Hur ofta är det meningsfullt att återkomma till andra världskriget? I år är det 80 år sedan kriget slutade. Ibland är det uppenbart att vi kunnat klara oss utan både böcker och filmer som upprepar teman som redan tröskats igenom alltför många gånger. Det innebär inte att kriget saknar relevans – både som historisk kunskap och referensyta för saker som händer även i vår tid, inte minst i Ukraina.
I år går vi till kyrkoval och frågan är om principrytteriet återigen kommer att lägga krokben för sig självt. När svenska kyrkan skiljdes från staten år 2000 var det inte slutet på en utdragen skilsmässa utan snarare början på en process att skapa en större åtskillnad mellan den politiska och den andliga sfären.
”Jag önskar för evigt förbli en gåta för mig själv och för andra”. Så skrev han, Ludvig II av Bayern, vars livsöde inte upphör att fascinera, och vars fantastiska byggnadsverk besökts av femtio miljoner människor sedan de öppnades för allmänheten.
Det tyska valet närmar sig. Regeringen som bildades på hösten 2021 överlevde nästan sin mandatperiod på fyra år. Till slut sprack dock samarbetet efter många stormar och återkommande kriser. Energipolitiken, upprustningen, vapenleveranserna till Ukraina och synen på staten roll och dess upplåning var bara några av de frågor som fick regeringsskeppet att ta in vatten.
Det viktigaste instrumentet i den haitiska musiken är trumman, eller rättare sagt trummorna, för det finns många slags trummor i Haiti som används inte minst i voodooceremonierna. Men den haitiska musikskatten är rik och varierad, och berättar om landets moderna historia.
Totalitära massrörelser hör som tur är inte till vanligheterna och den som vill analysera fenomenet är ofta hänvisad till historieböckerna. Det som ligger närmast tillhands är kanske att studera nationalsocialistiska Tyskland eller Sovjetunionen, där massans förmåga att ignorera men också påheja fruktansvärda övergrepp på oskyldiga människor var utmärkande.
Legender och sägner från alla tider kryllar av hjältar. De är i regel dådkraftiga män, som utför storverk och vinner evig heder och ära. Här och var tittar de även fram från historiens blad och omformar världen med stora tankar och oegennyttiga uppoffringar. I Sverige fick vi en hjältemodig ikon i en krigsman från Uppsala, vid namn Edvard Selander Patrignani. Han stupade för Ukrainas sak och får sitt porträtt tecknat av Jon Forsling i boken Stupad.
Vi tyckte oss se hur stat och kapital växte samman och bildade ”en ny klass”. Det formades en slags ”nomenklatura” eller ”en politisk adel”, med blandning från olika sektorer, som gemensamt tillskansade sig alltmer makt, krävde anpassning och försökte eliminera oberoende krafter. Nuförtiden kallas det allmänt för ”klägget”.
Uttrycket “you never get a second chance to make a first impression” får mig alltid att tänka på Hans Wallmark. Första gången vi träffades bar han en mörk tredelad kostym med slips och en klackring i guld. Det är kanske inte så många som reagerar på den beskrivningen. Saken är den att detta utspelade sig 1978.
Få får fira sin morfars 40-årsdag. Men jag har faktiskt gjort det. Åtminstone om vi talar om min politiska ”morfar”. Hans Wallmark är min företrädares företrädare på posten som kommunstyrelsens ordförande i Ängelholms kommun. I dagarna fyller Hans 60 år och jag vill med denna text belysa hans karriär, men också hylla en ledare och vän som gjort och gör skillnad lokalt, nationellt och internationellt.