, vars politiska
och ekonomiska konsekvenser vi ännu
bara kan spekulera i. Beslutssituationen
388 SVENsK TIDsKRifT
–
for våra politiker är dock ganska lika i de
båda fallen; viktiga beslut måste tas trots
stora osäkerheter.
Mot denna bakgrund är det inte
uppmuntrande när Bo Hugemark i
inledningen visar på mönstret av kortsiktighet i det politiska beslutsfattandet.
Då hade vi flera gånger tur och klarade
oss trots bristande formåga att analysera
situationen och se de strategiska
alternativen. En förklaring till denna
brist ges i Klaus-R Böhmes beskrivning
av de svenska militära bedömningarna
av det tysk-sovjetiska kriget. Av såväl
Böhmes som Lars Ericsons artiklar, den
senare om militärrapporteringen från
USA, framgår att underlag, som visade
på de allierades seger disponerades.
Rapporteringen gav naturligtvis inte en
helt entydig bild, det hade nästan varit
övernaturligt. Det intressanta är att
forsvarsstaben inte analyserade läget.
Orsaken skulle ha varit att ÖB Thörnell
fortfarande var övertygad om tyskarnas
seger. Men regeringen tycks heller inte
ha efterfrågat, eller saknat, den militära
kunskapen! Tyvärr är detta ett inte helt
okänt fenomen även under efterkrigstiden.
Bokens huvudkapitel är Kent Zetterbergs beskrivning av Sveriges strategiska
situation, hur den forändrades och hur
den bedömdes av de krigforande och
hemma. Under 1942 ökade sakta
Sveriges handlingsfrihet – vi fick större
möjlighet att påverka utvecklingen i
närområdet. Detta berodde naturligtvis
på krigslyckans forändring men också på
att vår upprustning sakta bötjade ge
resultat – mer än 1O år från Hitlers
maktövertagande! Vilket visar hur svårt
det är attkomma ikapp utvecklingen när
man en gång upphört att följa den.
Tyskarna bötjade detta år att frukta
for ett allierat anfall mot Norge. De hade
emellertid nu respekt for vår försvarsforn1åga i norr och för vår flottas
möjlighet att fylla en strategisk roll i
Östersjön. Vår neutralitet sågs inte bara
som fast utan till och med som ett
”komplex”. Även de allierade bedömde
vår forsvarsförmåga som relativt god.
Riskerna for att vi skulle bli indragna i
kriget kunde åter minska.
Av särskild relevans for dagens aktuella
frågor är Wilhelm M Carlgrens beskrivning av diskussionerna mellan Sverige,
Norge och Storbritannien om politiken
efter kriget. Då liksom nu måste viktiga
strategiska avgöranden tas under stor
osäkerhet. Samtalen kom att bli prolog
till de senare misslyckade forhandlingarna
om ett nordiskt forsvarsförbund och
därigenom for Nordens nuvarande
strategiska situation.
En annan i högsta grad aktuell artikel
är Lars Ulfvings om sjökriget mellan
Sverige och Sovjetunionen. På samma
sätt som när ubåtskränkningarna aktualiserades i bötjan på 1980-talet var flottan
SvENsK TIDsKRIFT 389
·l
·)
1942 illa rustad att möta hotet. 1942 var
detta dock inte pi samma sätt ett resultat
av ett medvetet politiskt beslut. Av stort
intresse är ocksi att se kontinuiteten i
den sovjetiska marinens tänkande. De
ubitsmän som trängde sig genom finsktyska minfält och tclnga skärgirdar fick
som vi nu vet moderna efterföljare. Om
man i tid studerat den svenske
marinattachens i Helsingfors rapporter
fcln denna tid hade man kanske inte
varit si forvirrad 1980. Ett angränsande
omclde behandlas i Björn Gäfverts artikel
om kryssarna och den lätt;l flottans
genombrott. Här är det främst beslutsfattandet urteknisk ochpolitisksynvinkel
som fokuseras medan den marinstrategiska bakgrunden kommer i
skymundan.
Andra ämnesomclden som berörs är
interneringar och propaganda. Erik
Norbergs och Görand AndolfS artiklar
behandlar det forstnämnda ämnet. Här
blir siväl mänskliga aspekter – som när
lägerchefen oroar sig for att de internerade skall börjaonanera-ochpolitiskt/
folkrättsliga fclgor belysta. De senare
innebar ofta en svir balansging mellan
humanitära och politiska hänsynstaganden. Den tyska propagandan och
dess politiska konsekvenser beskrivs av
Thomas Roth. Inte minst är det intressant att se hur lätt det är att välmenande
människor, mer eller mindre medvetet,
låter sig utnyttjas av diktaturens propaganda.
Boken avslutas, nigot oväntat, med
en skildring av det uppenbarligen
onödiganederlagetpiJavamotjapanerna
1942. StellanBojerudgörhärintressanta
jämförelser inte bara med ditidens
svenska forsvarsdogmer utan även med
senare års.
Vindkantring ärintebaramilitärstrategi
och politik. Artiklarna far must och fårg
genom att forfattarna har formåga att
fora in människan i sammanhanget.
Många ginger ställer sig läsaren fclgan
hur det sedan gick for de internerade
flygarna, for krigsfangama och for de
svenska flickor som blev forälskade i
dessa tillfålliga gäster. Bara for att nämna
några människorsomberörs. Därigenom
blirdetmilitärpolitiska händelseforloppet
också ett mänskligt drama.
390 SVE N SK TIOSKRI FT
ATTTJÄNA EN FURSTE
K
an man lära sig politik?
Vad är det som skiljer
politikens vinnare från
dess fårlorart? Detta är
frågor som sysselsatt politiker och
politiskt intresserade sedan antikens
dagar. Det är frågor som Machiavelli
ägnade uppm’ärksamhet i Fursten, och
det är kringdessafrågeställningar Alistair
McAlpine – tidigare skattmästare i
Storbritanniens konservativa parti –
skrivit boken 7Jänaren.
McAlpine tillägnarboken ”den högst
lysande baronessan Thatcher av Kesteven, Storbritanniens premiärminister
1979-1990, från en av hennes många
tjänare, somtror att hon kunde ha tjänats
bättre”.
Detta har fått många brittiska läsare
att dra slutsatsen, att 7Jänaren är en
beskrivning av spelet i kretsen kring
Thatcher. Det är säkert inte fel, men
Tjänaren ärmeränså. Det är en handbok,
en guide till den sköna konsten att
7]änare11. Alistair McAlpine. Timbro 1993
överleva i politiken. Den berättar om de
politiska fårdigheter som inte lärs ut av
skolor och universitet, utan som måste
fårvärvas under lång tid i politiken,
fårdigheter som kommer av erfarenhet
snarare än utbildning.
Tjänarens uppgift är att tjäna fursten
och hans ide, skriver McAlpine. Detta
gör han genom sin myt, som mycket
medvetet byggs upp och som bidrar till
att skapa osäkerhet kring tjänaren och
hans person. Boken innehåller en lång
rad beskrivningar och hur man bör
hantera olika situationer, t ex hur
motståndare och rivaler fårgörs genom
att man befordrar dem, eller hur man
utnyttjar sammanträden. Dessa beskrivs
som tämligen meningslösa eftersom
tjänaren skall se till att ha gjort upp
alltingpåfårhand. NärMcAlpine skriver
om hur ränker smids mot den furste som
länge innehaft sitt ämbete är det lätt att
både separallellentillMargaretThatchers
fall 1990, och fårfattarens bitterhet
gentemot dem som beredde vägen får
hennes avgång.
Tjänaren är en underhållande bok,
SvENsK TIDsKRIFT 387
fylld med underfundiga kommentarer
som att det ärfarligt att tänka i politiken.
Eller att den idealiske ~änaren bör vara
ungkarl (s:l att han inte p:lverkas av
hustrun) och en fyllig figur, vilket
underbUser illusionen av en lat, trivsam
och icke alltför intelligent person.
LARS WEDIN:
Tjänaren är en satir av Machiavellis
Fursten likaväl som av politiken i sig.
Trots att den stundtals är krävande och
ibland känns irrelevant kan den rekommenderas till den som strävar efter att
överlevaipolitiken, ellersombara tycker
att det är roligt att läsa om politik.
VINDKANTRING – POLITISK
KURSANDRING 1942
U
nder 1942 kom allt
starkare tecken på att
Tyskland skulle förlora
det andra världsknget.
Den svenska neutralitetspolitiken anpassade sig härefter varvid grunden kom
attläggas till efterkrigspolitiken. Förändringen kom dock långsamt och Sveriges
läge skulle ännu länge vara utsatt. Framför
allt ansågs situationen i Norge kunna
komma att bli farlig i samband med att
Hitler-Tyskland skulle tvingas att
förbereda slutstriden. Om denna tid
handlar Vindkantring med undertiteln
VINDKA N TRIN G, 1942- politisk kursät~drit~g.
Bo Hugemark (red). PROBUS 1992.
1942 – politisk kursändring av Bo
Hugemark (red). Boken är den fjärde i
Militärhistoriska avdelningens serie av
böcker om Sverige under det andra
världskriget.
Boken gåri högsta grad att läsa enbart
som en skildring av en intressant epok.
Särskilt intressant är det perspektiv, som
boken ger på dagens situation. Nu,
liksom då, är vi i en situation präglad av
snabb förändring med stor osäkerhet.
Då var förändringen präglad av storkrig
med ännu osäker utgång. I dag har det av
många fruktade storkrigetjust uteblivit.
Iställetmötervi konflikter, vars politiska
och ekonomiska konsekvenser vi ännu
bara kan spekulera i. Beslutssituationen
388 SVENsK TIDsKRifT
–
for våra politiker är dock ganska lika i de
båda fallen; viktiga beslut måste tas trots
stora osäkerheter.
Mot denna bakgrund är det inte
uppmuntrande när Bo Hugemark i
inledningen visar på mönstret av kortsiktighet i det politiska beslutsfattandet.
Då hade vi flera gånger tur och klarade
oss trots bristande formåga att analysera
situationen och se de strategiska
alternativen. En förklaring till denna
brist ges i Klaus-R Böhmes beskrivning
av de svenska militära bedömningarna
av det tysk-sovjetiska kriget. Av såväl
Böhmes som Lars Ericsons artiklar, den
senare om militärrapporteringen från
USA, framgår att underlag, som visade
på de allierades seger disponerades.
Rapporteringen gav naturligtvis inte en
helt entydig bild, det hade nästan varit
övernaturligt. Det intressanta är att
forsvarsstaben inte analyserade läget.
Orsaken skulle ha varit att ÖB Thörnell
fortfarande var övertygad om tyskarnas
seger. Men regeringen tycks heller inte
ha efterfrågat, eller saknat, den militära
kunskapen! Tyvärr är detta ett inte helt
okänt fenomen även under efterkrigstiden.
Bokens huvudkapitel är Kent Zetterbergs beskrivning av Sveriges strategiska
situation, hur den forändrades och hur
den bedömdes av de krigforande och
hemma. Under 1942 ökade sakta
Sveriges handlingsfrihet – vi fick större
möjlighet att påverka utvecklingen i
närområdet. Detta berodde naturligtvis
på krigslyckans forändring men också på
att vår upprustning sakta bötjade ge
resultat – mer än 1O år från Hitlers
maktövertagande! Vilket visar hur svårt
det är attkomma ikapp utvecklingen när
man en gång upphört att följa den.
Tyskarna bötjade detta år att frukta
for ett allierat anfall mot Norge. De hade
emellertid nu respekt for vår försvarsforn1åga i norr och för vår flottas
möjlighet att fylla en strategisk roll i
Östersjön. Vår neutralitet sågs inte bara
som fast utan till och med som ett
”komplex”. Även de allierade bedömde
vår forsvarsförmåga som relativt god.
Riskerna for att vi skulle bli indragna i
kriget kunde åter minska.
Av särskild relevans for dagens aktuella
frågor är Wilhelm M Carlgrens beskrivning av diskussionerna mellan Sverige,
Norge och Storbritannien om politiken
efter kriget. Då liksom nu måste viktiga
strategiska avgöranden tas under stor
osäkerhet. Samtalen kom att bli prolog
till de senare misslyckade forhandlingarna
om ett nordiskt forsvarsförbund och
därigenom for Nordens nuvarande
strategiska situation.
En annan i högsta grad aktuell artikel
är Lars Ulfvings om sjökriget mellan
Sverige och Sovjetunionen. På samma
sätt som när ubåtskränkningarna aktualiserades i bötjan på 1980-talet var flottan
SvENsK TIDsKRIFT 389
·l
·)
1942 illa rustad att möta hotet. 1942 var
detta dock inte pi samma sätt ett resultat
av ett medvetet politiskt beslut. Av stort
intresse är ocksi att se kontinuiteten i
den sovjetiska marinens tänkande. De
ubitsmän som trängde sig genom finsktyska minfält och tclnga skärgirdar fick
som vi nu vet moderna efterföljare. Om
man i tid studerat den svenske
marinattachens i Helsingfors rapporter
fcln denna tid hade man kanske inte
varit si forvirrad 1980. Ett angränsande
omclde behandlas i Björn Gäfverts artikel
om kryssarna och den lätt;l flottans
genombrott. Här är det främst beslutsfattandet urteknisk ochpolitisksynvinkel
som fokuseras medan den marinstrategiska bakgrunden kommer i
skymundan.
Andra ämnesomclden som berörs är
interneringar och propaganda. Erik
Norbergs och Görand AndolfS artiklar
behandlar det forstnämnda ämnet. Här
blir siväl mänskliga aspekter – som när
lägerchefen oroar sig for att de internerade skall börjaonanera-ochpolitiskt/
folkrättsliga fclgor belysta. De senare
innebar ofta en svir balansging mellan
humanitära och politiska hänsynstaganden. Den tyska propagandan och
dess politiska konsekvenser beskrivs av
Thomas Roth. Inte minst är det intressant att se hur lätt det är att välmenande
människor, mer eller mindre medvetet,
låter sig utnyttjas av diktaturens propaganda.
Boken avslutas, nigot oväntat, med
en skildring av det uppenbarligen
onödiganederlagetpiJavamotjapanerna
1942. StellanBojerudgörhärintressanta
jämförelser inte bara med ditidens
svenska forsvarsdogmer utan även med
senare års.
Vindkantring ärintebaramilitärstrategi
och politik. Artiklarna far must och fårg
genom att forfattarna har formåga att
fora in människan i sammanhanget.
Många ginger ställer sig läsaren fclgan
hur det sedan gick for de internerade
flygarna, for krigsfangama och for de
svenska flickor som blev forälskade i
dessa tillfålliga gäster. Bara for att nämna
några människorsomberörs. Därigenom
blirdetmilitärpolitiska händelseforloppet
också ett mänskligt drama.
390 SVE N SK TIOSKRI FT