Dagens frågor
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENS FRÄGOR
Kommunförbundet deltar i
valrörelsen
H
ar Kommunförbundet blivit en filial till socialdemokratiska partiet?
Det är en naturlig fråga efter att ha tagit
del av de beräkningar av effekterna på
kommunerna av socialdemokratisk respektive borgerlig politik som organisationen utfört. Ett pikant inslag är att Kommunförbundets verkställande direktör
avsvär sig allt ansvar för den famösa utredningen liksom all vetskap om vem som
beordrat den.
Kommunförbundet ändrade sina beräkningar efter diskussioner med finansdepartementet. Någon kontakt med de
politiska partierna har däremot inte tagits.
I brev till den socialdemokratiske ordföranden i Kommunförbundet, Lars-Eric
Ericsson, understryker Stockholms moderata finansborgarråd, Sture Palmgren,
det anmärkningsvärda i att Kommunförbundet ger sig in i en tolkning av olika
partiers riksdagsmotioner utan diskussion med respektive parti. ”Det statiska
sätt på vilket Kommunförbundet har gett
sig in i debatten om de olika motionsförslagens effekter för kommunerna tar inte
hänsyn vare sig till de positiva effekterna
för löntagarna av exempelvis de moderata
förslagen eller de negativa effekterna av
den socialdemokratiska politiken att vägra sänka skatterna”, skriver Sture Palmgren.
Kommunförbundets jämförelse mellan
de olika förslagen haltar betänkligt då
man bara studerat statsbidragen och inte
tagit hänsyn till att det moderata förslaget
består av tre delar – sänkt skattetryck,
omfattande avregleringar och förändrade
statsbidrag. Utredningen bortser helt från
de positiva effekterna av avregleringarna
och en övergång till ett generellt statsbidrag till kommunerna i st f nuvarande
specialdestinerade bidrag.
Om skattetrycket sänks skulle lönekrå-
ven i avtalsrörelsen kunna dämpas. I dag
måste t ex en sjuksköterska begära 7,2 %
löneökning bara för att behålla en oförändrad standard. Med moderat skattepolitik räcker det med 4 %.
Alla svenska kommuner är medlemmar av Kommunförbundet och betalar en
avgift till organisationen baserad på skattekraften. Stockholms stad bidrar med
17-18 miljoner per år.
Kommunförbundets uppgift är att vara
en gemensam arbetsgivarrepresentant i
centrala förhandlingar och ett serviceorgan för kommunerna. Verksamheten har
emellertid efterhand utvidgats väsentligt
och sysselsätter nu ca l 000 anställda,
centralt respektive i lokalavdelningar.
Kommunförbundet bör snarast begränsa verksamheten till att tillvarataga
kommunernas gemensamma intressen
och sluta bedriva socialdemokratisk propaganda.
Skall Kommunförbundet fortsätta att
vara ett språkrör för socialistiskt styrda
kommuner får de borgerliga kommunerna söka sig andra lösningar.
Relativa pengar
D
et måste kännas svårt att vara socialdemokrat i dessa dagar.
I radion satt en förrniddag
jordbruksminister Mats Hellström och
svarade på arga lyssnarfrågor om höga
matpriser. Som vanligt i sådana sammanhang kom det gamlavpk-förslaget om slopad matmoms fram.
Att genomföra något sådant var svårt,
menade jordbruksministern. Det rör sig
ju om så stora pengar. Skall man ta in så
mycket som tjugo miljarder kronor så
räcker det inte att plocka fran sådant som
räknas som lite lyxigt. som video tiJI exempel. Nej, sade Mats HelJström, för att
omfördela tjugo miljarder måste man vidta åtgärder som drabbar alla medborgare
hårt.
När det gäller kostnaderna för att förtidsavveckla två kärnkraftsreaktorer talas
det om högre kostnader än tjugo miljarder.
Men har någon hört en regeringsmedlem berätta att det på något sätt skulle
kunna drabba någon?
Sannolikt inte. Vilket bara ytterligare
förstärker den gamla sanningen att allt är
relalivt, även faktiska belopp – beroende
på vem det är som talar och i vilket sammanhang han gör det.
—………..__ – – —–
135
Biskopen och statsrådet
D
et är inte att undra på att biskop
Gärtner i Göteborg anser sig vara
förföljd. Han vägrar som bekant
att prästviga kvinnor, och häri är han otvivelaktigt i sin fulla rätt även om han har en
högljudd opinion emot sig. Man kan inte
tvinga en biskop att stå inför altaret i sin
domkyrka och prästviga en person, man
eller kvinna, som han av något skäl anser
ej bör vigas. Om däremot en redan prästvigd person, man elJer kvinna, söker en
tjänst i Göteborgs stift, har biskopen
givetvis att behandla honom eller henne
som vilken sökande som helst, och detta
lär han också göra.
Biskopen vägrar i ett nu aktuellt fall att
prästviga en kvinna, Chistina Eriksson.
Lagen säger, att om biskopen har ”förfall”
– enligt en kommande lagstiftning
”förhinder” – skall domkapitlet anmoda
en annan biskop att viga. Domkapitlet har
nu två gånger vägrat att gå emot sin egen
biskop, ty denne har inte förfall: han är inte sjuk eller bortrest eller på annat sätt
fysiskt ”förhindrad”. Biskopen vägrar att
utföra handlingen av teologiska skäl och
därför att hans samvete förbjuder honom
att göra det.
I detta läge har statsrådet Bo Holmberg
hoppat in. Han har gjort en vidare tolkning av begreppet förfall och han har uppmanat de av regeringen utsedda ledamö-
terna av domkapitlet att följa hans bedömning. Att detta är ett utslag av ministerstyre är ju uppenbart och alltså lagstridigt. Att gapa och svälja vad statsrådet
Holmberg dekreterar är verkligen inte
heller att begära av rakryggat folk. De avsedda ledamöterna lär också ha vägrat att
följa honom.
136
Nu finns två möjligheter. Den ena är att
regeringen, dvs Bo Holmberg, ålägger
domkapitlet att vidtala annan biskop att
prästviga Christina Eriksson i Göteborgs
domkyrka. Det skall bli utomordentligt
intressant att se vilken biskop som ställer
upp, mot Gärtner i dennes egen kyrka och
för Holmberg och hans parti.
Den andra möjligheten är att Christina
Eriksson inte vill demonstrera och ber en
biskop prästviga henne för ett annat stift,
vilket inte bör vara svårt att ordna. Huvudsaken för henne är väl att hon blir
präst. Sedan kan hon ju söka tjänst i Göteborgs stift. Detta vore i varje fall ett uttryck för kristlig förståelse för en äldre
medmänniskas samvete och dess krav, är
det än en biskops. Det vore kanske också
en bättre början på ett liv som präst i
Svenska kyrkan.
Byråkrat i st f vårdare
”S:t Görans sjukhus överbelagt.
Akutfall måste skickas iväg.”
”Ett års väntetid för hjärtpatienter. 15 dör i röntgenkön.”
Sådana här rubriker och konstateranden möter tidningsläsaren nästan dagligen. Chefen för Radiumhemmet vid Karolinska Sjukhuset slår larm om möjligheten att hinna ta hand om alla sjuka. Skall
man prioritera de yngre och medelålders
och ställa de äldre sist i kön?
En majoritet i Stockholms läns landsting- (s), (fp), (c) och (vpk)- har nu funnit lösningen på sjukvårdens problem i
Stockholms stad och län. De har enats om
att inrätta 11 administrativa sjukvårdsområden i st f nuvarande 5.
Det blir 6 nya sjukvårdsdirektörer med
sekretariat och 6 nya politiska sjukvårdsstyrelser.
Hur många läkare, sjuksköterskor och
övrig vårdpersonal och hur mycket vård
kunde man fått för de pengar som nu går
till ökad byråkrati?
Kommunförbundet deltar i
valrörelsen
H
ar Kommunförbundet blivit en filial till socialdemokratiska partiet?
Det är en naturlig fråga efter att ha tagit
del av de beräkningar av effekterna på
kommunerna av socialdemokratisk respektive borgerlig politik som organisationen utfört. Ett pikant inslag är att Kommunförbundets verkställande direktör
avsvär sig allt ansvar för den famösa utredningen liksom all vetskap om vem som
beordrat den.
Kommunförbundet ändrade sina beräkningar efter diskussioner med finansdepartementet. Någon kontakt med de
politiska partierna har däremot inte tagits.
I brev till den socialdemokratiske ordföranden i Kommunförbundet, Lars-Eric
Ericsson, understryker Stockholms moderata finansborgarråd, Sture Palmgren,
det anmärkningsvärda i att Kommunförbundet ger sig in i en tolkning av olika
partiers riksdagsmotioner utan diskussion med respektive parti. ”Det statiska
sätt på vilket Kommunförbundet har gett
sig in i debatten om de olika motionsförslagens effekter för kommunerna tar inte
hänsyn vare sig till de positiva effekterna
för löntagarna av exempelvis de moderata
förslagen eller de negativa effekterna av
den socialdemokratiska politiken att vägra sänka skatterna”, skriver Sture Palmgren.
Kommunförbundets jämförelse mellan
de olika förslagen haltar betänkligt då
man bara studerat statsbidragen och inte
tagit hänsyn till att det moderata förslaget
består av tre delar – sänkt skattetryck,
omfattande avregleringar och förändrade
statsbidrag. Utredningen bortser helt från
de positiva effekterna av avregleringarna
och en övergång till ett generellt statsbidrag till kommunerna i st f nuvarande
specialdestinerade bidrag.
Om skattetrycket sänks skulle lönekrå-
ven i avtalsrörelsen kunna dämpas. I dag
måste t ex en sjuksköterska begära 7,2 %
löneökning bara för att behålla en oförändrad standard. Med moderat skattepolitik räcker det med 4 %.
Alla svenska kommuner är medlemmar av Kommunförbundet och betalar en
avgift till organisationen baserad på skattekraften. Stockholms stad bidrar med
17-18 miljoner per år.
Kommunförbundets uppgift är att vara
en gemensam arbetsgivarrepresentant i
centrala förhandlingar och ett serviceorgan för kommunerna. Verksamheten har
emellertid efterhand utvidgats väsentligt
och sysselsätter nu ca l 000 anställda,
centralt respektive i lokalavdelningar.
Kommunförbundet bör snarast begränsa verksamheten till att tillvarataga
kommunernas gemensamma intressen
och sluta bedriva socialdemokratisk propaganda.
Skall Kommunförbundet fortsätta att
vara ett språkrör för socialistiskt styrda
kommuner får de borgerliga kommunerna söka sig andra lösningar.
Relativa pengar
D
et måste kännas svårt att vara socialdemokrat i dessa dagar.
I radion satt en förrniddag
jordbruksminister Mats Hellström och
svarade på arga lyssnarfrågor om höga
matpriser. Som vanligt i sådana sammanhang kom det gamlavpk-förslaget om slopad matmoms fram.
Att genomföra något sådant var svårt,
menade jordbruksministern. Det rör sig
ju om så stora pengar. Skall man ta in så
mycket som tjugo miljarder kronor så
räcker det inte att plocka fran sådant som
räknas som lite lyxigt. som video tiJI exempel. Nej, sade Mats HelJström, för att
omfördela tjugo miljarder måste man vidta åtgärder som drabbar alla medborgare
hårt.
När det gäller kostnaderna för att förtidsavveckla två kärnkraftsreaktorer talas
det om högre kostnader än tjugo miljarder.
Men har någon hört en regeringsmedlem berätta att det på något sätt skulle
kunna drabba någon?
Sannolikt inte. Vilket bara ytterligare
förstärker den gamla sanningen att allt är
relalivt, även faktiska belopp – beroende
på vem det är som talar och i vilket sammanhang han gör det.
—………..__ – – —–
135
Biskopen och statsrådet
D
et är inte att undra på att biskop
Gärtner i Göteborg anser sig vara
förföljd. Han vägrar som bekant
att prästviga kvinnor, och häri är han otvivelaktigt i sin fulla rätt även om han har en
högljudd opinion emot sig. Man kan inte
tvinga en biskop att stå inför altaret i sin
domkyrka och prästviga en person, man
eller kvinna, som han av något skäl anser
ej bör vigas. Om däremot en redan prästvigd person, man elJer kvinna, söker en
tjänst i Göteborgs stift, har biskopen
givetvis att behandla honom eller henne
som vilken sökande som helst, och detta
lär han också göra.
Biskopen vägrar i ett nu aktuellt fall att
prästviga en kvinna, Chistina Eriksson.
Lagen säger, att om biskopen har ”förfall”
– enligt en kommande lagstiftning
”förhinder” – skall domkapitlet anmoda
en annan biskop att viga. Domkapitlet har
nu två gånger vägrat att gå emot sin egen
biskop, ty denne har inte förfall: han är inte sjuk eller bortrest eller på annat sätt
fysiskt ”förhindrad”. Biskopen vägrar att
utföra handlingen av teologiska skäl och
därför att hans samvete förbjuder honom
att göra det.
I detta läge har statsrådet Bo Holmberg
hoppat in. Han har gjort en vidare tolkning av begreppet förfall och han har uppmanat de av regeringen utsedda ledamö-
terna av domkapitlet att följa hans bedömning. Att detta är ett utslag av ministerstyre är ju uppenbart och alltså lagstridigt. Att gapa och svälja vad statsrådet
Holmberg dekreterar är verkligen inte
heller att begära av rakryggat folk. De avsedda ledamöterna lär också ha vägrat att
följa honom.
136
Nu finns två möjligheter. Den ena är att
regeringen, dvs Bo Holmberg, ålägger
domkapitlet att vidtala annan biskop att
prästviga Christina Eriksson i Göteborgs
domkyrka. Det skall bli utomordentligt
intressant att se vilken biskop som ställer
upp, mot Gärtner i dennes egen kyrka och
för Holmberg och hans parti.
Den andra möjligheten är att Christina
Eriksson inte vill demonstrera och ber en
biskop prästviga henne för ett annat stift,
vilket inte bör vara svårt att ordna. Huvudsaken för henne är väl att hon blir
präst. Sedan kan hon ju söka tjänst i Göteborgs stift. Detta vore i varje fall ett uttryck för kristlig förståelse för en äldre
medmänniskas samvete och dess krav, är
det än en biskops. Det vore kanske också
en bättre början på ett liv som präst i
Svenska kyrkan.
Byråkrat i st f vårdare
”S:t Görans sjukhus överbelagt.
Akutfall måste skickas iväg.”
”Ett års väntetid för hjärtpatienter. 15 dör i röntgenkön.”
Sådana här rubriker och konstateranden möter tidningsläsaren nästan dagligen. Chefen för Radiumhemmet vid Karolinska Sjukhuset slår larm om möjligheten att hinna ta hand om alla sjuka. Skall
man prioritera de yngre och medelålders
och ställa de äldre sist i kön?
En majoritet i Stockholms läns landsting- (s), (fp), (c) och (vpk)- har nu funnit lösningen på sjukvårdens problem i
Stockholms stad och län. De har enats om
att inrätta 11 administrativa sjukvårdsområden i st f nuvarande 5.
Det blir 6 nya sjukvårdsdirektörer med
sekretariat och 6 nya politiska sjukvårdsstyrelser.
Hur många läkare, sjuksköterskor och
övrig vårdpersonal och hur mycket vård
kunde man fått för de pengar som nu går
till ökad byråkrati?