Det finns faktiskt spännande politik även i andra länder än USA. Ni som inte var i Frankrike i veckan missade nog nästan helt det drama som kallas regeringsombildning. Det är en regelbundet återkommande övning som fyller alla nyhetskanaler i minst fem dagar.
Iowas republikaner utser bara 40 av de 2.469 delegater (färre än 2 procent) som skall utse partiets kandidat i höstens presidentval, men det får stor uppmärksamhet för att Iowa är den första delstaten som utser delegater. Det gör att många av kandidaterna tillbringar månader i delstaten, något som de inte hinner med när primärvalen duggar tätt.
Debatten går het om borgerlighetens framtid. Slaget om Stockholm ses av partistrateger som en nyckel för en fortsatt M-regering. Den ekonomiska krisen pressar nu hårt arbetande familjer i huvudstaden. Ett möjligheternas fönster att vinna ökat väljarstöd är att stärka de politiska konfliktytorna kring jobb, arbetslinjen och ekonomi. Det går före att profilera M som ”grön höger”.
Det är svårt att slå in och passar inte i julstrumpan vid min säng men vore väldigt välkommet: riktig maktdelning. A la Montesquieu. Hans tankar befinner sig dess värre numera ungefär lika långt från den svenska verkligheten som namnet är svårt att stava.
Regeringströtthet är ett uttjatat begrepp. Dock kom ordet motvilligt till mig när jag läste om ytterligare en regeringsombildning signerad det brittiska högerpartiet Tory. Tidigare premiärminister David Camerons återuppståndelse får nämligen partiet att framstå som tröttare än självaste Törnrosa.
Det är en omöjlig uppgift för skolan att kompensera för misslyckanden inom alla andra samhällssektorer när skolan tvingas att ta emot elever som inte är förberedda för sin skolgång. Det är detta Skolverkets Pisa-rapport borde ha lyft fram och analyserat.
Sju år efter att han lämnade 10 Downing Street är David Cameron tillbaka i den politiska hetluften – men vad är det för parti han återvänder till?
I fallet Wien finns det en modern myt som inte sällan återkommer i debatten om vårt eget lands totalt havererade bostadsmarknad. I Österrike finns ljuset, hävdar somliga. Det som inte fungerar på någon annan plats verkar faktiskt fungera i Wien – en reglerad och subventionerad hyresmarknad.
Libertarianen Javier Milei valdes till Argentinas nye president den 19 november med 55,7 procent av rösterna. Men det kommer inte att bli lätt för Milei.
When it comes to winning wars, quality and effectiveness rather than quantity and bluster, are what counts – be it in relation to fighters, machinery or strategy.