Chicken race i riksdagen

Valrörelsen är över, rösterna är räknade, riksdagen har öppnat, statsminister Stefan Löfven är avsatt och alla partiledare har druckit kaffe hos den nyvalde talmannen. Nu återstår bara kapplöpningen mot ”stuuuupet”, skriver Örjan Hultåker.

Alla som sett filmen Ung rebell vet att det finns förlorare och bara förlorare i ett ”chicken race”. Tonårsidolen James Dean spelade rebellen som tävlar med en rival om vem som vågar köra bil snabbt mot ett stup och vara den siste som hoppar ur sin bil. James Deans rival dör eftersom hans jacka fastnar i bildörren när han skall hoppa ur. James Deans rollfigur överlever, men James Dean dör själv i en bilolycka med sin Porsche samma år som filmen spelades in.

Den borgerliga alliansens partiledare vill bilda en alliansregering med samarbete över blockgränsen (läs med Socialdemokraterna). Det skulle ge ett parlamentariskt stöd om 267 mandat, men det alternativ blockeras i dagsläget eftersom Socialdemokraterna med eftertryck säger Nej.

Den borgerliga alliansen med 143 riksdagsmandat kan som det ser ut idag inte bilda en regering utan samarbete med Socialdemokraterna. Även Sverigedemokraterna deklarerar ju att de skulle rösta emot en sådan regering.

Inte heller det rödgröna blocket med 144 mandat kan få tillräckligt stöd om den borgerliga alliansen och Sverigedemokraterna röstar Nej.

Socialdemokraterna säger att de vill bilda vad de kallar en mittenregering tillsammans med Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Men en sådan regering kan bara mönstra 167 riksdagsmandat och behöver stöd från andra partier.

Ingen statsministerkandidat tycks i dagsläget vilja ha en ”tysk” lösning med en regering bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna, men inte heller en sådan regering skulle stödjas av en riksdagsmajoritet eftersom de partierna bara har 170 riksdagsmandat tillsammans.

Så, vem kommer att förlora politikens chicken race och bli den förste att hoppa ur bilen?

Inget talar för att Socialdemokraterna skulle bli först att hoppa genom att acceptera någon form av borgerlig regering. Partiets historia och tradition att vara ett maktparti talar emot att S skulle ge bort regeringsmakten. Socialdemokraterna mer än något annat parti känner värdet av den makt och det inflytande som utgår från regeringskansliet i Rosenbad.

Efter 2014 års riksdagsval var de borgerliga partierna beredda att släppa fram en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet och man gav fri lejd genom Decemberöverenskommelsen (DÖ). Borgerligheten lovade att inte skulle rösta emot en rödgrön budget om regeringen uppfyllde kravet om att utforma den i samarbete med Vänsterpartiet. Den borgerliga alliansen sade upp DÖ-avtalet, men fortsatte under hela riksdagsperioden att agera som en DÖ fortfarande var i kraft.

DÖ lär inte upprepas på grund av av den interna kritik som fanns inom de borgerliga partierna, i synnerhet inom Kristdemokraterna och Moderaterna. Därför: Självbevarelsedriften talar för att M och Kd inte blir de första att hoppa i dagspolitikens chicken race. Socialdemokraterna torde inte kunna räkna med stöd från något av de båda partierna.

Alla fyra borgerliga partier har under och efter valet deklarerat att de inte vill förhandla eller påverkas av Sverigedemokraterna. Det budskapet har dock varit tydligast från Liberalerna och Centerpartiet.

Både Centerpartiet och Liberalerna har också varit tydliga med att de inte vill ge inflytande till vare sig Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Det blockerar en alliansregering om den inte får stöd av Socialdemokraterna.

Vägran att låta Vänsterpartiet få inflytande blockerar också varje Socialdemokratiskt ledd regering såvida den inte får stöd av Sverigedemokraterna. Det skulle vara ett stort politiskt risktagande för Sd att stödja eller släppa fram en S-ledd regering på grund av av Sd-väljarnas starka preferenser för borgerlig framför rödgrön politik.

Inom främst Moderaterna, men även inom Kristdemokraterna, finns det en opinion för en handlingsplan B: en moderatledd regering tillsammans med Kristdemokraterna. Partiledarna i M och Kd har uttalat sig mot detta, men de kommer att utsättas för starka interna påtryckningar om en alliansregering blockeras av Socialdemokraterna. Det torde i det läget bli nödvändigt för M och Kd att blockera varje form av S-ledd regering.

Sverigedemokraterna har i olika uttalanden gjort troligt att de skulle kunna acceptera en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. M, Kd och Sd har tillsammans 154 ledamöter i riksdagen vilket inte räcker om alla andra röstar nej till en M/Kd-regering.

Frågan är om Centerpartiet är redo att släppa fram en M-ledd regering som inkluderar Kd. Eller om Centerpartiet är redo att släppa fram en S-ledd regering.

Med nuvarande blockeringar kan en M-ledd regering inte lägga fram en budget som kraftigt utmanar Sverigedemokraterna och en S-ledd regering kan inte lägga fram en budget som kraftigt utmanar Vänsterpartiet. Kan Centerpartiet acceptera något av de budgetalternativen.

I de flesta politiska sakfrågor ligger Centerpartiets politik närmare Moderaternas än Socialdemokraternas program. Men de senaste dagarna har det varit större medial uppmärksamhet på Centerpartiets och Liberalernas avståndstagande från Sverigedemokraterna än på deras avståndstagande från Vänsterpartiet.

Nyckeln till regeringsfrågan ligger hos Centerpartiet eftersom Liberalerna har så få riksdagsledamöter så att de saknar möjlighet att ensamma avgöra majoritetsläget. Samtidigt finns det en konkurrens mellan C och L om de liberala väljarna, en konkurrens som påverkar såväl kortsiktiga taktiska som långsiktiga strategiska överväganden.

Allegorin med ett chicken race mot stupet har fortfarande relevans. Frågan är vilket parti som först är redo att ge upp. Grundtipset är att det inte är Socialdemokraterna. Kanske väljer alla partier att köra i full fart mot ett stup i form av ett allt för tidigt extraval i vilket väljarna står inför samma alternativ som i det senaste den 9 september.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP