Under åren på Svenskt Näringsliv var det aldrig någon som kallade mig lobbyist. Det fula ordet förbehölls mina rådgivare. Men av och till har det nu förts omfattande debatter om dessa lobbyisters på något sätt rentav samhällsfarliga verksamhet. Borde de inte registreras på både ena, andra och tredje sättet?
Jobb och företagande, med Arbetslinjen som flaggskepp, har länge varit Moderaternas starkaste politiska paradgren. Tillväxt och arbete kommer alltid vara fundamentet för Sveriges välstånd. Där får vi som parti aldrig vackla. Däremot står samhället inför två stora trender som gör att arbetslinjen behöver utökas med stark politik för fritid och gemenskap.
När kalla kriget tog slut 1991 hade Ukraina världens tredje största kärnvapenarsenal. Tjugo år efter att landet avhänt sig samtliga kärnvapen invaderade Ryssland och ockuperade Krim samt delar av östra Ukraina. Åtta år senare var den fullskaliga invasionen ett faktum.
Amerikas isolationistiska politik ändrar den europeiska säkerhetsordningen. Det är nödvändigt att stärka Sveriges försvarsförmåga. Omedelbara försvarssatsningar behöver utformas så träffsäkert som möjligt. Nu måste statens granskningsorgan få goda möjligheter att göra sitt jobb. Mer pang för pengarna gäller alla politikområden – även moderata ögonstenar.
Inför årets kyrkoval kan det vara på sin plats att påminna om att Svenska Kyrkan har en omfattande verksamhet. Antalet helårsanställda är över 22 000, det finns 19 000 byggnader att ta hand om och kyrkan förfogar över omfattande kapitaltillgångar. Det är en väldigt stor skillnad mellan att allt detta sköts på ett rationellt sätt eller om det missköts.
Den första tanken när jag läser Skolinspektionens beslut om Gällivare är, hur kommer det sig att media inte verkar vara lika måna om att uppmärksamma situationen för elever som går i dåligt fungerande kommunala skolor som brister för elever i en friskola? Är inte elever i kommunala skolor lika värda att uppmärksamma som friskoleelever?
Förslaget om bakdörrar till krypterade meddelanden hotar vår säkerhet och våra grundläggande rättigheter. Det strider även mot EU-domstolens beslut om att övervakning ska inriktas mot kriminella, inte alla andra.
Idag får plötsligt Amy Coney Barrett kritik från det som i Trumps USA slarvigt kallas ”höger”. En mer korrekt benämning skulle vara ” de som stöder presidenten”. Anledningen är att hon är konsekvent. Hon anser att även presidentens makt måste begränsas, i överensstämmelse med grundlagsfädernas konstitutionella principer. För henne är lagen på riktigt, inte en politisk fotboll som ska användas på det sätt som passar den som just nu sitter i Vita Huset eller tillfälliga politiska majoriteter i kongressen.
Långläsning: Donald Trumps nyimperialistiska synsätt innebär inte bara en föråldrad syn på internationella relationer, utan också en missuppfattning om vad som faktiskt gör länder rika. I över 300 år har marknadsekonomier blomstrat genom entreprenörskap och handel, inte genom exploatering av naturresurser. Ändå verkar Trump besatt av idén att råna Ukraina på dess mineraler – en fixering som är både irrelevant och skadlig.
Våren 1940 attackerades Västeuropa av Nazi-Tyskland. Hitlers blietzkrieg hade nått Calais och Dunkirk. Storbritanniens existens hotades på allvar. I ett avgörande läge pressades den nyutnämnde premiärministern Winston Churchill att inleda fredsförhandlingar med Hitler, via Mussolini. Engelsmännen valde att kämpa vidare. Fred till vilket pris som helst kan aldrig accepteras.