Climategate – molnen tornar upp sig för IPCC

Världen skakas just nu av vad som kan visa sig bli en av de största vetenskapliga skandalerna någonsin. Och det är en härva som kan få stora konsekvenser. Den rör nämligen det senaste decenniets kanske största politiska fråga, ”klimatdebatten”, skriver Anders Edwardsson.

Det började med ett olagligt dataintrång på ett brittiskt universitet för någon vecka sedan. Någon kopierade då en mapp med datafiler och laddade sedan upp den på ett antal servar runt om i världen. Och så fort innehållet blev allmänt känt var skandalen ett faktum.

Mappen innehöll nämligen kopior av över tusen e-mail mellan chefen för University of East Anglias Clitmate Reseach Unit, Philip Jones, och ett antal av världens ledande klimatforskare, plus omkring 3000 dokument rörande deras arbete. Och innehållet var så chockerande att händelsen omedelbart av en brittisk kolumnist döptes till Climategate. För de inblandade är inte vilka akademiker som helst.

Philip Jones själv ansvarade till exempel – tills han häromdagen åtminstone tillfälligt tvingades avgå från sin post – för en av världens viktigaste samlingar av temperaturdata, vilka bland annat FN:s klimatpanel IPCC bygger sina klimatprognoser på. Och listan på övriga sändare och mottagare utgör närmast en Vem är vem? över världens ledande klimatologer.

Bland namnen fanns Michael Mann, som 1998 drog igång klimatdebatten på allvar genom en artikel vari han sade sig ha bevisat att jordens temperatur – efter att ha varit mer eller mindre stabil i nästan tusen år – plötsligt ökat snabbt på 1900-talet. Och andra kända namn bland mailskrivarna var Keith Briffa, Kevin Trenberth och Gavin Smith, varav den senare är nära associerad med den amerikanska rymdstyrelsen NASA:s kände klimatforskare James Hansen, som i sin tur är nära knuten till USA:s förre vicepresident Al Gore. Och så vidare.

Tillsammans utgör dessa personer också kärnan i den grupp av forskare och andra som nu i snart två decennier varnat för att jorden står inför en av människan orsakad ”klimatkris” och hävdar att det krävs radikala politiska, ekonomiska och andra åtgärder för att stoppa den. Det som gör händelsen till en skandal är dock naturligtvis inte att dessa personer varit i kontakt med varandra, utan det de under förbluffande öppenhjärtliga former dryftat mellan sig.

Forskarna hade nämligen bland annat diskuterat hur de kunde agera för att förhindra att ”klimatskeptiker”, som tvivlar på att mänskliga utsläpp påverkar klimatet, skulle bli publicerade i ansedda vetenskapliga tidskrifter. De hade också beslutat att försöka hindra utomstående forskare från att få tillgång till de data som man baserade budskapet om att det blev varmare under 1900-talet på. Och skandalen sträcker sig här även till Sverige.

– Jag försökte i åratal få fram de data som IPCC byggde ett påstående på om att klimatet i Norden blivit varmare, säger Wibjörn Karlén som är professor emeritus i naturgeografi i Uppsala. Detta stämde nämligen inte med mina egna beräkningar som visar att Norden inte genomgått någon ovanlig uppvärmning, men både Philip Jones och Kevin Trenberth vägrade helt enkelt att lämna ifrån sig uppgifterna.

Wibjörn Karlén poängterar därtill ett annat fel som forskarna gjort sig skyldiga till.

– Många väderstationer placerades ut på landsbygden för mer än hundra år sedan. Men städerna har sedan dess vuxit och många stationer står därför i dag inom tätbebyggt område, vilket givetvis påverkar temperaturmätningarna. Och, tillägger han, de aktuella forskarna har inte som utlovat justerat mätningarna för detta. Tvärtom har de använt data från mätstationer i storstäder som Moskva och Peking och samtidigt utelämnat mätningar från glesbygden.

De läckta e-mailen visar också att forskarna bearbetat temperaturuppgifter med speciella datorprogram för att få dem att styrka påståendet att jorden blivit varmare. Och detta har med åren blivit en allt mer pockande uppgift. Sedan 1998 har medeltemperaturen på jorden nämligen slutat stiga, eller enligt vissa till och med sjunkit. I ett e-mail skrev därför Philip Jones: ”I’ve just completed [Michael Manns] trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd from 1961 for Keith’s to hide the decline.”

Och som om inte detta var tillräckligt allvarligt har det efter att Climategate blivit känt även framkommit att delar av de rådata, som alltså först bearbetades för att bevisa att människan påverkat klimatet, har raderats. Vilket, förutom att strida mot god vetenskaplig sed, betyder att många av de klimatuppgifter som politiker och andra förväntas fatta beslut utifrån i praktiken aldrig kan kontrolleras.

Dessa avslöjanden har, av naturliga skäl, lett till en enorm uppståndelse. Och skandalen är så stor att även vissa uttalade klimatalarmister inte vågar avfärda den, även om många har försökt. ”Jag har aldrig känt mig så ensam” inledde exempelvis den radikale miljöaktivisten George Monbiot en krönika i brittiska The Guardian dagarna efter avslöjandet, varpå han sedan hårt kritiserade kollegor som försökte förminska betydelsen av det inträffade.

Klimatskeptikerna har däremot varit mindre betryckta. Chris Horner på tankesmedjan Competitive Enterprise Institute i Washington DC, som bland annat är känd som TV-kommentator och författare till boken Red Hot Lies, säger i en intervju för Svensk Tidskrift att det som hänt är häpnadsväckande men inte alls oväntat.

– Jag och andra har varnat för de här personerna i åratal och det som nu kan läsas svart på vitt har länge varit uppenbart, även om få velat tro på det. För många har klimatet blivit en tro och för andra ett verktyg för att reorganisera samhället efter eget huvud och många är därför trots allt som framkommit fortfarande inställda att köra på som inget har hänt, tillägger han.

Det verkar också som om e-mailen styrker det som skeptikerna i klimatdebatten hävdat i många år. Som att det har varit en liten kärna av forskare som samarbetat ”bakom kulisserna” och förvridit forskningsresultat, bland annat genom att godkänna varandras artiklar och vägra publicera sig i tidskrifter som krävt offentliggörande av underliggande mätdata.

Vilket långsiktigt inflytande skandalen kommer att få är emellertid oklart. De politiska reaktionerna på Climategate har, trots stor uppmärksamhet i internationella media, hittills varit begränsade. Och man skall därför nog inte, säger Chris Horner, förvänta sig att skandalen kommer att få något inflytande på klimatmötet i Köpenhamn i nästa vecka.

– Climategate kommer att bli ”elefanten mitt i rummet” som alla känner till men som ingen vågar pratar om. På direkta frågor kommer politikerna bara att producera pliktskyldiga kommentarer om att man låtit experter granska alla fakta och att alla som inte håller med därför bara är barnsliga och dumma.

Sedan skandalen avslöjades har dock uppgifter om fusk med klimatdata rapporterats även från Nya Zealand. Och gjutit nytt liv i flera tidigare, liknande kontroverser. En kanadensisk ingenjör, Steve MacIntyre, lyckades till exempel efter ett långt och hårt arbete häromåret bevisa att Michael Manns artikel från 1998 byggde på minst sagt dubiösa kalkyler. Och därtill delvis på klimatdata från det nu skandaliserade University of East Anglia.

Och fler skandaler kan komma. Den tidigare nämnde NASA-forskaren James Hansen ertappades nämligen – för övrigt även han av Steve MacIntyre – redan förra året med att, precis som Philip Jones, ha använt speciella datorprogram för att ”anpassa” temperaturdata för att bevisa att det blev varmare under 1900-talet. Och Chris Horner tror att det här finns mer avslöjande uppgifter att hämta.

– Jag har låtit meddela att jag kommer att stämma det NASA-institut som James Hansen jobbar på för att få loss mer information. Dessutom håller nu ett antal republikaner i Kongressen på att försöka få till stånd utskottsförhör rörande de kanske hundratals miljoner dollar i bidrag som kan ha gått till ren bedrägeriforskning, tillägger han.

Och att pengar varit en viktig, för vissa kanske till och med en drivande faktor bakom fusket är det fler som håller med om. Det är enorma summor som östs över klimatforskningen under senare decennier, säger till exempel Wibjörn Karlén. Men alla miljarder har i praktiken inte lett oss ett enda steg närmare en bättre förståelse av klimatet utan allt vi fått för pengarna är fiffel med data, konstaterar han.

En fortsättning på Climategate lär alltså troligen följa.

Anders Edwardsson historiker, frilansjournalist och debattör. På hans blog Svensk historia finns mera läsning om Climategate.

Utöver länkar i texten ovan finns mer läsning om Climategate och Wibjörn Karlén här: Nya graverande uppgifter i Climategate
Och här: Har jordens uppvärmning tagit en paus?

Läs också tidigare texter i Svensk Tidskrift om klimatfrågan:
Frihet är den gröna revolutionen, Waldemar Ingdahl (25/9)
Håll ögonen på Klaus, Anders Ydstedt (21/1)
Klimatalarmismen ifrågasätts, Cecilia Brinck (8/1)
Vädret slog ut klimatet i årets Almedalsvecka, Anders Ydstedt (13/7 2007)
Faran med dagens klimattebatt, Anders Ydstedt (28/12 2006)