Politik & ekonomi

När CDU i höstas gjorde en brakförlust vid Förbundsdagsvalet och fick gå i opposition efter 16 år var det nog många som förväntade sig att det skulle bli några år av ökenvandring i den tyska politiken. Den nya ”trafikljuskoalitionen” bestående av SPD, de gröna och FDP fick en god start och förväntningarna var stora på historiska förändringar i Tyskland. Men, efter det att Scholz regerat landet i lite mer än ett halvt år och efter Rysslands invasion av Ukraina har det visat sig att behovet av ett starkt CDU återigen är där. 

Från att ha bestått av en närmast enad front av muslimska och arabiska länder, med gemensamma utrikespolitiska avsikter och tydligt förenade av kultur, geografi och historia, har Mellanöstern sakta trasats sönder i Kalla krigets efterdyningar. Där 1900-talet såg gemensamma vägval, stora konflikter och likartade politiska utmaningar har 2000-talet, och särskilt de senaste tio åren, sett allt större klyftor växa fram på alla nivåer. För att förstå varför dessa länder nu slits isär är det dock viktigt att se tillbaka på vilka strukturer som håller på att gå sönder och varför de en gång växte fram.

Russia’s war against Ukraine is a war against Europe and European values. It is the result of a dictatorships’ fear for democracies, freedom and free nations. Just as Vladimir Putin needs to suppress his own people out of fear for democracy, he has a need to suppress and command neighbors according to the same logic. So once again, the cause of freedom, democracy and peace defines the role of the European Union. Because these are the fundamental values of the European Union, and they define our common task.

Uppslutningen i omvärlden omkring Ukrainas sak är stor – men långt ifrån total. Ett stort antal länder föredrar att förhålla sig neutrala, och somliga ställer sig rentav på Rysslands sida.

Today’s call for “social justice” offers an unhelpful explanation of what the concept of justice might entail. Adam Smith is a better guide.

Sverige skickar av allt att döma in en ansökan till försvarsalliansen NATO lagom till toppmötet i Madrid i slutet av juni. Regeringen har dragit benen efter sig och tvingas till slut att slakta socialdemokratins heligaste ko i säkerhets- och utrikespolitiken. Men kan vi verkligen ha en regering som egentligen inte tror på idén?

Upploppen var provocerade inte bara av högerextremisten Rasmus Paludan utan även av extremistiska islamister. De senare avgår med en delseger. För det första inskränks demonstrationsrätten när Paludan nekas demonstrationstillstånd på grund av ordningsstörningar iscensatta av islamisterna. För det andra har vi fått en diskussion om inte bara demonstrationsrätten, utan även om yttrandefriheten.

En del samhällsfenomen verkar helt omöjliga att hantera på ett konstruktivt sätt. Färgen på Stockholms slott, bostadsmarknaden och frånvaron av en ringled runt huvudstaden är några exempel. Ett annat, minst lika deprimerande, är kunskapsfallet i den svenska skolan. Problemet är inte unikt för Sverige men det är ingen ursäkt för att låta ett dysfunktionellt skolsystem förbli ett av vårt samhälles största misslyckanden.

Långläsning: Rysslands historia brukar, i enlighet med en grovt förenklad, något orättvis men dock populär illustration, skildras såsom en ständig dragkamp mellan två olika samhällsmodeller: Den moskovitiska och den petersburgska. Moskva är Ivan den förskräckliges och Stalins huvudstad som symboliserar det mer isolerade, det österländska och auktoritära Ryssland. Sankt Petersburg däremot, Peter den stores och Katarina den storas huvudstad, representerar enligt denna modell det europeiska, öppna, moderna Ryssland.