På tisdag är det tusen dagar sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tusen dagar sedan ryska styrkor välde in över gränsen med paraduniformer i packning, tusen dagar sedan Kyjiv skulle tas på tre dygn, tusen dagar sedan resten av Europa slutligen, slutligen vaknade upp till en helt ny verklighet.
”Vi kan inte gärna säga att vi är förvånade, tecknen på Rysslands förfall till en revanschistisk diktatur har kunnat skönjas länge. Och vad man planerat att göra med Ukraina har man talat öppet om i månader. Ändå hoppades vi, naturligtvis. Att de skulle backa. Att det inte skulle bli så allvarligt. Det är mänskligt. Oförlåtligt är dock att vi inte parallellt med vårt hopp, våra diplomatiska propåer och våra varningar om sanktioner förberedde oss för det värsta. För det krig vi visste kunde komma. Det krig som nu är här.”
Israeliska fotbollsfans och andra som sett ut som de skulle kunna vara israeler – eller judar – har i Amsterdam angripits av våldsamma grupper av unga män som under antisemitiska slagord jagat, misshandlat, rånat och förnedrat. Nederländerna skäms. Det borde fler göra.
”Kristallnatten är inte en dag att fylla med vilket innehåll man vill, ens om man anser sig tillhöra den goda sidan och gör det under en tunn fernissa av ”antirasism”. Kristallnatten var kulmen på Novemberpogromerna och inledningen ett industrialiserat folkmord, en plan för att systematiskt utrota ett helt folk inte bara från Tyskland och de nationer man med våld lade under sig – utan från jordens yta.
Då kanske man en dag om året bör ta sitt eget råd, och låta de direkt berörda få företräde i sorg och åminnelse.”
2016 var det en chock. Få trodde att Trump skulle vinna den republikanska nomineringen, än mindre valet. Åtta år senare borde vi veta bättre.
”Och häri, menar Noonan, ligger förklaringen till Reagans framgång. Hans karaktär är beundransvärd och den väckte människors respekt. Sådan skall man vara om man vill utöva ett presidentskap med varaktig lyster.”
”Utmärkande för svenskt bistånd till u-länderna är, att hjälpen skall ges på mottagarlandets villkor. Enligt den officiella linjen skall således inga krav ställas. Detta är en policy som mött en hel del kritik. Man har menat att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att gardera sig mot närmast vansinniga satsningar. Många miljoner kastas bort.”
Så mycket för den omtalade risken för normalisering av extrema åsikter och hatretorik mot minoriteter.Fritt fram att vräka ur sig vad som helst i andra kanaler och sen sitta och mysa i TV-soffan – så länge du tillhör den på förhand godkända kultureliten. Huruvida målet för hatet också spelar roll är svårt att spekulera om, men SVT kan vara helt säkra på att de kommer granskas ingående framöver.
I den bästa av världar kunde man hoppas på mer förståelse för varandras värderingar. Städerna behöver inte bara mer högerpolitik från omlandet, de behöver också den kompetens och köpkraft som varje dag pendlar in och ut från städerna. Ganesh beskriver istället Londonbor som läser Yanis Varoufakis, önskar sig hyresregleringar och gör sig lustiga över klädseln hos de som kommer in till London med nya Elizabeth Line.
”Beskrivningen av de stora problemen i USA:s vita arbetarklass är däremot saklig. Det finns stora problem med arbetslöshet och droger. Med kollapsande familjer och drogbruk. Hälsoproblem på grund av felaktig diet, oföretagsamhet och låg utbildningsgrad. Kulturella problem som missgynnar sparande och leder till hejdlös konsumism när det finns pengar: Det är ”fattiga” som köper storbilds-tv och fyrhjulsdrivna leksaker, och flyttar in i jättehus – så länge det går. Och där religion och kultur klingar av.”