Christian Braw: Lag och religion i Sverige

Dagens Sverige identifierar sig som ett religiöst neutralt samhälle, det vill säga ett samhälle utan överordnade och gemensamma normer. De ”värdegrunder” som formuleras här och var saknar rättslig verkan. Hur skall ett sådant samhälle hålla samman, när man inte ens har gemensamma normer för vad som är rätt och fel? Det innebär ju att vi har en lagstiftning, som bestraffar vissa beteenden utan att kunna ange en annan grund än parlamentarisk majoritet, det vill säga makt. Svaret på hur detta kan fortgå är givetvis att samhället lever på ett eko av de kristna normerna. Som en klangbotten under detta eko finns det stora, allmänmänskliga rättsmedvetandet.

Reinhold Fahlbeck är professor i juridik i Lund. Hans specialområde är arbetsrätt. I en ny skrift går han igenom svensk lagstiftning i nyare tid och dess förhållande till religion. Fastän staten framträder som religiöst neutral rymmer den ett stort antal medborgare, för vilka deras religion är den överordnade normen, just den överordnade norm, som samhället saknar. Bokens titel är Religion, Law and Society In Sweden 1950´s-2020´s. (Juristförlaget i Lund). Han behandlar där svensk arbetsrätt och sociallagstiftning. Vad gäller arbetsrätten blir frågan om överordnad norm hos medborgarna särskilt brännande. En kristen eller muslimsk läkare förutsätts enligt svensk lag utföra alla handlingar som faller inom verksamheten och inom hans kompetens. Detta blir ett akut problem, om eutanasi införs. Det är redan ett problem när det gäller abort. Men Reinhold Fahlbeck kan visa, att fastän svensk arbetsrätt inte ger några öppningar för samvetsfrihet i sådana fall, så finns klara förutsättningar för detta i Europarättens riktlinjer. Det finns andra, mindre dramatiska frågor. Är till exempel ett butiksbiträde skyldigt att sälja pornografiska produkter?

En annan aspekt rör arbetstiden. I svensk arbetsrätt finns inga begränsningar för arbetsgivarens möjligheter att lägga ut arbetstiden. Vem som helst kan åläggas att arbeta på Långfredagen eller Påskdagen. Närvaron av en stor muslimsk minoritet skapar nya frågor. Strikta muslimer äter inte alls så länge solen är uppe under Ramadan. Likväl kan en muslimsk lokförare åläggas att köra under Ramadan. Det är givetvis ett säkerhetsproblem, som tågbolaget i fråga kan behandla på två sätt, antingen ge honom andra arbetsuppgifter under Ramadan eller omplacera honom helt. Men då borde man även ta hänsyn till hur en kristen lokförare ser på Långfredagen. Lagen ger honom inget stöd. Allt beror på arbetsgivarens goda vilja.

Även i socialrätten blir dessa aspekter aktuella. Reinhold Fahlbeck berättar om en medlem i Vakttornet, som under en arbetslöshet anvisades arbete i ett företag som sysslade med lotteriverksamhet. Han vägrade av religiösa skäl och fråntogs sin arbetslöshetsersättning. Han överklagade och fick rätt. Då överklagade motparten till högre instans och fick rätt där.

Det allra känsligaste området rör aborter. Det är samtidigt det mest paradoxala fältet. Barnmorskor utbildas för att hjälpa fram det nya liv som är en förutsättning för att samhället överhuvudtaget skall ha en framtid. Samtidigt förutsätts de medverka vid utsläckandet av detta nya liv. Här har svenska barnmorskor fört en lång och principiellt viktig kamp, hittills utan framgång. Men frågan finns där ständigt och låter sig inte tystas.

Reinhold Fahlbecks framställning är väldokumenterad och omfattar både svensk rätt och Europarätt samt internationella konventioner. Även om Europarätten är en integrerad del av svensk rätt, är det uppenbart att vi inte är framme än. Europarättens riktlinjer pekar klart mot ett hänsynstagande till medborgarnas religion.

Christian Braw är präst, teolog och författare