”Även Jens Spendrup, entreprenör och idag ordförande för Svenskt Näringsliv, deltog i demonstrationståget. Han pekade på den bristande förståelsen för entreprenörskap som rådde på den tiden.
– Man trodde att man kunde driva näringslivet utan entreprenörer. Det är lika dumt som att driva en klinik utan kirurger.”
Igår fyllde min mormor hundra år. Det är ett vällevt sekel hon lägger bakom sig, hon har upplevt mer än de flesta, men i historien om mormors liv ryms också många av berättelserna om hur det moderna Sverige växte fram.
”Jag påstår inte, att klassisk bildning är nödvändig för varje människa för att förverkliga ett sådant kulturideal, men jag anser att klassisk bildning är ett av de oumbärliga vapnen i kampen mot de mörka makter, som hota att kullkasta grundvalarna för ett kulturideal som det nyss nämnda.”
”Reichsbank började trycka pengar i en tidigare aldrig skådad omfattning. Det var bara tillgången på tryckpressar och papper som begränsade penningmängden. Resultat blev hyperinflationen 1922-23. Riksmarken blev värdelös. Sedlarna hade till sist valörer på miljarder. De som kunde, de köpte fast egendom eller utländsk valuta som Dollar eller Pund. Medelklassen som sparat i obligationer eller på banken blev ruinerad. Detta skapade potential för radikala politiska rörelser som Kommunisterna och NSDAP.”
Det är inte första gången, förmodligen inte heller den sista, och avslöjandet kommer vid sämsta möjliga tillfälle för Socialdemokraterna. En sak bör dock inte missas i den rättmätiga ilskan över S-lotternas buffel och båg – metoder: hur de kan rikta in sig på just ensamma äldre.
”För det som är pro business – sådant som gynnar vissa storbolag eller branscher – är inte nödvändigtvis pro market – sådant som gynnar marknadsekonomin i stort. Tvärt om är storföretagen ofta kapitalismens största fiender. Företagaren älskar den fria marknaden när de är på väg att etablera sig på den, men när man karvat ut sin marknadsnisch är det viktigare att försvara den från konkurrenter än att faktiskt konkurrera med dem. Vinnaren är den som har flest kontakter i den politiska sfären, inte den som gör den bästa produkten.”
Det är naturligtvis egentligen ingen som är förvånad. Diskussionen återkommer varje gång, så också i denna tidskrift. Väldigt lite förändras. Ändå fortsätter vissa av oss att tjata. För det är viktigt.
”Vi har genom attackerna i Israel än en gång blivit smärtsamt påminda om hur viktig kampen mot antisemitismen är. Jag vet att judar i Malmö upplever att antisemitismen tilltagit här de senaste åren. Det gör mig ledsen eftersom detta ju också är min födelsestad som jag känner starkt för. Vissa Malmöbors firande förra lördagen till stöd för Hamas och dess attacker var en nedslående påminnelse om närvaron av denna antisemitism.”
De som nu motsätter sig ny kärnkraft är de som tillhandahåller moderna ransoneringskort (flexibilitet) och hamstringslösningar (batterier, pumpkraft och vätgas), kort sagt de som lever på att elmarknaden fungerar allt sämre.
”Till och med Ronald Reagan har med åren motvilligt fått om inte vänsterns godkännande, så åtminstone acceptans. Men tre decennier senare utmålas Thatcher fortfarande som den demon som ryckte ifrån arbetarna dess levebröd, lade ner och sålde ut den brittiska välfärden och drog in mjölken i de allmänna skolorna.”