Carl Johan Ljungberg; En logiker med mänskligt sökarljus
2001
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
.._
(l)
….::.:::
u
😮
c:o
MEMOARER
En logil<er med
mänsl<ligt söl<arljus
Av Carl Johan Ljungberg
Georg Henrik von Wright är svår att förstå sig på.
Samtidigt som han är hyllad och upphöjd är han
naiv och tafatt på många områden. En filosof med
baksmälla inför sitt livsverk?
P
Å EN BILD i den finlandssvenske filosofen Georg
Henrik von Wrights
memoarer framträder
han i sin vänkrets i Cambridge någon gång på 1940-talet.
Med unga problemlösarvänner ses
han stå vid den öppna spisen och
röka pipa. Gruppen är lugnt självmedveten, sentida akademiska självtvivel verkar avlägsna. Hustrurna
ingår i gemenskapen, men håller sig
avvaktande. Det ser ut som en scen
ur filmen Chariots of Fire.
von Wrights bok Mitt liv som jag
minns det tecknar en rik, och för en
nordisk akademiker internationellt
präglad karriär. Född i den finlandssvenska övre medelklassen beslöt han
sig som ung, under en hälsokur i Sydtyrolen, för att bli filosof. Han gjorde
ovanligt snabb karriär. Via en avhandling i så kallad induktionslogik, delvis
skriven i Cambridge där han arbetade bland annat med den legendariske
Ludwig Wittgenstein, erhöll von
Wright i Finland kort efter kriget professuren i filosofi vid Helsingfors universitet. Hedersamt utsågs han så 1947
till Wittgensteins efterträdare på lärostolen i Cambridge, men valde 1951
att återgå till Helsingfors. Förutom att
utveckla logiken vidgade han sitt
vetenskapliga kontaktnät och valdes
1968 till kansler vid Åbo Akademi. von
Wright har senare bland annat verkat
som fri forskare vid Finlands Akademi. Hans forskargästspel, hedersdoktorat och utmärkelser är otaliga.
Många har på 1900-talet ansett att
naturvetenskapen kan motverka spekulativt godtycke. Det gällde även von
Wrights lärare, den kände filosofen
Eino Kaila som i detta syfte väckte hans
intresse för analytisk filosofi. von
Wright anslöt sig först till denna skola
som kritiserade språkets och värdeomdömenas roll, men växte efterhand ur
den. Han blev mer beredd att urskilja
en logik också ivärderingarna samt inse
deras vitala betydelse för vårt handlande. I senare böcker slog von Wright
broar mellan den analytiska filosofin
och europeiska hermeneutiker som likt
Gadamer lagt vikt vid kunskapens krav
på att tolka och förstå.
Bäst blir memoaren när von
Wright tecknar vetenskapshistoriska
linjer, ej minst vad hans kollega och
vän Ludvig Wittgenstein betytt. von
Wright fängslades med många andra
av detta geni, vars styrka i mycket var
hans personlighet. von Wright uppskattade hos Wittgenstein dennes
pessimism, vars rötter de båda funnit
hos Oswald Spengler. Få gestalter
torde ha förbryllat och stimulerat sin
omvärld så som den skygge Wientänkaren. Få har med säkerhet heller
givit sina testamentsförvaltare
samma bekymmer som Wittgenstein.
Ordnandet av dennes efterlämnade
material pågår såvitt framgår ännu.
von Wright har vidgat intresset
mi] lSvensk Tidskrift l2oo1,nr 61
för politiska dagsfrågor, allt från
Vietnamkriget till miljödebatten.
Han har i böcker som Vetenskapen
och förnuftet och Myten och framsteget framhävt vetenskapstron så-
som ett hot mot vårt samhälle, en
synpunkt som inte alla har gillat.
Medan många till exempel välkomnat tillväxt och globalisering, har
von Wright gisslat dem. Han ser hos
mången politiker en krystad optimism: ”Vi i industriländerna måste
bli genomsnittligt fattigare,” heter
det, ”på det att inte den växande
polariseringen mellan i-länder och
u-länder, men också mellan A- och
B-medborgare i de förra, skall destabilisera förhållandena på jordklotet”.
En del har kallat sådant för utvecklingsfientlighet, eller konservatism.
Konservativ är han då inte alls.
Flertalet konservativa förtröstar mer
än han på tekniken. Några skulle till
och med hävda att von Wright
sökande efter ett enkelt språk liksom
hans kritik mot teknokratisk rationalitet har mer med Rousseau och
hans längtan efter enkelhet att göra.
von Wright kan med all sin
begåvning vara litet svår att förstå
sig på. Så oerhört hyllad och upphöjd, ändå stundtals naiv eller tafatt
inför samtidens frågor. Lika vass som
han varit inom logikens område, lika
dunkel och omskrivande kan han te
sig inför de andra teman han i olika
sammanhang känt sig manad att ta
upp. Den utomstående kan ana det
dåliga samvetet hos en som trots allt
bidragit till att avlägsna filosofin från
de verkligt betydelsefulla mänskliga
och etiska frågorna på 1900-talet.
En stimulerande och läsvärd
memoar har von Wright i alla händelser åstadkommit.
Fil dr Carl Johan Ljungberg
(cjl@brevet.nu) är statsvetare och författare.
BOKFAKTA
Författare: Georg Henrik von Wright
Titel: Mitt liv som jag minns det
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2001
(l)
….::.:::
u
😮
c:o
MEMOARER
En logil<er med
mänsl<ligt söl<arljus
Av Carl Johan Ljungberg
Georg Henrik von Wright är svår att förstå sig på.
Samtidigt som han är hyllad och upphöjd är han
naiv och tafatt på många områden. En filosof med
baksmälla inför sitt livsverk?
P
Å EN BILD i den finlandssvenske filosofen Georg
Henrik von Wrights
memoarer framträder
han i sin vänkrets i Cambridge någon gång på 1940-talet.
Med unga problemlösarvänner ses
han stå vid den öppna spisen och
röka pipa. Gruppen är lugnt självmedveten, sentida akademiska självtvivel verkar avlägsna. Hustrurna
ingår i gemenskapen, men håller sig
avvaktande. Det ser ut som en scen
ur filmen Chariots of Fire.
von Wrights bok Mitt liv som jag
minns det tecknar en rik, och för en
nordisk akademiker internationellt
präglad karriär. Född i den finlandssvenska övre medelklassen beslöt han
sig som ung, under en hälsokur i Sydtyrolen, för att bli filosof. Han gjorde
ovanligt snabb karriär. Via en avhandling i så kallad induktionslogik, delvis
skriven i Cambridge där han arbetade bland annat med den legendariske
Ludwig Wittgenstein, erhöll von
Wright i Finland kort efter kriget professuren i filosofi vid Helsingfors universitet. Hedersamt utsågs han så 1947
till Wittgensteins efterträdare på lärostolen i Cambridge, men valde 1951
att återgå till Helsingfors. Förutom att
utveckla logiken vidgade han sitt
vetenskapliga kontaktnät och valdes
1968 till kansler vid Åbo Akademi. von
Wright har senare bland annat verkat
som fri forskare vid Finlands Akademi. Hans forskargästspel, hedersdoktorat och utmärkelser är otaliga.
Många har på 1900-talet ansett att
naturvetenskapen kan motverka spekulativt godtycke. Det gällde även von
Wrights lärare, den kände filosofen
Eino Kaila som i detta syfte väckte hans
intresse för analytisk filosofi. von
Wright anslöt sig först till denna skola
som kritiserade språkets och värdeomdömenas roll, men växte efterhand ur
den. Han blev mer beredd att urskilja
en logik också ivärderingarna samt inse
deras vitala betydelse för vårt handlande. I senare böcker slog von Wright
broar mellan den analytiska filosofin
och europeiska hermeneutiker som likt
Gadamer lagt vikt vid kunskapens krav
på att tolka och förstå.
Bäst blir memoaren när von
Wright tecknar vetenskapshistoriska
linjer, ej minst vad hans kollega och
vän Ludvig Wittgenstein betytt. von
Wright fängslades med många andra
av detta geni, vars styrka i mycket var
hans personlighet. von Wright uppskattade hos Wittgenstein dennes
pessimism, vars rötter de båda funnit
hos Oswald Spengler. Få gestalter
torde ha förbryllat och stimulerat sin
omvärld så som den skygge Wientänkaren. Få har med säkerhet heller
givit sina testamentsförvaltare
samma bekymmer som Wittgenstein.
Ordnandet av dennes efterlämnade
material pågår såvitt framgår ännu.
von Wright har vidgat intresset
mi] lSvensk Tidskrift l2oo1,nr 61
för politiska dagsfrågor, allt från
Vietnamkriget till miljödebatten.
Han har i böcker som Vetenskapen
och förnuftet och Myten och framsteget framhävt vetenskapstron så-
som ett hot mot vårt samhälle, en
synpunkt som inte alla har gillat.
Medan många till exempel välkomnat tillväxt och globalisering, har
von Wright gisslat dem. Han ser hos
mången politiker en krystad optimism: ”Vi i industriländerna måste
bli genomsnittligt fattigare,” heter
det, ”på det att inte den växande
polariseringen mellan i-länder och
u-länder, men också mellan A- och
B-medborgare i de förra, skall destabilisera förhållandena på jordklotet”.
En del har kallat sådant för utvecklingsfientlighet, eller konservatism.
Konservativ är han då inte alls.
Flertalet konservativa förtröstar mer
än han på tekniken. Några skulle till
och med hävda att von Wright
sökande efter ett enkelt språk liksom
hans kritik mot teknokratisk rationalitet har mer med Rousseau och
hans längtan efter enkelhet att göra.
von Wright kan med all sin
begåvning vara litet svår att förstå
sig på. Så oerhört hyllad och upphöjd, ändå stundtals naiv eller tafatt
inför samtidens frågor. Lika vass som
han varit inom logikens område, lika
dunkel och omskrivande kan han te
sig inför de andra teman han i olika
sammanhang känt sig manad att ta
upp. Den utomstående kan ana det
dåliga samvetet hos en som trots allt
bidragit till att avlägsna filosofin från
de verkligt betydelsefulla mänskliga
och etiska frågorna på 1900-talet.
En stimulerande och läsvärd
memoar har von Wright i alla händelser åstadkommit.
Fil dr Carl Johan Ljungberg
(cjl@brevet.nu) är statsvetare och författare.
BOKFAKTA
Författare: Georg Henrik von Wright
Titel: Mitt liv som jag minns det
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2001