Vissa platser har en speciell koppling till ett lands historia. Lilla Gloggnitz utanför Wiener Neustadt är genom sina band till familjen Renner en sådan plats. Staden har också en mycket speciell koppling till Stalin.
”Sargade själar” skapade då den kom ut i Finland en omfattande debatt om de sår krigsåren 1939-1944 lämnat på individnivå men också kollektivt. Författaren var väl medveten om att ämnet kunde vara kontroversiellt, våldsamma krigstrauman är ju ingen upplyftande läsning, som han själv skriver i sitt förord. Den främsta kritiken mot boken var emellertid att den kom för sent, och mottagandet blev överväldigande positivt.
Att läsa Werner Herzog med egna ord berätta om sina äventyr är ett äventyr. Han växte upp i en fattig avkrok i Bayern och visste under sin barndom inte vad film var. Men han lärde sig snabbt på egen hand och blev en av Tysklands främsta filmregissörer. Han har under 60 år gjort 70 filmer och satt upp 20 operor. Hans vilja att till varje pris genomföra sina projekt har tagit honom genom öknar och djungler och över höga berg och resulterat i åtskilliga blessyrer.
Verksamheten i Bletchley Park gick ut på att tyda krypterade signaler från fienden. Sådana kodade meddelanden uppfångades av avlyssningsstationer, skrevs ut för hand och skickades till Bletchley Park, där experterna försökte knäcka koderna. Tack vare ett antal skarpa hjärnor och en god portion tur, lyckades de få fram information som verksamt bidrog till de allierades framgångar. Churchill kallade dem efter krigsslutet ”mina gäss, som lade de gyllene äggen men aldrig kacklade”.
Min tveksamhet gäller alla detaljerna i den långsamma och ofta frustrerande processen, från ansökan till slutsignering i Washington DC. Det blev en lång bok som inte passar alla. De mest engagerade har redan läst eller hört det mesta men i annan förpackning. Samtidigt lyckas författarna göra det intressant även för de invigda. Aktörernas personligheter, bakgrund och diverse historiska och kulturella kopplingar ges stor plats, vilket gör texten till något annat än en samling av artiklar från parets tidning Svenska Dagbladet.
Boken är inte bara för de som redan är invigda i ekonomisk teori, utan är också en tillgänglig väg in i Schumpeters tankevärld för den allmänt intresserade. Här samlar Jörnmark de mest centrala verken och illustrerar tydligt hur den österrikiske nationalekonomen ser på kapitalismen som en kraft, vilken ständigt förändras och förnyas med entreprenören och innovationen i centrum – men också hur denna förändring ofta är smärtsam för de etablerade aktörerna.
Två böcker som analyserar västvärldens predikament efter Trump I är väl värda att begrunda även om de farhågor författarna ventilerar har antagit oanade proportioner efter Trump II: Peter Heathers och John Rapleys Why Empires Fall och Martin Wolfs The Crisis of Democratic Capitalism.
Än i dag kategoriseras Hitlers världsbild som högerextremistisk. Rainer Zitelmanns mycket uppmärksammade studie Hitler’s National Socialism avslöjar dock att Hitler inte identifierade sig som vare sig höger eller vänster, utan snarare som en antikapitalistisk revolutionär som inte hade något annat än förakt för borgerliga och konservativa intressen.
I centrum står Quisling och den präst som fått i uppdrag att följa honom under den sista tiden. Deras samspel under rättegången skapar dramatik och återkommer ständigt till frågan om ondskan är total eller kan vara blandad med något gott även hos en person som gått över alla gränser.
I mars 1946 avslutade den österrikiska avnazifieringsmyndigheten sina förhör med Karajan, som tilläts återuppta sitt arbete som dirigent. Kort därefter gav han sin första konsert med Wienerfilharmonikerna, men förbjöds vidare aktiviteter av den ryska ockupationsmakten. 1955 utnämndes Karajan till chefsdirigent på livstid för prestigeorkestern Berlinfilharmonikerna.