Rysslands krig i Ukraina har pågått i två veckor. Det förändrade säkerhetsläget kommer vi får leva med i många år. Det kommer kräva mycket av oss, men det finns inget utrymme för misstag när Sveriges självständighet står på spel.
”Den förvirring och osäkerhet om Sovjets politik, som f. n. råda på många håll, bero långt mindre på några bestämda åtgärder av Sovjet än på de hittills osäkra tolkningar, som från vissa håll givits dem av människor, vilkas uppfattning om Sovjetregimens egentliga natur är synnerligen dunkel. Även om ”våra önskningar skulle förvandlas till hästar” är den på många håll omtalade avmattningen i entusiasmen för Atlantpakten en oroande faktor. Ty om det skulle föreligga en verklig ändring i det slutliga mål, som Stalins efterträdare satt upp, är en av de bestämmande orsakerna härtill graden av framgång för förverkligandet av Atlantpakten, huru långsamt denna än kan synas framträda.”
Det är många som yrvaket försöker orientera sig i en skrämmande omvärld just nu. De är välkomna. Men alla är inte lika nymornade. Utvecklingen har gått åt helt fel håll i decennier, och vare sig vi själva eller Ukraina hinner vänta på att alla ska komma i kapp.
”Minnet kan ofta synas förödmjukande kort. Katastrofer och våldsdåd, som när de ägde rum väckte våldsam harm och spontan önskan att hjälpa, visar sig ofta förbluffande snart kunna sjunka undan i glömskan – även om det tillstånd som döljer sig under tystnaden är lika upprörande som den sensationella urladdningen, även om behovet av sympati och hjälp alltfort är förhanden. Ett undantag från denna trista regel är Ungern.”
Vi kan inte gärna säga att vi är förvånade, tecknen på Rysslands förfall ner i en revanschistisk diktatur har kunnat skönjas länge. Och vad man planerat att göra med Ukraina har man talat öppet om i månader. Ändå hoppades vi, naturligtvis. Att de skulle backa. Att det inte skulle bli så allvarligt. Det är mänskligt. Oförlåtligt är dock att vi inte parallellt med vårt hopp, våra diplomatiska propåer och våra varningar om sanktioner förberedde oss för det värsta. För det krig vi visste kunde komma. Det krig som nu är här.
”Denna vintersaga börjar i Ukraina och för att förstå den behöver man veta något om historien i denna del av Europa. Ukraina var och är kosackernas land. 1648 slöt de förbund med Ryssland, och alltsedan dess har deras historia – på gott och ont – fått sin prägel av denna relation.”
Det kinesiska bolaget Nuctech – med starka kopplingar till den kinesiska staten och kinesisk militär, som redan är svartlistade i USA av säkerhetsskäl – vinner upphandlingen för att ta över drift och utveckling av säkerhetskontrontrollen på Arlanda. Det låter som ett dåligt skämt, eller en nyhet från kring millennieskiftet, när historien var slut och demokratin på väg att segra. Innan vi förstod att hotet från totalitära stater lever kvar i högsta välmåga. Men det är en alldeles riktig nyhet från veckan som gått. Kontraktet skrevs på i tisdags.
”I svenska massmedia kritiserar man av och till den dolda professionalismen i öststaternas idrott. Vad man däremot ägnar mycket liten uppmärksamhet åt, är den betydligt allvarligare aspekten att de
kommuniststyrda staternas idrott är ett direkt instrument för dessa förtryckarregimers propaganda och politiska spel och manipulationer.”
Stefan Löfvens olika regeringar utsåg gärna nationella samordnare för att hantera stora som små frågor. Även alliansregeringarna utsåg nationella samordnare, faktiskt hela 32 stycken. Men nu verkar det som om det är nationell strategi som är det nya svarta.
Att få ägna sina dagar åt att förkovra sig i politik och samhällsutveckling, skattesystem och utrikespolitik, gråzonsproblematik och näringslivets förutsättningar är bland det roligaste man kan göra, men få förunnat. Möjligheterna ökar dock markant om man har turen att bli antagen till SNBs Skribentskola, och nu är det tid att söka till årets utbildning.