Det är mörkaste december, och i tyngre stunder verkar omvärlden matcha de nordiska vinternätter. Krig, oro och polarisering präglar nyheterna och ibland är det svårt att skilja katastroferna från varandra. Men i den mörkaste vintern firas ljusets högtider.
Av media kan man lätt få bilden att Milei är en ensam professor med en motorsåg, men efter några dagar i Buenos Aires med möten med argentinska politiker och think tanks inser jag att Milei är en del av en mycket större rörelse. Och trots minst sagt tuffa reformer har Milei ett väljarstöd på över femtio procent. Det bådar gott för Argentina.
“Något annat som ligger i julens absoluta kärna, oavsett om man bekänner sig till Team Tomten eller Team Jesus, är dess helighet. I en samtid som präglas av oförmåga att hålla isär fest och vardag, och som därför förlorar känslan för fest mer än tristessen hos vardagen, är julen fortfarande ganska unik. Julaftons status som en helt speciell dag är slitstark. Det är en dag som inte kan firas var som helst, med vem som helst eller på vilket sätt som helst.”
I likhet med migrationskrisen och gängkriminaliteten har elkrisen nu nått huvudstaden. Förhoppningsvis innebär det av vi nu äntligen kommer få se en konstruktiv debatt om svenska företag och konsumenters villkor – i hela Sverige.
Det har skrivits spaltmeter om nesan i att servera gröt till huvudrätten på Nobelmiddagen. Hade den istället presenterats som korngrynsrisotto hade ingen regerat. Men använd ett svenskt namn och anknyt till svenska traditioner så är samma rätt plötsligt en skymf. Varför har vi fortfarande så dåligt självförtroende?
”En stund senare passerar eder utsända korrespondent ytterligare ett luciatåg. Här förefalls ljuskronan bäras av en ung man. Hädelse! Om han inte är student, förstås, då kan det väl som gamla tider ursäktas för att tigga ihop till skolavgifterna. Eller i de militära, där har ju gossarna fått sköta traditionen själva länge nog för att det ska vara förståeligt. Eller kanske etnolog, en av Sveriges första dokumenterade lucior ska ju ha varit en man. Men det var ju tvåhundra år sedan, inte är det vidare traditionellt.”
”Säkerhetsskandalerna är orelaterade, men har ett gemensamt. De hade inte varit möjliga om det inte varit för den svenska naiviteten. Den ständigt återkommande oförmågan att föreställa sig att någon skulle vilja oss ont. Att någon med vilja och berått mod skulle utnyttja sprickorna i systemet, för egen vinning och för att göra oss illa.”
I veckan släppte Angela Merkel sina memoarer. Den som hoppas på att få ta del av reflektioner och förklaringar till historiska vägval kommer att bli besviken. Merkel erkänner inga fel, hon ångrar inget och tvekar inte att försöka skriva om historien i efterhand.
I höst firar Studentföreningen Ateneum 90-årsjubileum och med anledning av det hölls förra helgen en bal i Lund. Svensk Tidskrifts chefredaktör, tillika viceordförande emerita i Ateneum, höll i samband med firandet ett tal som här återpubliceras i sin helhet.
”Jag är övertygad att Kohl agerade utifrån en drivkraft som senare i hans politiska år framträdde tydligare: övertygelsen om att fred och frihet är grunden till all positiv utveckling och freden i Tyskland endast fungerar i ett politiskt enat Europa. Den europeiska valutaunionen, vilken Kohl också starkt bidrog till, följde samma linje: att säkra freden i Europa genom starka ekonomiska länkar. Kohl hade upplevt politisk extremism i verkligheten.”