Claes Sjölin: Tio saker att rätta till under 2022

Ett nytt år sägs vara en bra tid att starta om med handlingskraft. På det rättsliga området finns goda anledningar att just i år få rättat till en del avarter som besvärat näringslivet och många andra under alldeles för lång tid.

1 Ge skogsägare upprättelse. Skogsstyrelsen har under många år ägnat sig åt nyckelbiotopsregistreringar av skog vilket inneburit att markerna blev värdelösa. I slutet av förra året klargjordes det i domstol som många sagt från början, nämligen att Skogsstyrelsens förehavanden saknar lagstöd. Innebörden av domen är att samtliga skogsägares skogar som felaktigt i praktiken belagts med avverkningsförbud nu måste befrias från belastningen av att vara nyckelbiotopsregistrerade. Rätteligen bör Skogsstyrelsen också erbjuda drabbade skogsägare ekonomisk kompensation för olagligheterna. Att markerna blev värdelösa innebär att staten ådragit sig ett skadeståndsansvar för brott mot vårt lagreglerade äganderättsskydd.

2 Se till att de mänskliga rättigheterna i praktiken blir mänskliga rättigheter också för näringslivet. Listan över statens rättsliga övergrepp har ökat de senaste åren. Angreppen mot skogsnäringen och utvidgade strandskyddsområden är två tydliga exempel på inskränkningar i äganderätten. Regelkrångel med långa handläggningstider och en stat som lägger sig i innebär också inskränkningar i vår grundlagslagskyddade äganderätt och det på mer än ett sätt. Att en ägare hindras från att bruka det han eller hon äger är naturligtvis ett ingrepp i äganderätten, men när staten struntar i att respektera de regler som stöttar upp äganderätten innebär också det angrepp på äganderätten. Den svenska rättsordningen har två regelverk till skydd för äganderätten. Det ena återfinns i regeringsformen. Det andra och starkare skyddet finns i Europakonventionens regler och främst i tilläggsprotokoll nr 1, men också i konventionens processuella skyddsregler i art 6 (rätten till en rättvis rättegång inom ”skälig tid”) och art 13 (rätten till effektiva rättsmedel). Utan regler som verkligen tryggar allas rätt till en rättvis rättegång riskerar rättighetskataloger, hur vackert de än må vara formulerade, att falla platt till marken. Rättegångsregler fungerar som ett lackmustest på om en stat verkligen vill vara en rättsstat i västerländsk mening, eller ej. Att fuska med rättegångsregler är en enkel väg för den stat som vill urholka innehållet i pampigt formulerade rättighetskataloger; en kedja blir aldrig starkare än den svagaste länken, så här gäller att vara på sin vakt.

Det måste bli tydligt i ny lag att alla skall ha en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol (inte till regeringen) ”så fort” (Högsta domstolens tydliga krav) staten kränker en konventionsrättighet och att man i den domstolen tillförsäkras en rättvis rättegång. Detta vet man på justitiedepartementet. Där säger man sig ”följa rättsutvecklingen noga”, vilket i klartext dock betyder att man håller emot så länge man kan och att det inte blir tal om några lagändringar förrän staten förlorar en rättighetstvist i allmän domstol. En sådan attityd hör inte hemma i en rättsstat.

3 Gör om strandskydden i grunden. I sin nuvarande skepnad är de en rättslig styggelse. RF:s regler tillförsäkrar enskilda rätten till ersättning när staten inskränker användningen av mark eller byggnad om pågående användning avsevärt försvåras av inskränkningen. I äganderättsskyddet under första tilläggsprotokollet saknas det rekvisitet. Här framhålls i stället att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Ett ingrepp i egendomsskyddet måste vara proportionerligt (i konventionens autonoma betydelse) samtidigt som åtgärden måste genomföras på ett sådant sätt att den inte innebär en oskälig börda för den enskilde. Att en i övrigt legitim äganderättsinskränkning skall ersättas fullt ut är axiomatiskt.

4 Ta det svenska raset i internationell ranking på allvar. Att Sverige när det kommer till ekonomisk frihet rasat från plats 19 till plats 46 i det kanadensiska forskningsinstitutet Fraser Institute´s ranking är inte någon liten sak att rycka på axlarna åt. I det sammanvägda indexet är skyddet för äganderätten och domstolars oberoende tunga komponenter, som är besvärande för Sverige. Men än värre är att några riktigt allvarliga svenska fallissemang inte hunnit in i Frasers underlag. När också Preem, Cementa, Jokkmokk, svensk energipolitik och annat vägs in lär vår internationella ranking se ordentligt värre ut.

5 Se till att Sverige rättar sig efter Europadomstolens domar. Nyligen uppmärksammade Centrum för rättvisa (Fredrik Bergman i SvD 9 december) hur staten struntar i att Sverige fällts i Europadomstolen i frågan om statens massövervakning av internet- och telefonkommunikation. Staten enda reaktion efter den fällningen är att man planerar (!) att 2025 (!) tillsätta en utredning att se över frågan. Det lär inte imponera på övriga medlemsstater i Europarådet. Till saken hör att det ju inte är första gången Sverige fälls utan att vidta rättelse. Det hela började med de för Sverige genanta domarna i Sporrong- Lönnroth-målen 1982.

Efter de domarna tvingades Sverige stifta den sedermera så kritiserade Lagen om rättsprövning, som blev ett hafsverk vi tvingats leva med ända sedan dess. Enligt sin bokstav är den tillämplig på till exempel regeringsbeslut om exempelvis utvidgade strandskyddsområden. Sådana beslut kan fullföljas till Högsta förvaltningsdomstolen genom det som kallas rättsprövning. Reglerna om rättsprövning innehåller emellertid väsentliga processuella begränsningar, som innebär att den som klagar inte kan få sin sak fullständigt prövad. Detta innebär att den lagen krockar med regler av högre valör och bland annat allas rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionens art 6. I ett beslut 15 juni 2017 framhöll HD att reglerna om fullständig prövning i en rättvis rättegång gäller i alla rättegångar i domstol och således även i rättsprövningsmål i HFD. Detta betyder alltså att de processuella begränsningar som talas om i lagen om rättsprövning saknar rättsligt stöd eftersom den lagen är underställd både RF och Europakonventionen.

6 Se till att aktivistiska tjänstemän och deras chefer fälls för tjänstefel när de utan rättsligt stöd försöker runda lagen. Skogsägare vet sedan tidigare att Skogsstyrelsen och dess generaldirektör tar lätt på äganderättsskyddet. Att inte respektera reglerna som värnar äganderätten bör rimligen innebära att vederbörande tjänsteman gör sig skyldig till tjänstefel enligt brottsbalken. Att ignorera regler i våra grundlagar bör rimligen också leda till att brottet bedöms som grovt (fängelse ingår i straffskalan). Dessutom: återinrätta ämbetsmannaansvaret.

7 Ge tillbaka större makt över straffmätningen till domstolarna. Under senare tid har vi sett en justitieminister som vänder kappen efter vinden mer än en gång. Det ena brottet efter det andra skall nu ges ökat straffvärde. Hur redan överfulla fängelser och häkten skall tåla ytterligare överbeläggningar är sannolikt inte ett så stort problem som det kan förefalla. Justitieministern undviker nämligen sorgfälligt att föreslå skärpningar av den lagregel som ensam bromsar att fler döms till fängelsestraff. Sedan en vänsterradikal ändring i brottsbalken i slutet av 1980-talet gäller att fängelsestraff skall undvikas till varje pris. Se till att ändra brottsbalkens 30 kap.

8 Vänta inte med att stärka domstolarnas oberoende ställning. Till dess den sittande parlamentariska kommittén ger resultat bör tillsättningen av nya domartjänster föregås av krav på att de som söker tjänster visar hur man i tidigare verksamhet förstått vikten av domstolars oberoende.

9 Ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta reda på hur stora vatten- och markområden av landets yta som på ett eller annat sätt är miljöskyddade. Sveriges landyta är 40,7 miljoner hektar, varav närmare sex miljoner hektar var naturskyddade 2018, med följande fördelning (enligt uppgifter från SCB):

• Naturreservat 4 808 590 ha
• Nationalparker 743 235 ha
• Naturvårdsområden 149 161 ha
• Olika biotopskyddsområden 30 706 ha

Under 2019 tillkom ytterligare 181 reservat så att den totala naturreservatsarealen (5 111 reservat) uppgick till 4 853 134 hektar, vilket motsvarar cirka 12 procent av landets yta. De sammanlagt på dessa sätt skyddade områdena uppgår till cirka 15 procent av landets yta.

I dessa områden ingår dock inte de sedan 2014 upp till 600 meter (2 x 300 meter) från strandkanten utvidgade strandskyddsområdena. Att beräkna hur stora ytor strandskyddsområdena är i Sverige är inte någon lätt uppgift. SCB saknar dessa uppgifter, men hänvisar till Naturvårdverket, vars hemsida inte ger några arealbesked. På direkt fråga till Naturvårdverket ges inte några besked, vilket väcker frågor. Är det något man vill dölja? Av annat underlag kan man komma fram till en något sånär kvalificerad gissning att de totalt skyddade markområdena sannolikt uppgår till klart mer 6 000 000 hektar, eller cirka 15 procent av landets areal, alltså överlägset mer än samtliga de 5 111 naturreservaten.
Slutsatsen att mer än en tredjedel av landets yta (frågetecken för vad resultatet blir om också vattenområden tas med) är miljöskyddad på ett eller annat sätt är illavarslande. Det måste betraktas som häpnadsväckande stora tal och svårt att föreställa sig att något annat land kommer i närheten av samma storlek. Att stora delar av vårt land belagts med förbud att bygga och vidareutveckla för medborgarnas bästa borde väcka till eftertanke.

10 Ge oss en riktig justitieminister. Det är numera en vedertagen uppfattning att våra rättsliga institutioner inte fungerar så särskilt väl. Polisen räcker inte till, våra domstolar tar på tok för lång tid på sig, fängelserna och häktena är överfulla, att vi inte värnar äganderätten och oberoende domstolar kritiseras internationellt och justitieministern vänder kappan efter vinden. Morgan Johansson misslyckas som justitieminister. Han är inte jurist och behärskar inte de ansvarsområden hans uppdrag omfattar. En icke-jurist som justitieminister innebär med nödvändighet att vederbörande har betänkliga kunskapsluckor i helt centrala ansvarsområden. I dagens samhälle är det inte mycket tröst med en justitieminister som har läst statsvetenskap. För en minister med ansvar för våra domstolar och andra rättsliga institutioner gäller i stället att behärska bland annat allmän förmögenhetsrätt, associationsrätt, familjerätt, fastighetsrätt, immaterialrätt, transporträtt, olika discipliner inom internationell rätt och för den delen naturligtvis straff- och processrätt.

Claes Sjölin är affärsjurist