Kultur

I min dator finns ett skämskuddedokument. Dokumentet uppdateras varje gång jag läst ut en bok. Sedan början av förra året har 130 böcker avslutats, mer än lika många andra kastats i soptunna eller återlämnats till biblioteket. Av totalen har tre fått betyget 10 av 10. Revolutionary Road, The Road, och Gentleman i Moskva. Nu kan ytterligare en läggas till topplistan: Det luktar pengar: ett reportage om grönt stål, tyska lyxturister och norrbottniskt revanschbegär av Gustaf Nilsson.

Dietrich (1897–1952) var nazistpartiets presschef och rikspresschef samt statssekreterare i propagandaministeriet i Tredje riket, ofta i revirkonflikt med Joseph Goebbels. Han skrev sin bok vid decennieskiftet 1950 i Landsberg-fängelset, där han avtjänade straff för brott mot mänskligheten, samma fängelse där Hitler ett kvartssekel tidigare hade författat Mein Kampf.

Det finns flera anledningar att återkomma till Axbergers bok ”Statsministermordet”. Inte för att få lösningen på mordgåtan men för att boken innehåller en mycket noggrann – och välformulerad – redovisning av hur det kunde gå så fruktansvärt fel.

Sverige har knappast haft någon avgörande internationell uppgift efter Westfaliska freden 1648, men däremot har det gjorts viktiga internationella insatser. Dit hör de olika svenska missionsprojekten. 

Bannlysningen utestängde Spinoza från både familjeliv och församlingsgemenskap. Den stärkte honom emellertid i beslutet att leva ett ensamt sekulärt liv, ägnat åt sökandet efter kunskap och sanning.

Behövs det fler filmer, böcker och dokumentärer om andra världskriget? Ofta är det tveksamt men ibland dyker det upp nya fakta eller ett perspektiv som hittills ägnats alltför lite intresse. Joachim Langs film ”Führer och förförare” sätter propagandaministern Joseph Goebbels i centrum.

Maria Rydhagens dikter över den döda systern följer sonettens form, inte helt i rim men mestadels i meter. Halvrimmen är många men bryter inte egentligen mot kraven – det är goda exempel på sonetter. Många har en vardaglig ton, andra är ögonblicksbilder, medan andra formulerar en allmängiltig smärta.

Naturligtvis är inte alla antikapitalister också antisemiter. Men det är slående hur ofta de två tycks dyka upp tillsammans. Enligt både antikapitalister och antisemiter är det de superrika som bär skulden för världens problem och som alltid lurar bakom kulisserna och i hemlighet drar i trådarna, säger Rainer Zitelmann i en intervju med Stefan Beig.

Med en allt mindre industriell bas är Europa ingen match för en planekonomi av den typ som Putin har byggt upp, menar Gray. Även om viljan att försvara sig kunde framkallas, är tidslinjen för kort.

När boken Das Ende des Kapitalismus gavs ut av ekonomijournalisten Ulrike Herrmann hösten 2022 blev den genast ett centralt verk för den gröna nerväxtens näringspolitik. Boken har nu tillgängliggjorts för den svenska publiken genom översättningen Kapitalismens slut – Myten om grön tillväxt. Den är en lika viktig som bristfällig läsning.