Liberalernas petning av Cecilia Wikström från första platsen på Liberalernas valsedel inför EU-valet föranleder ett antal reflektioner bortanför från påståenden om girighet och tidsbrist. Ingen av dem reflekterar speciellt väl på Liberalerna som parti, skriver Örjan Hultåker.
Parisavtalet bereddes skyndsamt. Beslut i Riksdagen togs utan större debatt med hänvisning till att många länder redan godkänt avtalet. Ingen tänkte väl på att för de allra flesta länderna var avtalet potentiellt mycket ekonomiskt fördelaktigt. Dock knappast för Sverige, konstaterar Staffan Wennberg.
Politiska skandaler är inget nytt, men de tycks ha blivit en betydligt mer vardaglig del av politiken. Det skymmer andra och viktiga politiska frågor och raserar förtroendet för makten. Så varför riskerar så många sitt anseende för kaffepengar, funderar Peter J Olsson.
Uteslut Fidesz ur den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet – det är ett förslag som har dykt upp i den begynnande valrörelsen inför valet i maj. Men skulle en uteslutning vara ett steg framåt, undrar Daniel Braw.
Skulle en statsvetare ur Moderaternas partistyrelse få agera oberoende kommentator i SVT? Knappast, men när det gäller S-märkta Ulf Bjereld ser public service uppenbarligen inte problemet, konstaterar Mats Fält.
De senaste veckornas utspel kring värnskatten är ett konkret exempel på hur Moderaterna fortfarande befinner sig i en position där det kan kännas skönt att kritisera regeringen från ett populistiskt vänsterperspektiv. Men den väljare som önskar något sådant röstar på Vänsterpartiet. En moderat väljare är mer sannolikt en person som anser att pengarna tillhör den som först förtjänat dem genom sitt arbete, skriver Patrik Strömer.
Ett talesätt för militär verksamhet är: att om kartan inte stämmer med verkligheten så är det kartan som gäller. Men sentensen är inte bara en beskrivning av vilsna militärers agerande. Den synes också ha gett vägledning åt flera riksdagspartier efter 2018 års riksdagsval. Partierna har börjat navigera efter en ny politisk karta som de själva har ritat, skriver Örjan Hultåker.
Och vad skall man säga? Brexit dominerar nyheterna i Storbritannien sedan folkomröstningsresultatet blev klart. Och den kaskad av nyheter, av utspel, avgångar, pressträffar och läckor har i praktiken inte lett till att någon vet hur det skall gå. Vi vet inte ens säkert att UK lämnar EU den 29 mars klockan 11 pm. Osäkerheten är större än någonsin, förhoppningarna om att allt skall flyta smidigt till slut är lägre än någonsin, rapporterar Per Heister från Brexitland.
Ett par månader innan valet till Europaparlamentet och det kanske mest intressanta i det valet har redan inträffat. Både partiledningarna i Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har aviserat och förankrat internt förflyttningar i EU-frågan, bort från deras traditionella motståndslinjer, skriver Zebulon Carlander.
“We can’t take it anymore,” proclaims the economist and media sensation Javier Milei from his Twitter account. He is not alone. It all started a few weeks ago with a “Twittazo” inviting people to protest against the high taxes and the huge public spending. The hashtag #BajenLosImpuestos (lower taxes) quickly became a trending topic. On March 21 what began as a virtual protest is moving to the real world, writes Federico N. Fernández.