Noterat

Det har gått en månad sedan rysk trupp åter gick in i Ukraina. En månad av fruktansvärda övergrepp, av regelrätta krigsbrott, av ofattbara tragedier. En månad av enormt mod och kampvilja från ukrainarna. En månad av oväntad enighet och kraftfulla reaktioner från EU och väst. En månad sedan den politiska dagordningen vältes över ända. Kriget i Ukraina påminner oss om politikens och statens grunduppgift. Det finns inget viktigare än säkerhet, frihet, fred.

I dag presenteras en ny antologi i Örebro. I boken reflekterar ett antal skribenter över Gösta Bohmans tankegods, fast i en nutida kontext. Antologin tar sin utgångspunkt i Gösta Bohmans idévärld. Inte så mycket återblickande som vad hans val av politiska stridsfrågor har för relevans och betydelse för vår tid.

”Jag var själv under denna tid förmodligen en av de hårdaste kritikerna av såväl kommissionens grundläggande mot gängse rättssäkerhetsprinciper stridande tankegångar som de konkreta förslag dessa byggde på. Bland utredningens många, med allmänna moraliska handlingsnormer oförenliga åtgärder må här blott nämnas tillkomsten av en informationsskrift – en angivarebibel – för de anställda som däri uppmanades kontrollera och ange den egna arbetsgivarens handlande i mellanhavanden med statsmakten och myndigheter.”

Den ursprungliga måndagsrörelsen startades för att stödja Baltikums frihetskamp. Varje måndag klockan 12 träffades människor med olika bakgrund och i alla fall delvis politisk färg för att stötta de små staternas kamp mot Sovjets förtryck och ockupation. Nu är det dags igen.

”Under 1950-talet antog man att den atlantiska världen inte bara representerade en naturlig ekonomisk och kulturell gemenskap mellan NATO:s medlemmar, utan omfattade en större västeuropeisk helhet, där säkerhetspolitiken bara var en del av innehållet.”

Rysslands krig i Ukraina har pågått i två veckor. Det förändrade säkerhetsläget kommer vi får leva med i många år. Det kommer kräva mycket av oss, men det finns inget utrymme för misstag när Sveriges självständighet står på spel.

”Den förvirring och osäkerhet om Sovjets politik, som f. n. råda på många håll, bero långt mindre på några bestämda åtgärder av Sovjet än på de hittills osäkra tolkningar, som från vissa håll givits dem av människor, vilkas uppfattning om Sovjetregimens egentliga natur är synnerligen dunkel. Även om ”våra önskningar skulle förvandlas till hästar” är den på många håll omtalade avmattningen i entusiasmen för Atlantpakten en oroande faktor. Ty om det skulle föreligga en verklig ändring i det slutliga mål, som Stalins efterträdare satt upp, är en av de bestämmande orsakerna härtill graden av framgång för förverkligandet av Atlantpakten, huru långsamt denna än kan synas framträda.”

Det är många som yrvaket försöker orientera sig i en skrämmande omvärld just nu. De är välkomna. Men alla är inte lika nymornade. Utvecklingen har gått åt helt fel håll i decennier, och vare sig vi själva eller Ukraina hinner vänta på att alla ska komma i kapp.

”Minnet kan ofta synas förödmjukande kort. Katastrofer och våldsdåd, som när de ägde rum väckte våldsam harm och spontan önskan att hjälpa, visar sig ofta förbluffande snart kunna sjunka undan i glömskan – även om det tillstånd som döljer sig under tystnaden är lika upprörande som den sensationella urladdningen, även om behovet av sympati och hjälp alltfort är förhanden. Ett undantag från denna trista regel är Ungern.”