Det är inte första gången, förmodligen inte heller den sista, och avslöjandet kommer vid sämsta möjliga tillfälle för Socialdemokraterna. En sak bör dock inte missas i den rättmätiga ilskan över S-lotternas buffel och båg – metoder: hur de kan rikta in sig på just ensamma äldre.
”För det som är pro business – sådant som gynnar vissa storbolag eller branscher – är inte nödvändigtvis pro market – sådant som gynnar marknadsekonomin i stort. Tvärt om är storföretagen ofta kapitalismens största fiender. Företagaren älskar den fria marknaden när de är på väg att etablera sig på den, men när man karvat ut sin marknadsnisch är det viktigare att försvara den från konkurrenter än att faktiskt konkurrera med dem. Vinnaren är den som har flest kontakter i den politiska sfären, inte den som gör den bästa produkten.”
Det är naturligtvis egentligen ingen som är förvånad. Diskussionen återkommer varje gång, så också i denna tidskrift. Väldigt lite förändras. Ändå fortsätter vissa av oss att tjata. För det är viktigt.
”Vi har genom attackerna i Israel än en gång blivit smärtsamt påminda om hur viktig kampen mot antisemitismen är. Jag vet att judar i Malmö upplever att antisemitismen tilltagit här de senaste åren. Det gör mig ledsen eftersom detta ju också är min födelsestad som jag känner starkt för. Vissa Malmöbors firande förra lördagen till stöd för Hamas och dess attacker var en nedslående påminnelse om närvaron av denna antisemitism.”
De som nu motsätter sig ny kärnkraft är de som tillhandahåller moderna ransoneringskort (flexibilitet) och hamstringslösningar (batterier, pumpkraft och vätgas), kort sagt de som lever på att elmarknaden fungerar allt sämre.
”Till och med Ronald Reagan har med åren motvilligt fått om inte vänsterns godkännande, så åtminstone acceptans. Men tre decennier senare utmålas Thatcher fortfarande som den demon som ryckte ifrån arbetarna dess levebröd, lade ner och sålde ut den brittiska välfärden och drog in mjölken i de allmänna skolorna.”
Ett samhälle som bara tillåter digitala transaktioner gör sig beroende. Av fungerande infrastruktur, av privata företag, av andras välvilja och av regeringens eviga rättrådighet. Ett samhälle som bara tillåter digitala transaktioner är sårbart, och exkluderande. Sverige behöver öka kontanthanteringen – inte försöka förbjuda den.
Idag är det 35 år sedan Baltic Way Day, då 2 miljoner människor höll händerna i en 600 kilometer lång kedja som länkade de tre baltiska huvudstäderna. Det var en ikoniska dag för den Baltiska frihetskampen från Sovjetunionen, och en kraftfull symbol för civilsamhällets kraft i kampen för frihet och demokrati.
”Och så man sjöng därborta, överallt, högt och klart. ”Det sjungande Baltikum” sa vi. Det blev tyst i Baltikum när ockupationen vältrade in över dem. Nu har sången så smått börjat komma tillbaka. Nu vet vi att den dagen inte kan ligga så långt borta, när det åter skall ljuda, härligt med full kraft och med välgrundade krav på en framtid för fria människor i fria nationer.”
Ukraina är en sådan plats som är svår, för att inte säga omöjlig, att bevaka på distans. Kriget rasar, och med det följer propaganda, desinformation och informationskrigföring. Ändå ska alltså public service dra ner på resorna till Ukraina, förmodligen för att fokusera på det amerikanska valet. Och de är knappast de enda.