Civilförsvaret just nu
1953
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
CIVILFÖRSVARET JUST NU
CIVILFÖRSVARETS ledning har på sistone rönt en uppmärksamhet, som inte varit enbart smickrande.
Början gjordes i höstas, då civilförsvarsstyrelsen i egenskap av
huvudförfattare till broschyren »Om kriget kommer» ställdes
i skottgluggen. Broschyrens omslagsbild ansågs inte särskilt lyckad. Att det sakliga innehållet obestridligen fick ett gynnsamt
mottagande glömde man snart, inte minst sedan en flygöverste
hade angripit en detaljanvisning och med pressens hjälp gjort
en höna av en fjäder. Vem som hade rätt i den tvisten lär väl
inte bli uppdagat förrän i den stund bomberna falla. Resultatet
av aktionen blev emellertid, att styrelsen kom i en nästan suspekt
dager samtidigt som förtroendet för broschyren i dess helhet rubbades.
Ån hårdare vindar skulle emellertid komma att blåsa över civilförsvarsledningen. I de på eftersommaren förra året framlagda
anslagsäskandena för 1953/54 slutade totalsumman på drygt 152
miljoner. Av dessa återfanns sedermera knappt en tredjedel, 50
miljoner, i årets statsverksproposition. En minst sagt bister kritik
avlevererades dessförinnan av granskande myndigheter och villiga
pressröster instämde i klagoropen. Bland rubrikerna kunde man
hitta >.>Civilförsvaret avbasas för ekonomiskt lättsinne», »Civilförsvarsstyrelsen fick en kraftig bakläxa» och »Inrikesminister Hedlund stoppar miljonrullning».
Naturligtvis kan civilförsvarsstyrelsen inte göra anspråk på att
vara undandragen kritik. Det hör till spelets natur att en central
myndighet utsätts för en hel del törnar. En omslagsbild kan diskuteras i det oändliga, en detaljanvisning likaså. Ofta rör det sig
dock om mindre väsentliga ting. Vad som på sistone förekommit
i anslagshänseende är däremot av vida allvarligare art. Differensen
synes alltför stor mellan civilförsvarsledningens och departementschefens uppfattning i fråga om vad som i dagens läge krävs för
vårt civilförsvar. Att ett fel föreligger någonstädes är uppenbart.
Hittills har kritiken på ett par undantag när vänts mot civilförsvarsstyrelsen. Saknar denna verkligen omdöme eller brister det
på annat hålU Ett klarläggande av fakta torde vara på sin plats.
111
Civilförsvaret just nu
Det råder intet tvivel om att civilförsvarsstyrelsen arbetat under
beträngda former. Efter krigsslutet var framtiden oviss för hela
civilförsvaret. Utredning om dess vara eller icke vara pågick och
den bärande entusiasmen var minimal både hos allmänhet och
på högre ort. När organisationsformerna omsider fastställdes, fick
civilförsvarsstyrelsen den minimiomfattning, som den sedan dess
i allt väsentligt fått behålla. År från år upprepade krav på personalförstärkningar ha icke utmynnat i positiva resultat. Eftersommaren 1951 begärde styrelsen en organisationsundersökning
genom statens organisationsnämnds försorg. Först senhösten 1952
kunde denna påbörjas och det är ovisst om dess resultat kan läggas
till grund för äskanden ens för budgetåret 1954/55. Under tiden
avvisa – som brukligt – statsmakterna alla krav på personalförstärkningar under hänvisning till pågående undersökningar.
Om den personella sidan har behandlats styvmoderligt, så har
det varit föga bättre på den ekonomiska, där anslagstilldelningen
gjorts beroende av dagsaktuella utrikespolitiska bedömanden.
Tjeckoslovakiska krisen 1948 och det skärpta läget hösten 1950
markera sålunda tydliga anslagstoppar. Att man inom styrelsen
gjort upp långsiktiga materielanskaffningsplaner har föga bekymrat statsmakterna. Ursprungligen tänkte man sig fördela engångsanskaffningen av materiel på 5 år med en årlig anskaffning om
c:a 30 miljoner. Början skulle göras 1949/50 men starten försköts
ett år och då beviljades endast cirka 4 miljoner. Med den takten
skulle man bli klar på 40 år! Nu kom, som nämnts, höstkrisen
detta år och förde med sig extraanslag, som till sin storlek i huvudsak svarade mot den planlagda anskaffningen under ett av 5-
årsperiodens år. Men under de närmast följande åren sjönk materielanslaget ånyo. Botten, får man hoppas, har nåtts med årets
statsverksproposition, där endast 8 miljoner av begärda 50 upptagits för materielanskaffningen. Det kan förtjäna påpekas, att
de totala materielkostnaderna 1948 kalkylerades till c:a 150 miljoner. Till betydligt mer än så uppgår på grund av prishöjningar
värdet av den materiel, som ännu återstår enligt i huvudsak
samma anskaffningsprogram, trots att åtskillig utrustning har
tillkommit under mellanåren. Det är icke alltid så lyckligt att
skynda långsamt!
Bedömandet av civilförsvarsstyrelsens anslagskrav på 152 miljoner, fördelade på 17 olika anslagsposter, hänger framför allt
på de bägge delanslagen för materielanskaffning och skyddsrum.
Gör man först experimentet att helt bortse från dessa, finner man
112
o …
—————-~—————————————————-~—————————————
Civilförsvaret just nu
att civilförsvarsstyrelsen begärt 26,8 miljoner under det att propositionen upptagit 20,7, varav dock 2,4 hänför sig till omräkning
av vissa förslagsanslag, varför det rätta jämförelsetalet utgör 18,3
miljoner. Nära 3 miljoner ha prutats på inköp av brandmateriel,
trots att civilförsvarsstyrelsen konstaterar att »elden i ett framtida
krig kommer att bli civilförsvarets kanske svåraste fiende och
att mycket starka brandstyrkor måste kunna organiseras». Närmare miljonen fattas i vad som begärts för materielens underhåll
och förvaring. Med 4 miljoner beskärs dessutom kravet på att
snabbt få täcka återstående brister rörande motorfordonsberedskapen. I förhållande till innevarande års anslag innebär pro·
positionens förslag en minskning med 2 miljoner. Det förefaller
onekligen som om allmänheten skulle ha betydligt större skäl till
oro över civilförsvarets status i en bister tid än till veklagan över
»miljonrullning».
Detta gäller med än större skärpa det egentliga materielanslaget,
som reellt beskurits med 39 miljoner. För begärda större poster
rörande personlig utrustning (19 milj.), signalmateriel (5 milj.),
gasskyddsmateriel (11 milj.) och sjukvårdsmateriel (12 milj.) ställs
sammanlagt 11 miljoner i utsikt. Man har svårt att värja sig för
tanken att det för departementschefen mera har gällt att presentera en blygsam slutsumma än att skaffa civilförsvaret erforderlig
materiell ryggrad. En ringa tröst är att han icke nappat på statskontorets kostbara infall att avstyrka varje ytterligare medelstilldelning, främst därför att det är så mycket materiel som överhuvud taget erfordras för civilförsvaret!
Departementschefens mera officiella motivering till anslagsbegränsningen går i någon mån ut på att civilförsvarsstyrelsens
organisatoriska underlag icke skulle vara alldeles fullgott, en uppfattning som hävdats av sakrevisionen men bestritts av civilförsvarsstyrelsen. Propositionens skrivsätt är emellertid sådant att
det är svårt att få klarhet om på vilket ben herr Hedlund helst
velat stå. Fullt tydligt är dock att han tillmätt anslagsreservationerna stor betydelse i sammanhanget. Lika tydligt synes det
redan nu vara att inrikesdepartementets prognoser om avsevärda
medelsreservationer vid stundande budgetårsskifte icke komma att
hålla streck. Den upphandlingsfrihet, som bedömts komma civilförsvarsstyrelsen till del genom ett fritt disponerande över större
reservationer, torde komma att utbytas mot en strängt begränsad
inköpsverksamhet till förfång för en planmässig materielanskaffning. Att småpostsinköpen i längden ställa sig ekonomiskt ofördel- 113
!:,
’
Civilförsvaret just nu
aktiga tycks man på högsta ort ha förgätit. Icke heller industrien
torde vara belåten med ett dylikt förfaringssätt.
Den siffermässigt största nedskärningen har drabbat skyddsrumsanslaget, där begärda 75 miljoner omvandlats till 21, häri
inbegripna kapitalbudgetens tillskott. I propositionen lämnas besked att det med hänsyn till bl. a. investeringsläget synes nödvändigt att begränsa medelsanvisningen till i stort sett vad som
erfordras för att fullfölja de byggnadsprojekt, som igångsatts för
de under innevarande och tidigare budgetår anvisade medlen. Där
torde högre makter än herr Hedlund ha fört pennan. Att i detalj
ingå på vad som kan åstadkommas med de 21 miljonerna skulle
här föra för långt. Det må räcka med att konstatera att den viktiga förebyggande åtgärd, som iordningställande av fullträffsäkra
skyddsrum innebär, icke rimligen kan eftersättas på sätt nu sker,
om vår totala försvarsberedskap skall kunna anses godtagbar. Det
får helt enkelt inte bli någon stagnation ifråga om befolkningsskyddsrum. Det torde endast vara bristande upplysning i ämnet,
som hittills avhållit en större allmänhet från att av ren självbevarelsedrift spontant reagera. Vidare måste utbyggnad av
skyddsrum för civilförsvarets skadaavhjälpande enheter påbörjas.
Kunna icke dessa enheter hållas intakta, reduceras snabbt effekten
av räddningsarbetet efter ett luftanfall. Dessa vitala samhällsintressen måste lösas efter en fastställd plan, som är känd av
alla och också har allmänhetens tilltro. Och den planen måste
fastställas av Kungl. Maj:t. Det har en betänklig bismak av godtycke att söka lösa knuten genom åberopande av ett labilt investeringsläge. Ett är säkert: det steg framåt, som den närmast
ansvariga myndigheten i sina äskanden förordat, har på ett kortsynt sätt hejdats. Var det månne någon som var rädd att få ett
skyddsrum för myckeU Det kanske i det här sammanhanget bör
observeras att ordföranden i 1948 års skyddsrumsutredning utgör
en av de i civilförsvarsstyrelsen ingående lekmannarepresentanterna. Man kan förmoda att han icke är tillfreds, varken som
förutvarande utredningsman eller som representant för en av de
betydelsefulla grupper i samhället, vilka ansetts böra tillerkännas
medbestämmanderätt i civilförsvarsstyrelsen.
Civilförsvaret är en lika väsentlig del av vårt totala försvar
som det militära försvaret. På dess funktionsförmåga beror till
stor del vår uthållighet i ett krig. Arets statsverksproposition har
icke tillräckligt beaktat detta grundläggande faktum.
114
CIVILFÖRSVARETS ledning har på sistone rönt en uppmärksamhet, som inte varit enbart smickrande.
Början gjordes i höstas, då civilförsvarsstyrelsen i egenskap av
huvudförfattare till broschyren »Om kriget kommer» ställdes
i skottgluggen. Broschyrens omslagsbild ansågs inte särskilt lyckad. Att det sakliga innehållet obestridligen fick ett gynnsamt
mottagande glömde man snart, inte minst sedan en flygöverste
hade angripit en detaljanvisning och med pressens hjälp gjort
en höna av en fjäder. Vem som hade rätt i den tvisten lär väl
inte bli uppdagat förrän i den stund bomberna falla. Resultatet
av aktionen blev emellertid, att styrelsen kom i en nästan suspekt
dager samtidigt som förtroendet för broschyren i dess helhet rubbades.
Ån hårdare vindar skulle emellertid komma att blåsa över civilförsvarsledningen. I de på eftersommaren förra året framlagda
anslagsäskandena för 1953/54 slutade totalsumman på drygt 152
miljoner. Av dessa återfanns sedermera knappt en tredjedel, 50
miljoner, i årets statsverksproposition. En minst sagt bister kritik
avlevererades dessförinnan av granskande myndigheter och villiga
pressröster instämde i klagoropen. Bland rubrikerna kunde man
hitta >.>Civilförsvaret avbasas för ekonomiskt lättsinne», »Civilförsvarsstyrelsen fick en kraftig bakläxa» och »Inrikesminister Hedlund stoppar miljonrullning».
Naturligtvis kan civilförsvarsstyrelsen inte göra anspråk på att
vara undandragen kritik. Det hör till spelets natur att en central
myndighet utsätts för en hel del törnar. En omslagsbild kan diskuteras i det oändliga, en detaljanvisning likaså. Ofta rör det sig
dock om mindre väsentliga ting. Vad som på sistone förekommit
i anslagshänseende är däremot av vida allvarligare art. Differensen
synes alltför stor mellan civilförsvarsledningens och departementschefens uppfattning i fråga om vad som i dagens läge krävs för
vårt civilförsvar. Att ett fel föreligger någonstädes är uppenbart.
Hittills har kritiken på ett par undantag när vänts mot civilförsvarsstyrelsen. Saknar denna verkligen omdöme eller brister det
på annat hålU Ett klarläggande av fakta torde vara på sin plats.
111
Civilförsvaret just nu
Det råder intet tvivel om att civilförsvarsstyrelsen arbetat under
beträngda former. Efter krigsslutet var framtiden oviss för hela
civilförsvaret. Utredning om dess vara eller icke vara pågick och
den bärande entusiasmen var minimal både hos allmänhet och
på högre ort. När organisationsformerna omsider fastställdes, fick
civilförsvarsstyrelsen den minimiomfattning, som den sedan dess
i allt väsentligt fått behålla. År från år upprepade krav på personalförstärkningar ha icke utmynnat i positiva resultat. Eftersommaren 1951 begärde styrelsen en organisationsundersökning
genom statens organisationsnämnds försorg. Först senhösten 1952
kunde denna påbörjas och det är ovisst om dess resultat kan läggas
till grund för äskanden ens för budgetåret 1954/55. Under tiden
avvisa – som brukligt – statsmakterna alla krav på personalförstärkningar under hänvisning till pågående undersökningar.
Om den personella sidan har behandlats styvmoderligt, så har
det varit föga bättre på den ekonomiska, där anslagstilldelningen
gjorts beroende av dagsaktuella utrikespolitiska bedömanden.
Tjeckoslovakiska krisen 1948 och det skärpta läget hösten 1950
markera sålunda tydliga anslagstoppar. Att man inom styrelsen
gjort upp långsiktiga materielanskaffningsplaner har föga bekymrat statsmakterna. Ursprungligen tänkte man sig fördela engångsanskaffningen av materiel på 5 år med en årlig anskaffning om
c:a 30 miljoner. Början skulle göras 1949/50 men starten försköts
ett år och då beviljades endast cirka 4 miljoner. Med den takten
skulle man bli klar på 40 år! Nu kom, som nämnts, höstkrisen
detta år och förde med sig extraanslag, som till sin storlek i huvudsak svarade mot den planlagda anskaffningen under ett av 5-
årsperiodens år. Men under de närmast följande åren sjönk materielanslaget ånyo. Botten, får man hoppas, har nåtts med årets
statsverksproposition, där endast 8 miljoner av begärda 50 upptagits för materielanskaffningen. Det kan förtjäna påpekas, att
de totala materielkostnaderna 1948 kalkylerades till c:a 150 miljoner. Till betydligt mer än så uppgår på grund av prishöjningar
värdet av den materiel, som ännu återstår enligt i huvudsak
samma anskaffningsprogram, trots att åtskillig utrustning har
tillkommit under mellanåren. Det är icke alltid så lyckligt att
skynda långsamt!
Bedömandet av civilförsvarsstyrelsens anslagskrav på 152 miljoner, fördelade på 17 olika anslagsposter, hänger framför allt
på de bägge delanslagen för materielanskaffning och skyddsrum.
Gör man först experimentet att helt bortse från dessa, finner man
112
o …
—————-~—————————————————-~—————————————
Civilförsvaret just nu
att civilförsvarsstyrelsen begärt 26,8 miljoner under det att propositionen upptagit 20,7, varav dock 2,4 hänför sig till omräkning
av vissa förslagsanslag, varför det rätta jämförelsetalet utgör 18,3
miljoner. Nära 3 miljoner ha prutats på inköp av brandmateriel,
trots att civilförsvarsstyrelsen konstaterar att »elden i ett framtida
krig kommer att bli civilförsvarets kanske svåraste fiende och
att mycket starka brandstyrkor måste kunna organiseras». Närmare miljonen fattas i vad som begärts för materielens underhåll
och förvaring. Med 4 miljoner beskärs dessutom kravet på att
snabbt få täcka återstående brister rörande motorfordonsberedskapen. I förhållande till innevarande års anslag innebär pro·
positionens förslag en minskning med 2 miljoner. Det förefaller
onekligen som om allmänheten skulle ha betydligt större skäl till
oro över civilförsvarets status i en bister tid än till veklagan över
»miljonrullning».
Detta gäller med än större skärpa det egentliga materielanslaget,
som reellt beskurits med 39 miljoner. För begärda större poster
rörande personlig utrustning (19 milj.), signalmateriel (5 milj.),
gasskyddsmateriel (11 milj.) och sjukvårdsmateriel (12 milj.) ställs
sammanlagt 11 miljoner i utsikt. Man har svårt att värja sig för
tanken att det för departementschefen mera har gällt att presentera en blygsam slutsumma än att skaffa civilförsvaret erforderlig
materiell ryggrad. En ringa tröst är att han icke nappat på statskontorets kostbara infall att avstyrka varje ytterligare medelstilldelning, främst därför att det är så mycket materiel som överhuvud taget erfordras för civilförsvaret!
Departementschefens mera officiella motivering till anslagsbegränsningen går i någon mån ut på att civilförsvarsstyrelsens
organisatoriska underlag icke skulle vara alldeles fullgott, en uppfattning som hävdats av sakrevisionen men bestritts av civilförsvarsstyrelsen. Propositionens skrivsätt är emellertid sådant att
det är svårt att få klarhet om på vilket ben herr Hedlund helst
velat stå. Fullt tydligt är dock att han tillmätt anslagsreservationerna stor betydelse i sammanhanget. Lika tydligt synes det
redan nu vara att inrikesdepartementets prognoser om avsevärda
medelsreservationer vid stundande budgetårsskifte icke komma att
hålla streck. Den upphandlingsfrihet, som bedömts komma civilförsvarsstyrelsen till del genom ett fritt disponerande över större
reservationer, torde komma att utbytas mot en strängt begränsad
inköpsverksamhet till förfång för en planmässig materielanskaffning. Att småpostsinköpen i längden ställa sig ekonomiskt ofördel- 113
!:,
’
Civilförsvaret just nu
aktiga tycks man på högsta ort ha förgätit. Icke heller industrien
torde vara belåten med ett dylikt förfaringssätt.
Den siffermässigt största nedskärningen har drabbat skyddsrumsanslaget, där begärda 75 miljoner omvandlats till 21, häri
inbegripna kapitalbudgetens tillskott. I propositionen lämnas besked att det med hänsyn till bl. a. investeringsläget synes nödvändigt att begränsa medelsanvisningen till i stort sett vad som
erfordras för att fullfölja de byggnadsprojekt, som igångsatts för
de under innevarande och tidigare budgetår anvisade medlen. Där
torde högre makter än herr Hedlund ha fört pennan. Att i detalj
ingå på vad som kan åstadkommas med de 21 miljonerna skulle
här föra för långt. Det må räcka med att konstatera att den viktiga förebyggande åtgärd, som iordningställande av fullträffsäkra
skyddsrum innebär, icke rimligen kan eftersättas på sätt nu sker,
om vår totala försvarsberedskap skall kunna anses godtagbar. Det
får helt enkelt inte bli någon stagnation ifråga om befolkningsskyddsrum. Det torde endast vara bristande upplysning i ämnet,
som hittills avhållit en större allmänhet från att av ren självbevarelsedrift spontant reagera. Vidare måste utbyggnad av
skyddsrum för civilförsvarets skadaavhjälpande enheter påbörjas.
Kunna icke dessa enheter hållas intakta, reduceras snabbt effekten
av räddningsarbetet efter ett luftanfall. Dessa vitala samhällsintressen måste lösas efter en fastställd plan, som är känd av
alla och också har allmänhetens tilltro. Och den planen måste
fastställas av Kungl. Maj:t. Det har en betänklig bismak av godtycke att söka lösa knuten genom åberopande av ett labilt investeringsläge. Ett är säkert: det steg framåt, som den närmast
ansvariga myndigheten i sina äskanden förordat, har på ett kortsynt sätt hejdats. Var det månne någon som var rädd att få ett
skyddsrum för myckeU Det kanske i det här sammanhanget bör
observeras att ordföranden i 1948 års skyddsrumsutredning utgör
en av de i civilförsvarsstyrelsen ingående lekmannarepresentanterna. Man kan förmoda att han icke är tillfreds, varken som
förutvarande utredningsman eller som representant för en av de
betydelsefulla grupper i samhället, vilka ansetts böra tillerkännas
medbestämmanderätt i civilförsvarsstyrelsen.
Civilförsvaret är en lika väsentlig del av vårt totala försvar
som det militära försvaret. På dess funktionsförmåga beror till
stor del vår uthållighet i ett krig. Arets statsverksproposition har
icke tillräckligt beaktat detta grundläggande faktum.
114