Politik & ekonomi

Man blir orolig när fackföreningsföreträdare åter börjar skriva om ”ekonomisk demokrati”. En mångfald av ägande fungerar utmärkt i en marknadsekonomi.

Svensk Tidskrift fick ett samtal med professor Sary Levy-Carciente,  författare till årets International Property Rights Index (IPRI). Levy-Carciente är före detta rektor för ekonomiska fakulteten vid universitet i Caracas Venezuela men hon är även kopplad till Boston University.

Det kan tyckas vara en självklarhet att ett land inte ska bli beroende av en enda källa när det till exempel gäller import av varor och tjänster. De senaste årens globala utveckling har dock visat att en stor portion god tro gjort att onödiga risker har skapats.

Sveriges gängkriminalitet med skjutningar, sprängningar och död har tvivelsutan ett samband med bristfällig integration av första och andra generationens invandrare. Men våldsverkarnas beteenden kan inte bara förklaras med att unga individer är alienerade från det traditionella svenska samhället.

På område efter område ser vi hur moderata synsätt och reformförslag har vunnit stöd hos allt bredare grupper. Det har inte varit tal om att endast blygt anmäla avvikande synpunkter. Moderaterna har flyttat centrum för den svenska politiken. Partiet har kommit att accepteras som ett regeringsparti och har fått tillsätta tre statsministrar. Finns det då ingen anledning att känna besvikelse?

Historien visar att bakom varje effektiv makthavare står en exekutivt inriktad rådgivare. Ett år in på mandatperioden står regeringen Kristersson och stampar. Krishanteringen går sådär. Är det på grund av strukturella skäl? Eller är det för att statsministern helt enkelt har för många rådgivare?

Vad vore världen utan äganderätt, vad vore ett land utan äganderätt och hur skulle ett företag klara sig utan äganderätt? I veckan lanserades International Property Rights Index av Property Rights Alliance och Svensk Tidskrift på ett seminarium i Stockholm.

Vårens ordförandeskapsprioriteringar måste få en långsiktighet som bara kan uppnås genom kontinuerligt ledarskap. Det kan sammanfattas på ett mycket enkelt sätt. Vi behöver ett Europa som kan utöva makt i världen men som begränsar sig i sin makt gentemot medborgarna.

I Kina har antalet människor som lever i extrem fattigdom minskat från 88 till mindre än 1 procent sedan början av 1980-talet tack vare införandet av privat egendom och marknadsekonomi. Samtidigt har antalet rika människor ökat mer än i något annat land. Idag är det bara USA som har fler miljardärer än Kina. Ojämlikheten har ökat, fattigdomen har minskat. Tror någon att människor i Kina vill gå tillbaka till livet under Mao bara för att människor var mer jämlika då?

Hur kan vi bekämpa universitetens byråkratisering? Hur kan vi motverka klåfingrig politisk maktutövning? Frågorna är viktiga, men diskussionen om dem kretsar alltför ofta kring de destruktiva tendenser som ska motverkas snarare än den akademiska frihet och kollegialitet som behöver värnas.