Carl-Johan Westholm; Grundlagsskydda medborgarna
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
CARL-JOHAN WESTHOLM:
Grundlagsskydda
medborgarna!
En grupp medborgare, Ulf Brunfe/ter, Patrik Engellau, Gunnar
Hökmark, Gustaf Petren, Mats
Svegfors och Carl-Johan Westholm presenterade förra året ett
förslag till ny regeringsform (En
Ny Grundlag, Ett förslag, Medborgarnas Offentliga Utredningar MOU 1988:1, Timbro förlag).
Förslaget är föremål för en omfattande remissomgång runt
landet.
Ett avsnitt handlar om att i
grundlagen skriva in begränsningar av riksdagens möjligheter
att höja skatten. Carl-Johan
Westholm redogör här för gruppens förslag i detta avseende.
Artikeln börjar med utdrag ur
förslaget.
Fil dr Carl-Johan Westholm är
chef för Näringslivets Ekonomifakta.
Ur 2 kap§20
Skatt på persons årsinkomst får inbegripet
arbetsgivaravgifter som belastar ersättning
för arbete icke överstiga hälften av inkomsten, såvida ej riksdagen med en majoritet av
två tredjedelar av ledamöterna medger det
eller landets säkerhet kräver det i krig, vid
krigsfara eller annat nationellt nödläge. Beslut att av enskild uttaga högre skatt än
hälften av hans årsinkomst gäller för ett
budgetår i sänder.
Samma ordning gäller, om det allmänna
vill av en enskild i förmögenhetsskatt och
inkomstskatt tillhopa utkräva mer än
hälften av den årliga avkastningen av förmögenheten i skatt.
Ur lO kap §3
Det sammanlagda uttaget av skatt till stat
och kommuner inbegripet avgifter till det
allmänna beräknade på inkomst får ej överstiga hälften av värdet under föregående
budgetår av den sammanlagda produktionen av varor och tjänster i riket (BNP), såvida ej två tredjedelar av riksdagens ledamöter medger detta eller i krig, vid krigsfara eller annat nationellat nödläge rikets sä-
kerhet kräver det. Beslut att uttaga skatt till
högre belopp än hälften av fjolårsvärdet av
BNP gäller för ett budgetår i sänder.
M
åste man ändra Sveriges nuvarande grundlag för att avskaffa demokratin och friheten
i Sverige? Svaret är tyvärr nej. Riksdagen
kan med 51 procent av rösterna beskatta
alla inkomster över en viss nivå, t o m alla
medborgares inkomster med 100 procent. Därefter beslutar riksdagen i god
demokratisk ordning att dela ut pengarna
på det sätt som majoriteten finner vara
rimligt, till exempel under namn av s k social rättvisa eller annat lämpligt.
140
Man bör naturligtvis inte ha en övertro
på vad grundlagen betyder. Storbritannien saknar grundlag men är ändå en av
världens främsta demokratier. Weimarrepubliken hade en fin grundlag men gick
under, inte minst på grund av bristande
demokratiska traditioner.
För femton år sedan fick Sverige en ny
regeringsform, 1974 års RF. Den ersatte
1809 års regeringsform. I en moderniserad grundlag bör man skriva in det vä-
sentligaste i den nutida samhällsutvecklingen och hur de aktuella hoten mot demokratin och friheten kan undanröjas.
Grundlagsskydd mot högt
skattetryck
Svenska folkets rätt att sig själv beskatta
är som bekant urgammal, och den har
länge reglerats i grundlagarna. Men denna reglering behöver förstärkas. I vårt
västra grannland Finland finns en bestämmelse i grundlagen som gör att det
erfordras 2/ 3 majoritet i den finländska
riksdagen för att höja skatten. skattetrycket i Finland 1989 är 36,5 procent- i
Sverige 55,5 procent.
En grundlag bör innehålla bestämmelser som reglerar det grundläggande. Den
som vill göra något undantag har bevisbördan. Följaktligen borde man inte behöva argumentera särskilt mycket för att
grundlagen skall ha ett skydd mot alltför
högt skattetryck.
Mot att skriva in ett skydd mot högt
skattetryck i grundlagen har anförts praktiska och principiella argument. De praktiska argumenten är av innebörden att det
är svårt att mäta skattetryck, mäta vad
skatt är, vad som kan döljas bakom ordet
avgift, och att det är svårt att veta exakt
vad BNP är. Allt detta ärriktigt. Men svå-
righeter är till för att övervinnas. Det är
därför bra att många sätter svagheterna
under belysning i det föreliggande grundlagsförslaget Ett nytt förslag lider av vissa
barnsjukdomar. Men samma slags tekniska invändning mot svårigheten att definiera skattetryck kan brukas mot många
andra inslag i den nuvarande grundlagen.
Hur skall t ex tryckfriheten definieras?
Redan 1766 skulle man ha kunnat fälla
den första svenska tryckfrihetsförordMan måste inte ändra nuvarande
grundlag för att avskaffa demokratin och friheten i Sverige.
ningen som blev en grundlag genom att
hävda att den kunde vara oklar. Med tiden har både grundlagarna och uttolkningarna blivit klarare.
Skulle någon oklarhet bestå, kommer
den ändå så småningom att klaras upp genom att en författningsdomstol eller en
lagprövning i vanlig domstol får fälla utslag om ett visst förslag höjer skattetrycket över det i grundlagen tillåtna.
Principiella argument
De principiella argumenten mot att skriva
in en begränsning av skattetrycket i
grundlagen är:
l) att ”detta berör politikens innehåll
och inte dess form”. Detta är ett vanligt
argument, som ofta används av skandinaviska, dock ej alltid av finländska statsvetare. Men form och innehåll kan ibland
vara svåra att skilja åt. Visst kan vi formellt ha tryckfrihet i landet. Men om staten inte tillåter enskilda personer eller fö-
retag att äga tryckerier, kan staten – den
majoritet som för tillfället råder – bestämma vad som skall eller inte skall
tryckas. I själva verket är även den svenska tryckfrihetsförordningen något
oskuldsfull. Den förutsätter – men stadgar inte – att tryckerierna och pappersleverantörerna i landet inte är offentligt
monopol utan att etableringsfrihet råder.
Politikens innehåll kan innebära att politikens form förvrids, t ex fallet med
Grundlagsförslaget föreslår 213 majoritetför en skattehöjningöver50%
av BNP eller50% i skatt ink!fiskala
arbetsgivaravgifter av den enskildes
inkomst.
medborgaren i den demokratiska staten
med den hundraprocentiga beskattningen
av inkomsterna.
Ett annat principiellt argument:
2) är ”att det här kommer aldrig den
politiska majoriteten att gå med på”. Vid
närmare eftertanke är detta i själva verket
ett skäl att lägga fram ett förslag. För om
det vore så att man automatiskt kunde anta, att den politiska majoriteten skulle gå
med på ett förslag, behöver man knappast
ägna energi på att lägga fram det. Saken
löser sig självt. Det ligger en poäng däri,
att om man inte lyckas övertyga en majoritet, i två på varandra följande riksdagsval om det lämpliga att i grundlagen reglera skattetryckets höjd, kommer naturligtvis inte detta att regleras av grundlagen. Det är alltså till en början en minoritet som framför förslaget om att föra in
skattetryckets höjd i grundlagen. En minoritet som förhoppningsvis kan bli en
141
stabil majoritet. Men om den inte blir en
majoritet, har den självklart inte något anspråk på att få diktera hur grundlagen
skall se ut.
Att däremot kräva ett allmänt samförstånd i landet om en föreslagen grundlagsändring redan innan diskussionen om
den har börjat, innebär att man egentligen
inte skulle kunna föra fram något förslag
alls som är kontroversiellt eller nydanande.
Förslaget om att i grundlagen föra in
begränsningar av skattetryckets höjd av
det slag som arbetsgruppen bakom en ny
grundlag formulerade är delvis mindre
långtgående än den finländska modellen.
Den säger ju att det behövs 2/ 3 majoritet
för en skattehöjning. Vad det nya grundlagsförslaget föreslår är att det behövs
2/ 3 majoritet för en skattehöjning över
50 procent av BNP eller 50 procent i skatt
inklusive fiskala arbetsgivaravgifter av
den enskildes inkomst. Varför då inte
3) ”istället införa denna regel i Sverige?” Mot detta kan sägas att en omedelbar kopiering av den finländska författningen på svensk mark skulle inte innebära någon sänkning av det rekordhöga
svenska skattetrycket – enbart försvåra
ytterligare höjningar. För det andra har
det hävdats
4) ”att detta förslag är alltför försiktigt.”
Staten skall alltså tillåtas taxera ut hälften
av varje medborgares inkomst. Men förslaget innebär en rejäl skattesänkning.
Det beror på kombinationen av att skattetrycket begränsas både nationellt och individuellt. skattetrycket kommer att kunna vara 50 procent. Om det blir det för alla individer kommer i så fall skattetrycket
inte att kunna vara högre för någon grupp
oavsett inkomstens höjd. skattesystemet
142
kommer då inte att utjämna några inkomster. Skulle man ha en lägre inkomstskattesats för lägre inkomsttagare än för
högre inkomsttagare, innebär detta att det
genomsnittliga skattetrycket kommer att
vara klart under 50 procent, överslagsvis
mellan 30-35 procent av BNP. Har man
någon konsumtionsskatt, får man likadana effekter.
Individuella begränsningsregeln gäller
inte moms och punktskatter. Den nationella begränsningsregeln innefattar däremot alla skatter. Denna avvikelse motiveras av att det kan vara svårt att reglera
konsumtionsskattemas maximala höjd
för olika individer. Däremot kan man gö-
ra det nationellt.
Ett annat argument
5) som används mot att grundlagsreglera skattetrycket är att om det högsta
möjliga skattetrycket sätts till 50 procent
kommer ”politikerna” likt alkoholkonsumenterna under motbokens tidevarv i
Sverige att gardera sig genom att ”köpa ut
största möjliga mängd”, d v s skattetrycket kommer att ligga just kring 50
procent. Detta bygger på en uppfattning
som egentligen är djupt skakande, psykologiskt sett, nämligen att man utgår från
att politikerna om de bestämt sig för att i
grundlagen skriva in att skattetrycket
skall få vara högst 50 procent, och då rimligen måste ha insett vidden av farorna
med ett för högt skattetryck, ändå skall ta
ut skatter till sista droppen. Det verkar inte sannolikt.
Ett annat argument
6) är att ”man skall inte försöka driva
politik eller skattepolitik genom grundlagarna.” Det kan ligga något i detta.
Saken är bara att så ser inte dagens gällande grundlagar ut. Här kan man t ex iförsta
kapitlet RF statsskickets grunder § 2 läsa
följande: ”Det allmänna skall verka för att
demokratins ideer blir vägledande inom
samhällets alla områden.” Antingen menas med detta något oförargligt, t ex att
alla skall vara snälla mot varandra. Eller
så menas att majoritetsprincipen skall vara vägledande inom samhällets alla områden, även inom t ex företagsamheten.
D v s avtalsfriheten och kontraktsrätten,
näringsfriheten och äganderätten skall urgröpas. Majoritetsprincipen skall istället
Arbetarrörelsen måste ha haft ett
stort inflytande över utformningen
av den nuvarande grundlagen.
slå igenom. Så tolkat är det inte snällhetens utan socialismens princip som står i
den svenska nu gällande RF kapitel l §2.
Borgerlighetens diskreta charm
I själva verket bör man utgå ifrån att arbetarrörelsen i Sverige med dess politiska
och fackliga grenar är den starkaste politiskt organiserade kraften i ett enskilt
västeuropeiskt land. Alltså måste den ha
haft ett stort inflytande över utformningen av den nuvarande grundlagen. Konstigt vore det annars – men därför är vi
vana vid att uppfatta politiska krav från
denna rörelse som normala när det gäller
t ex en grundlag. Men krav från andra rö-
relser uppfattas som onormala och närmast otillåtna. Detta är en del av borgerlighetens diskreta skam. Men detfinns anledning ocksåför borgerligheten attställa krav
på hurgrundlagen börse ut, kravsom ståri
överensstämmelse med de egna ideema.
Hur skall det annars bli någon jämvikt i
författningsdebatten?
Första paragrafen i den nuvarande regeringsformen lyder ”All offentlig makt i
Sverige utgår från folket.” Typiskt nog citeras denna mest citerade mening ofta fel,
nämligen att ”all makt i Sverige utgår från
folket”. Man glömmer alltså bort att
grundlagen skiljer mellan offentlig makt
och att den indirekt erkänner att det finns
makt som inte är offentlig. Om all makt
utgick från folket, skulle alla beslut som
Om all makt utgickfrån folket skulle alla beslut som vore bindande
fattas av politiska församlingar.
vore bindande fattas av politiska församlingar, riksdag, regering, landsting och
kommunfullmäktige. Beslut som grundas
på frivilliga överenskommelser mellan individer, organisationer, föreningar och fö-
143
retag skulle automatiskt inte vara grundande för några maktanspråk.
Naturligtvis beror detta på vad man
menar med makt, men länge har i Sverige
”samhället” blandats ihop med ”staten”.
Och länge har man utgått ifrån att motsatsen till majoritetsbeslut är minoritetsbeslut, tolkat som diktatur. Fast i själva
verket frivilliga överenskommelser också
ofta är beslut av minoriteter, dock utan på
bekostnad av majoritetens intressen.
Oavsett om skattetrycket kommer att
skrivas in vid nästa grundlagsrevision,
kommer blotta faktum att skattetrycket
har kommit upp i grundlagsdebatten att
ge frågan ökad tyngd. Kanske kan själva
kravet bidraga till att skattetrycket sänks.
Kravet skulle då kunna skrivas in i grundlagen under stor politisk enighet, därför
att man skulle konstatera att det egentligen inte behövdes.
I dagsläget är det som bekant annorlunda. Men det är just därför som opinionsbildning är nödvändig.
Med detta häfteföljer folder och inbetalningskort
avseende Föreningen Svensk Tidskrifts Vänner.
Grundlagsskydda
medborgarna!
En grupp medborgare, Ulf Brunfe/ter, Patrik Engellau, Gunnar
Hökmark, Gustaf Petren, Mats
Svegfors och Carl-Johan Westholm presenterade förra året ett
förslag till ny regeringsform (En
Ny Grundlag, Ett förslag, Medborgarnas Offentliga Utredningar MOU 1988:1, Timbro förlag).
Förslaget är föremål för en omfattande remissomgång runt
landet.
Ett avsnitt handlar om att i
grundlagen skriva in begränsningar av riksdagens möjligheter
att höja skatten. Carl-Johan
Westholm redogör här för gruppens förslag i detta avseende.
Artikeln börjar med utdrag ur
förslaget.
Fil dr Carl-Johan Westholm är
chef för Näringslivets Ekonomifakta.
Ur 2 kap§20
Skatt på persons årsinkomst får inbegripet
arbetsgivaravgifter som belastar ersättning
för arbete icke överstiga hälften av inkomsten, såvida ej riksdagen med en majoritet av
två tredjedelar av ledamöterna medger det
eller landets säkerhet kräver det i krig, vid
krigsfara eller annat nationellt nödläge. Beslut att av enskild uttaga högre skatt än
hälften av hans årsinkomst gäller för ett
budgetår i sänder.
Samma ordning gäller, om det allmänna
vill av en enskild i förmögenhetsskatt och
inkomstskatt tillhopa utkräva mer än
hälften av den årliga avkastningen av förmögenheten i skatt.
Ur lO kap §3
Det sammanlagda uttaget av skatt till stat
och kommuner inbegripet avgifter till det
allmänna beräknade på inkomst får ej överstiga hälften av värdet under föregående
budgetår av den sammanlagda produktionen av varor och tjänster i riket (BNP), såvida ej två tredjedelar av riksdagens ledamöter medger detta eller i krig, vid krigsfara eller annat nationellat nödläge rikets sä-
kerhet kräver det. Beslut att uttaga skatt till
högre belopp än hälften av fjolårsvärdet av
BNP gäller för ett budgetår i sänder.
M
åste man ändra Sveriges nuvarande grundlag för att avskaffa demokratin och friheten
i Sverige? Svaret är tyvärr nej. Riksdagen
kan med 51 procent av rösterna beskatta
alla inkomster över en viss nivå, t o m alla
medborgares inkomster med 100 procent. Därefter beslutar riksdagen i god
demokratisk ordning att dela ut pengarna
på det sätt som majoriteten finner vara
rimligt, till exempel under namn av s k social rättvisa eller annat lämpligt.
140
Man bör naturligtvis inte ha en övertro
på vad grundlagen betyder. Storbritannien saknar grundlag men är ändå en av
världens främsta demokratier. Weimarrepubliken hade en fin grundlag men gick
under, inte minst på grund av bristande
demokratiska traditioner.
För femton år sedan fick Sverige en ny
regeringsform, 1974 års RF. Den ersatte
1809 års regeringsform. I en moderniserad grundlag bör man skriva in det vä-
sentligaste i den nutida samhällsutvecklingen och hur de aktuella hoten mot demokratin och friheten kan undanröjas.
Grundlagsskydd mot högt
skattetryck
Svenska folkets rätt att sig själv beskatta
är som bekant urgammal, och den har
länge reglerats i grundlagarna. Men denna reglering behöver förstärkas. I vårt
västra grannland Finland finns en bestämmelse i grundlagen som gör att det
erfordras 2/ 3 majoritet i den finländska
riksdagen för att höja skatten. skattetrycket i Finland 1989 är 36,5 procent- i
Sverige 55,5 procent.
En grundlag bör innehålla bestämmelser som reglerar det grundläggande. Den
som vill göra något undantag har bevisbördan. Följaktligen borde man inte behöva argumentera särskilt mycket för att
grundlagen skall ha ett skydd mot alltför
högt skattetryck.
Mot att skriva in ett skydd mot högt
skattetryck i grundlagen har anförts praktiska och principiella argument. De praktiska argumenten är av innebörden att det
är svårt att mäta skattetryck, mäta vad
skatt är, vad som kan döljas bakom ordet
avgift, och att det är svårt att veta exakt
vad BNP är. Allt detta ärriktigt. Men svå-
righeter är till för att övervinnas. Det är
därför bra att många sätter svagheterna
under belysning i det föreliggande grundlagsförslaget Ett nytt förslag lider av vissa
barnsjukdomar. Men samma slags tekniska invändning mot svårigheten att definiera skattetryck kan brukas mot många
andra inslag i den nuvarande grundlagen.
Hur skall t ex tryckfriheten definieras?
Redan 1766 skulle man ha kunnat fälla
den första svenska tryckfrihetsförordMan måste inte ändra nuvarande
grundlag för att avskaffa demokratin och friheten i Sverige.
ningen som blev en grundlag genom att
hävda att den kunde vara oklar. Med tiden har både grundlagarna och uttolkningarna blivit klarare.
Skulle någon oklarhet bestå, kommer
den ändå så småningom att klaras upp genom att en författningsdomstol eller en
lagprövning i vanlig domstol får fälla utslag om ett visst förslag höjer skattetrycket över det i grundlagen tillåtna.
Principiella argument
De principiella argumenten mot att skriva
in en begränsning av skattetrycket i
grundlagen är:
l) att ”detta berör politikens innehåll
och inte dess form”. Detta är ett vanligt
argument, som ofta används av skandinaviska, dock ej alltid av finländska statsvetare. Men form och innehåll kan ibland
vara svåra att skilja åt. Visst kan vi formellt ha tryckfrihet i landet. Men om staten inte tillåter enskilda personer eller fö-
retag att äga tryckerier, kan staten – den
majoritet som för tillfället råder – bestämma vad som skall eller inte skall
tryckas. I själva verket är även den svenska tryckfrihetsförordningen något
oskuldsfull. Den förutsätter – men stadgar inte – att tryckerierna och pappersleverantörerna i landet inte är offentligt
monopol utan att etableringsfrihet råder.
Politikens innehåll kan innebära att politikens form förvrids, t ex fallet med
Grundlagsförslaget föreslår 213 majoritetför en skattehöjningöver50%
av BNP eller50% i skatt ink!fiskala
arbetsgivaravgifter av den enskildes
inkomst.
medborgaren i den demokratiska staten
med den hundraprocentiga beskattningen
av inkomsterna.
Ett annat principiellt argument:
2) är ”att det här kommer aldrig den
politiska majoriteten att gå med på”. Vid
närmare eftertanke är detta i själva verket
ett skäl att lägga fram ett förslag. För om
det vore så att man automatiskt kunde anta, att den politiska majoriteten skulle gå
med på ett förslag, behöver man knappast
ägna energi på att lägga fram det. Saken
löser sig självt. Det ligger en poäng däri,
att om man inte lyckas övertyga en majoritet, i två på varandra följande riksdagsval om det lämpliga att i grundlagen reglera skattetryckets höjd, kommer naturligtvis inte detta att regleras av grundlagen. Det är alltså till en början en minoritet som framför förslaget om att föra in
skattetryckets höjd i grundlagen. En minoritet som förhoppningsvis kan bli en
141
stabil majoritet. Men om den inte blir en
majoritet, har den självklart inte något anspråk på att få diktera hur grundlagen
skall se ut.
Att däremot kräva ett allmänt samförstånd i landet om en föreslagen grundlagsändring redan innan diskussionen om
den har börjat, innebär att man egentligen
inte skulle kunna föra fram något förslag
alls som är kontroversiellt eller nydanande.
Förslaget om att i grundlagen föra in
begränsningar av skattetryckets höjd av
det slag som arbetsgruppen bakom en ny
grundlag formulerade är delvis mindre
långtgående än den finländska modellen.
Den säger ju att det behövs 2/ 3 majoritet
för en skattehöjning. Vad det nya grundlagsförslaget föreslår är att det behövs
2/ 3 majoritet för en skattehöjning över
50 procent av BNP eller 50 procent i skatt
inklusive fiskala arbetsgivaravgifter av
den enskildes inkomst. Varför då inte
3) ”istället införa denna regel i Sverige?” Mot detta kan sägas att en omedelbar kopiering av den finländska författningen på svensk mark skulle inte innebära någon sänkning av det rekordhöga
svenska skattetrycket – enbart försvåra
ytterligare höjningar. För det andra har
det hävdats
4) ”att detta förslag är alltför försiktigt.”
Staten skall alltså tillåtas taxera ut hälften
av varje medborgares inkomst. Men förslaget innebär en rejäl skattesänkning.
Det beror på kombinationen av att skattetrycket begränsas både nationellt och individuellt. skattetrycket kommer att kunna vara 50 procent. Om det blir det för alla individer kommer i så fall skattetrycket
inte att kunna vara högre för någon grupp
oavsett inkomstens höjd. skattesystemet
142
kommer då inte att utjämna några inkomster. Skulle man ha en lägre inkomstskattesats för lägre inkomsttagare än för
högre inkomsttagare, innebär detta att det
genomsnittliga skattetrycket kommer att
vara klart under 50 procent, överslagsvis
mellan 30-35 procent av BNP. Har man
någon konsumtionsskatt, får man likadana effekter.
Individuella begränsningsregeln gäller
inte moms och punktskatter. Den nationella begränsningsregeln innefattar däremot alla skatter. Denna avvikelse motiveras av att det kan vara svårt att reglera
konsumtionsskattemas maximala höjd
för olika individer. Däremot kan man gö-
ra det nationellt.
Ett annat argument
5) som används mot att grundlagsreglera skattetrycket är att om det högsta
möjliga skattetrycket sätts till 50 procent
kommer ”politikerna” likt alkoholkonsumenterna under motbokens tidevarv i
Sverige att gardera sig genom att ”köpa ut
största möjliga mängd”, d v s skattetrycket kommer att ligga just kring 50
procent. Detta bygger på en uppfattning
som egentligen är djupt skakande, psykologiskt sett, nämligen att man utgår från
att politikerna om de bestämt sig för att i
grundlagen skriva in att skattetrycket
skall få vara högst 50 procent, och då rimligen måste ha insett vidden av farorna
med ett för högt skattetryck, ändå skall ta
ut skatter till sista droppen. Det verkar inte sannolikt.
Ett annat argument
6) är att ”man skall inte försöka driva
politik eller skattepolitik genom grundlagarna.” Det kan ligga något i detta.
Saken är bara att så ser inte dagens gällande grundlagar ut. Här kan man t ex iförsta
kapitlet RF statsskickets grunder § 2 läsa
följande: ”Det allmänna skall verka för att
demokratins ideer blir vägledande inom
samhällets alla områden.” Antingen menas med detta något oförargligt, t ex att
alla skall vara snälla mot varandra. Eller
så menas att majoritetsprincipen skall vara vägledande inom samhällets alla områden, även inom t ex företagsamheten.
D v s avtalsfriheten och kontraktsrätten,
näringsfriheten och äganderätten skall urgröpas. Majoritetsprincipen skall istället
Arbetarrörelsen måste ha haft ett
stort inflytande över utformningen
av den nuvarande grundlagen.
slå igenom. Så tolkat är det inte snällhetens utan socialismens princip som står i
den svenska nu gällande RF kapitel l §2.
Borgerlighetens diskreta charm
I själva verket bör man utgå ifrån att arbetarrörelsen i Sverige med dess politiska
och fackliga grenar är den starkaste politiskt organiserade kraften i ett enskilt
västeuropeiskt land. Alltså måste den ha
haft ett stort inflytande över utformningen av den nuvarande grundlagen. Konstigt vore det annars – men därför är vi
vana vid att uppfatta politiska krav från
denna rörelse som normala när det gäller
t ex en grundlag. Men krav från andra rö-
relser uppfattas som onormala och närmast otillåtna. Detta är en del av borgerlighetens diskreta skam. Men detfinns anledning ocksåför borgerligheten attställa krav
på hurgrundlagen börse ut, kravsom ståri
överensstämmelse med de egna ideema.
Hur skall det annars bli någon jämvikt i
författningsdebatten?
Första paragrafen i den nuvarande regeringsformen lyder ”All offentlig makt i
Sverige utgår från folket.” Typiskt nog citeras denna mest citerade mening ofta fel,
nämligen att ”all makt i Sverige utgår från
folket”. Man glömmer alltså bort att
grundlagen skiljer mellan offentlig makt
och att den indirekt erkänner att det finns
makt som inte är offentlig. Om all makt
utgick från folket, skulle alla beslut som
Om all makt utgickfrån folket skulle alla beslut som vore bindande
fattas av politiska församlingar.
vore bindande fattas av politiska församlingar, riksdag, regering, landsting och
kommunfullmäktige. Beslut som grundas
på frivilliga överenskommelser mellan individer, organisationer, föreningar och fö-
143
retag skulle automatiskt inte vara grundande för några maktanspråk.
Naturligtvis beror detta på vad man
menar med makt, men länge har i Sverige
”samhället” blandats ihop med ”staten”.
Och länge har man utgått ifrån att motsatsen till majoritetsbeslut är minoritetsbeslut, tolkat som diktatur. Fast i själva
verket frivilliga överenskommelser också
ofta är beslut av minoriteter, dock utan på
bekostnad av majoritetens intressen.
Oavsett om skattetrycket kommer att
skrivas in vid nästa grundlagsrevision,
kommer blotta faktum att skattetrycket
har kommit upp i grundlagsdebatten att
ge frågan ökad tyngd. Kanske kan själva
kravet bidraga till att skattetrycket sänks.
Kravet skulle då kunna skrivas in i grundlagen under stor politisk enighet, därför
att man skulle konstatera att det egentligen inte behövdes.
I dagsläget är det som bekant annorlunda. Men det är just därför som opinionsbildning är nödvändig.
Med detta häfteföljer folder och inbetalningskort
avseende Föreningen Svensk Tidskrifts Vänner.