Catta Neuding: Vi kommer fortsätta leva med skönhet i skräck

Jag kliver på tunnelbanan och inser att jag bär mitt halssmycke med davidsstjärnan synlig utanpå kläderna. Det är dagen efter attentatet mot Israels ambassad i Stockholm och från den Judiska Församlingens håll varnar man återigen: Dölj er judiska identitet. Ni är inte trygga.

De antisemitiska hatbrotten har ökat sedan Hamas terrorattack på Israel den 7 oktober och varningen från församlingen är bara en i raden. Frågan om varför svenska judar ska attackeras på grund av händelser tusen mil härifrån har lämnats obesvarad.

Själv brukar jag inte fundera på det så mycket eftersom jag alltid har min hund med mig. Få personer ger sig på någon som går runt med en hund i den storleken som min. Men just den här dagen var hunden inte med och på ett ögonblick fick jag uppleva det andra judar upplever dagligen. Rädsla för mina medmänniskor i det offentliga rummet.

Många har det betydligt värre än jag. Jag möts inte av protester mot sionism på jobbet. Jag har inte barn på Hillelskolan som jag behöver oroa mig för, jag går inte i synagogan där det är lätt att attackera en samling judar.

Men jag tvingar min äldsta son att vara ute extra mycket i solen för att den ska bleka hans hår. Han vet inte hur det oroar mig att han mer och mer ser ut att höra hemma på Jerusalems gator än Stockholms. Och min davidsstjärna har fått en extra lång kedja för att lättare kunna gömmas under kläderna.

Rainer Maria Rilke skrev 1899 i Timmarnas bok: ”Låt allting hända dig: skönhet och skräck”. Just den meningen drabbas jag av när jag sitter i publiken i en bokhandel och lyssnar på ett samtal om den nyutgivna boken Rilke och filosoferna (Ellerströms förlag 2024). Jag fascineras av asymmetrin i ordvalet – Rilke valde att skriva just skönhet och skräck. Inte kärlek, som kan skölja över en helt oväntat på samma sätt som skräck. Utan skönhet, som oftast måste sökas.

För världens judar är det just nu skräck. Skräck i det lilla, vad tänker brevbäraren som ser ett judiskt efternamn på kuvertet, vågar man boka en Uber i sitt eget namn? Och skräck i det stora – kommer vi att överleva? En vän säger att han är rädd, hur ska vi skydda våra barn? Inte skydda, säger jag. Härda. Vi är inte ghettojudar längre, vi ska inte huka oss. Vi ska lära våra barn att leva med det fula. Med skräcken. Men också med skönheten, med friden som sänker sig över hemmet när sabbatsljusen har tänts på fredagskvällen.

Möjligen har det satt sig i judars DNA att överleva perioder av uppflammande judehat. Dessa har kommit och gått under tusen och tusen år. ”Låt allting hända dig: skönhet och skräck. / Man måste blott fortgå: ingen känsla är sist. / Låt inte oss förfalla.”

Vi fortgår, och vet att det som händer nu inte är det sista. Kriget mot Hamas kommer att ta slut. Demonstranterna utanför de svenska universiteten kommer snart att hitta något annat att reta upp sig på. Men Sveriges judar kommer att lägga den här perioden till sin samlade erfarenhet av oro och förföljelser. Vi kommer att fortsätta leva så här. Med skönhet och i skräck.

Catta Neuding är programledare i Axess TV och tidigare teaterchef/SNB