Dagens frågor; Rösträtt för utländska medborgare
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens frågor
Rösträtt för utländska medborgare
1983 års rösträttskommitte offentliggjorde sitt betänkande i mitten på februari. Enligt den socialdemokratisk-kommunistiska majoriteten skall nordiska
medborgare ges rösträtt i svenska riksdagsval om de varit kyrkobokförda i
Sverige tre år närmast före valåret. Det
skulle betyda att ytterligare omkring
140000 personer fick rösta. Samma majoritet föreslår därjämte att endast de
svenska medborgare som varit bosatta i
Sverige någon gång under de senaste tio
åren före ett riksdagsval skall ha rösträtt.
De som bott utomlands i mer än tio är –
det rör sig om cirka 6500 svenska medborgare – skulle därmed förlora sin rätt
att delta i valen till riksdagen.
Förslagen är motbjudande och måste
bestämt avvisas.
Redan i dag kan invandrare från de
övriga nordiska länderna erhålla medborgarskap efter tre år i Sverige. Då får
de naturligtvis också rösträtt till Sveriges
riksdag. De personer som berörs av förslaget från rösträttskommittens majoritet
är alltså immigranter som av ett eller annat skäl inte önskar bli svenska medborgare. Men ändå skulle de få rösträtt och
följaktligen kunna rösta i valen till två
länders parlament.
En annan konsekvens skulle bli att in-.
vandrarna genom sin rösträtt kunde på-
verka även vår försvars- och utrikespolitik. Det skall givetvis endast svenska
medborgare få göra. Det är de och inga
andra som i demokratisk ordning skall
besluta om nationens angelägenheter, i
all synnerhet sådana som berör vårt förhållande till främmande länder.
Det är också intressant att socialdemokraterna för första gången sedan allmänna rösträtten infördes nu vill begrän·
sa den. De förordar att vissa svenska
medborgare – av vilka många förtjänst·
fullt arbetat för sitt land i internationella
sammanhang, ofta på utsatta poster –
skall berövas sin rätt att delta i riksdags·
valen. De skulle då inte ha rösträtt nå-
gonstans.
Det rimliga är att det är medborgarska·
pet och inte bosättningsorten som bestämmer rösträtten. Nu vill socialdemokraterna överge den principen, tydligen
av rent partiegoistiska orsaker. De utgår
ifrån att merparten invandrare är socialister och att de flesta utlandssvenskarna
stöder något av de borgerliga partierna.
Frågan är bara om socialdemokraterna
kan driva igenom så absurda förändring·
ar av rösträtten. Det är nämligen en
grundlagsfråga, och då kan en minoriteti
riksdagen kräva beslutande folkomröst·
ning. Blir det en proposition i ärendet
blir det antagligen också ett referendum.
Vill regeringen verkligen ha det?
Inhumana förslag
All brottslighet skall självfallet bekimpas. Men är det självklart att brott mol
samhället, enkannerligen då den ekonomiska brottsligheten, är värre än snart
sagt all annan kriminalitet? Det förefaller
faktiskt som om den av generaldirektör
Sven Heurgren ledda kommissionen mol
ekonomisk brottslighet samt en arbetsgrupp inom LO anser det.
Kommissionens socialdemokrater menar att bevisbördan skall vara omvänd
vid misstanke om bulvanbrott, att revtsorerna i en del företag skall kunna ut·
nyttjas som angivare – alltså någonti•
motsvarande brevhärarangivarna – ocll
att speciella domstolar för ekonomiska
brott skall inrättas. Vidare vill de att
statligt tillstånd skall erfordras för att nå-
gon skall få starta företag inom vissa
bran cher, att skolan skall lära barnen
hur angeläget det är med en offentlig sektor, och att ekonomiska rådgivare·som
dömts för ekonomiska brott skall få nä-
ringsförbud.
Arbetsgruppen inom LO är inne på liknande tankegångar. Etableringskontroll
förordas i en del branscher. En blivande
företagare skall också kunna visa att han
har ett fläckfritt förflutet och att han är
informerad om lagar och avtal. Då skall
länsstyrelserna efter samråd med bl a
facket utfärda näringsbevis , som sedan
kan dras in om vederbörande inte håller
sig inom lagens råmärken. Näringsförbud skall dock inte bara kunna drabba
den om begått ekonomiska brott utan
också den som inte gjort det, men som
grovt brutit mot gällande kollektivavtal.
Enligt LO-gruppen bör man även överväga att publicera namnen på dem som
försetts med näringsförbud.
Gör tankeexperimentet att alla de här
förslagen skulle förverkligas! Konsekven erna skulle bli omfattande, milt talat.
Det skulle innebära en avsevärd expansion av det redan betänkligt starka
kontroll- och övervakarsamhället. Nyetableringar i näringslivet skulle försvå-
ras, angiveriet och snokandet sättas i system. En unken atmosfar av misstänksamhet skulle breda ut sig, och den enskildes personliga integritet sättas på undantag.
Merparten av de tilltänkta åtgärderna
framstår som klart inhumana och har
tydliga inslag av vedergällning. Synen på
119
gärningsmännen är oförsonlig och skarpt
fördömande. Den som begått ekonomiskt brott skulle bli dömd för all framtid. Näringsförbudet i den avsedda utformningen skulle av allt att döma effektivt hindra honom från att försörja sig
inom den verksamhet han behärskar.
Hans namn skulle t o m offentliggöras för
att chikanera honom ännu mer.
Ekonomisk brottslighet liksom övrig
kriminalitet har sina orsaker. Hur vore
det att på ett seriöst sätt analysera dem?
Börja gärna med att undersöka skattelagstiftningens och skattesystemets roll i
sammanhanget!
Höstterminsintagningen
1982 beslöt riksdagen på förslag av mittenregeringen att intagningen till gymnasiet skulle baseras på elevernas höstterminsbetyg i nionde årskursen av grundskolan. Endast moderaterna motsatte sig
åtgärden. På senare tid har skarpa protester riktats mot systemet från skolledare, lärare och framför allt elever. T o m
elevstrejker har förekommit , och även
om sådana aktioner i princip är förkastliga kan man väl förstå ungdomarnas bevekelsegrunder.
Den nya intagningsordningen tillkom
primärt för att underlätta den praktiska
hanteringen av gymnasieintagningen.
Det var följaktligen en reform för administratörernas skull, inte för elevernas.
Men det är de senare som nu får betala
för skolmyndigheternas nyvunna bekvämlighet.
Det som naturligt nog inträffat är att
det blivit en avsevärd anhopning av prov
för eleverna under höstterminen i nian.
Det har lett till stress, jäkt och bristande
studiero. Självfallet måste d~t också få
120
negativa konsekvenser på kunskapsinhämtningen, som ju ändå lämnar en del
övrigt att önska på grundskolan.
En annan beklaglig följd av höstterminsintagningen är att skolarbetet under
vårterminen blir lidande. Merparten elever söker sig i dag till gymnasial utbildning. Även om många av dem inser vikten av goda förkunskaper är de inte mer
än människor. Det ligger nära till hands
för dem att slå av på studietakten när det
varken gör till eller från för deras möjligheter att få en gymnasieplats. Det hjälper
inte mycket att vårterminsbetyget gäller
som slutbetyg från grundskolan. Det är
intagningsbetyget till gymnasiet – dvs
betyget på hösten i årskurs 9 om eleverna söker direkt från grundskolan – som
betyder mest för de allra flesta.
För en tid sedan ville ett antal elever
framföra sina kritiska synpunkter på
höstterminsintagningen för utbildningsminister Lena Hjelm-Wallen. Hon tog
inte emot själv utan lät dem prata med en
departementssekreterare. Denne manade käckt ungdomarna att vänta och se
några år till.
En sådan förhalning – kalla det gärna
långbänk – vore djupt olycklig. Visserligen behöver nu skolan slippa ständiga
förändringar för att få en smula arbetsro.
Men vi har redan tillräckligt med erfarenheter av systemet med höstterminsintagning till gymnasiet. Det talar för att
det enda förnuftiga är att slopa eländet så
fort som möjligt – inte minst för att
främjajust arbetsron i skolan.
Färre regler – mer förnuft
Politiker och samhällsdebattörer har
upptäckt ett nytt problem: många familjer fuskar till sig stora belopp från stat
och kommun genom skenskilsmässor
och felaktig folkbokföring. Rop på åtgär·
der hörs, och ropen följer den svenska
traditionen: sätt in mer resurser för att
kontrollera var folk egentligen bor.
Man sänder ut enkäter om var kvinnor
tillbringar sin nattvila. Man föreslår att
posten skall agera t’olkbokföringsspion.
Mycket få kommer på den osvenska men
annars mycket bättre och naturligare lösningen på problemet, nämligen att göra
det mindre lönsamt med falska skilsmäs·
sor.
Ändra daghemstaxorna. Ersätt bostadsbidragen med barnbidrag och vård·
nadsersättning. Inför sambeskattning
även på punkter där den kan vara lönsam
för paret och inte bara där de sambeskat·
tade förlorar på sambeskattningen. Ge
gifta pensionärer samma pension som
två ensamstående. Låt bli att ha makeprövning i studiemedelssystemet.
Listan kan göras mycket längre. Da·
gens svenska ekonomiska politik ger
mycket kraftiga subventioner till skilsmässor och straffbeskattar sammanboende och äktenskap. Det är inte underligt att resultatet har blivit rekordmånga skilsmässor och familjer med
bara en vuxen.
Lögnens segrar
I sin bok ”Vindens barn – om medlöpen
förr och nu” (Timbro förlag 1983) hat
Andres Kung samlat namn på ett stort
antal personer, svenska och utländska,:
som enligt honom vänt kappan efter viaden, dvs vinden från öster. Kanske ·
det ibland för hårt att döma människ
efter ungdomliga uttalanden. Alla clar
teister har inte förblivit eldröda. M
många har låtit sin ungdoms sympat’
t
f
påverka sina senare gärningar. Nog var
Wigforss mer vän av Stalins politik än av
Churchills och Roosevelts. Nog var Unden med all sin korrekthet mer inställd
på att förstå Moskva än Washington.
Nog har Palme visat större förståelse för
Nordvietnam än för Sydvietnam. Ingen
av de nämnda var eller är kommunister
och knappast medlöpare i vanlig mening,
även om de känt hur vinden blåst.
Verkliga medlöpare är de som är inflytelserika och som samtidigt fallit för den
sovjetiska desinformationspropagandan,
ledd av KGB. Den har lögnen som vapen. Stalin lät genom falska anklagelser
avrätta tusentals anhängare och den
skickliga propagandan gjorde att han
blev trodd i västvärlden. Ingen där avslöjade honom. Det gjorde Chrustjov.
Lögnen spelade en roll också i nazismens propaganda. Hitlers och Goebbels
antisemitiska utfall föll i god jord, men
när Hitler vrålade attjudarna skulle utrotas var denna målsättning så orimlig att
han inte blev trodd. Men han menade
vad han sade. Den sovjetiska propagandan talade och talar om folkets stora lycka som strålar ur deras ögon då de lyssnar på sin store ledare eller talade, särskilt på stalintiden, om böndernas glädje
över kolchossystemet. Allt var lögn,
men det blev trott, inte minst därför att
västerländska auktoriteter, t ex författare som Bernard Shaw, trodde.
Eller tag fredsrörelsen. Att den planlagts, underblåsts och understöds från
Moskva är mer än sannolikt. Att den
vidareförts av människor, som inte ett
ögonblick tror eller vill tro att de verkar i
sovjetisk tjänst, är säkert. Desinformationen har firat triumfer, ty västsidans
försvarsvilja har försvagats medan den
121
ryska krigsmakten byggs vidare. Kungs
bok är ett bidrag till att avslöja hur detta
går till och hur de undergrävande krafterna verkar.
Fred utan frihet
Var avvisar man ett förslag att foga in
orden fred och frihet i st f enbart fred i
följande fras ”I arbetet för fred och nedrustning utgör människornas engagemang i folkrörelsernas studie- och opinionsarbete en ovärderlig tillgång”.
Var voterar man angående infogande!
av följande: ”Rätten till krigstjänstvägran måste hävdas som en individens förtroendeskapande åtgärd. Vi kräver
fredslagar i st f krigslagar”.
Jo, på FN-Forum, FN-förbundets årligen återkommande konferens, som i år
ägnades åt temat FNs nedrustningskampanj.
Förslaget att komplettera med ordet
frihet kom från Västmanlands FN-förening som hade gott samarbete med invandrarföreningarna i länet. Dessa
kräver att man alltid understryker att frihet är en förutsättning för varaktig fred.
Vid FN-Forum avvisade ordföranden
förslaget att foga in ordet frihet i en utskottsrapport. I stället lade man till en
extra att-sats där ordet nämndes. Av nå-
gon anledning ville man undvika att det
skulle komma ut att FN-Forum finner
nödvändigt att votera i en ådan fråga.
Förslaget att i samma utskottsrapport
skriva in rätten till krigstjänstvägran som
förtroendeskapande åtgärd avvisades
med 53 röster mot 43.
Vet de cirka 4300 medlemmarna i FNföreningarna och de 146 riksorganisationer som är medlemmar i FN-Förbundet
hur det går till i organisationen?
Rösträtt för utländska medborgare
1983 års rösträttskommitte offentliggjorde sitt betänkande i mitten på februari. Enligt den socialdemokratisk-kommunistiska majoriteten skall nordiska
medborgare ges rösträtt i svenska riksdagsval om de varit kyrkobokförda i
Sverige tre år närmast före valåret. Det
skulle betyda att ytterligare omkring
140000 personer fick rösta. Samma majoritet föreslår därjämte att endast de
svenska medborgare som varit bosatta i
Sverige någon gång under de senaste tio
åren före ett riksdagsval skall ha rösträtt.
De som bott utomlands i mer än tio är –
det rör sig om cirka 6500 svenska medborgare – skulle därmed förlora sin rätt
att delta i valen till riksdagen.
Förslagen är motbjudande och måste
bestämt avvisas.
Redan i dag kan invandrare från de
övriga nordiska länderna erhålla medborgarskap efter tre år i Sverige. Då får
de naturligtvis också rösträtt till Sveriges
riksdag. De personer som berörs av förslaget från rösträttskommittens majoritet
är alltså immigranter som av ett eller annat skäl inte önskar bli svenska medborgare. Men ändå skulle de få rösträtt och
följaktligen kunna rösta i valen till två
länders parlament.
En annan konsekvens skulle bli att in-.
vandrarna genom sin rösträtt kunde på-
verka även vår försvars- och utrikespolitik. Det skall givetvis endast svenska
medborgare få göra. Det är de och inga
andra som i demokratisk ordning skall
besluta om nationens angelägenheter, i
all synnerhet sådana som berör vårt förhållande till främmande länder.
Det är också intressant att socialdemokraterna för första gången sedan allmänna rösträtten infördes nu vill begrän·
sa den. De förordar att vissa svenska
medborgare – av vilka många förtjänst·
fullt arbetat för sitt land i internationella
sammanhang, ofta på utsatta poster –
skall berövas sin rätt att delta i riksdags·
valen. De skulle då inte ha rösträtt nå-
gonstans.
Det rimliga är att det är medborgarska·
pet och inte bosättningsorten som bestämmer rösträtten. Nu vill socialdemokraterna överge den principen, tydligen
av rent partiegoistiska orsaker. De utgår
ifrån att merparten invandrare är socialister och att de flesta utlandssvenskarna
stöder något av de borgerliga partierna.
Frågan är bara om socialdemokraterna
kan driva igenom så absurda förändring·
ar av rösträtten. Det är nämligen en
grundlagsfråga, och då kan en minoriteti
riksdagen kräva beslutande folkomröst·
ning. Blir det en proposition i ärendet
blir det antagligen också ett referendum.
Vill regeringen verkligen ha det?
Inhumana förslag
All brottslighet skall självfallet bekimpas. Men är det självklart att brott mol
samhället, enkannerligen då den ekonomiska brottsligheten, är värre än snart
sagt all annan kriminalitet? Det förefaller
faktiskt som om den av generaldirektör
Sven Heurgren ledda kommissionen mol
ekonomisk brottslighet samt en arbetsgrupp inom LO anser det.
Kommissionens socialdemokrater menar att bevisbördan skall vara omvänd
vid misstanke om bulvanbrott, att revtsorerna i en del företag skall kunna ut·
nyttjas som angivare – alltså någonti•
motsvarande brevhärarangivarna – ocll
att speciella domstolar för ekonomiska
brott skall inrättas. Vidare vill de att
statligt tillstånd skall erfordras för att nå-
gon skall få starta företag inom vissa
bran cher, att skolan skall lära barnen
hur angeläget det är med en offentlig sektor, och att ekonomiska rådgivare·som
dömts för ekonomiska brott skall få nä-
ringsförbud.
Arbetsgruppen inom LO är inne på liknande tankegångar. Etableringskontroll
förordas i en del branscher. En blivande
företagare skall också kunna visa att han
har ett fläckfritt förflutet och att han är
informerad om lagar och avtal. Då skall
länsstyrelserna efter samråd med bl a
facket utfärda näringsbevis , som sedan
kan dras in om vederbörande inte håller
sig inom lagens råmärken. Näringsförbud skall dock inte bara kunna drabba
den om begått ekonomiska brott utan
också den som inte gjort det, men som
grovt brutit mot gällande kollektivavtal.
Enligt LO-gruppen bör man även överväga att publicera namnen på dem som
försetts med näringsförbud.
Gör tankeexperimentet att alla de här
förslagen skulle förverkligas! Konsekven erna skulle bli omfattande, milt talat.
Det skulle innebära en avsevärd expansion av det redan betänkligt starka
kontroll- och övervakarsamhället. Nyetableringar i näringslivet skulle försvå-
ras, angiveriet och snokandet sättas i system. En unken atmosfar av misstänksamhet skulle breda ut sig, och den enskildes personliga integritet sättas på undantag.
Merparten av de tilltänkta åtgärderna
framstår som klart inhumana och har
tydliga inslag av vedergällning. Synen på
119
gärningsmännen är oförsonlig och skarpt
fördömande. Den som begått ekonomiskt brott skulle bli dömd för all framtid. Näringsförbudet i den avsedda utformningen skulle av allt att döma effektivt hindra honom från att försörja sig
inom den verksamhet han behärskar.
Hans namn skulle t o m offentliggöras för
att chikanera honom ännu mer.
Ekonomisk brottslighet liksom övrig
kriminalitet har sina orsaker. Hur vore
det att på ett seriöst sätt analysera dem?
Börja gärna med att undersöka skattelagstiftningens och skattesystemets roll i
sammanhanget!
Höstterminsintagningen
1982 beslöt riksdagen på förslag av mittenregeringen att intagningen till gymnasiet skulle baseras på elevernas höstterminsbetyg i nionde årskursen av grundskolan. Endast moderaterna motsatte sig
åtgärden. På senare tid har skarpa protester riktats mot systemet från skolledare, lärare och framför allt elever. T o m
elevstrejker har förekommit , och även
om sådana aktioner i princip är förkastliga kan man väl förstå ungdomarnas bevekelsegrunder.
Den nya intagningsordningen tillkom
primärt för att underlätta den praktiska
hanteringen av gymnasieintagningen.
Det var följaktligen en reform för administratörernas skull, inte för elevernas.
Men det är de senare som nu får betala
för skolmyndigheternas nyvunna bekvämlighet.
Det som naturligt nog inträffat är att
det blivit en avsevärd anhopning av prov
för eleverna under höstterminen i nian.
Det har lett till stress, jäkt och bristande
studiero. Självfallet måste d~t också få
120
negativa konsekvenser på kunskapsinhämtningen, som ju ändå lämnar en del
övrigt att önska på grundskolan.
En annan beklaglig följd av höstterminsintagningen är att skolarbetet under
vårterminen blir lidande. Merparten elever söker sig i dag till gymnasial utbildning. Även om många av dem inser vikten av goda förkunskaper är de inte mer
än människor. Det ligger nära till hands
för dem att slå av på studietakten när det
varken gör till eller från för deras möjligheter att få en gymnasieplats. Det hjälper
inte mycket att vårterminsbetyget gäller
som slutbetyg från grundskolan. Det är
intagningsbetyget till gymnasiet – dvs
betyget på hösten i årskurs 9 om eleverna söker direkt från grundskolan – som
betyder mest för de allra flesta.
För en tid sedan ville ett antal elever
framföra sina kritiska synpunkter på
höstterminsintagningen för utbildningsminister Lena Hjelm-Wallen. Hon tog
inte emot själv utan lät dem prata med en
departementssekreterare. Denne manade käckt ungdomarna att vänta och se
några år till.
En sådan förhalning – kalla det gärna
långbänk – vore djupt olycklig. Visserligen behöver nu skolan slippa ständiga
förändringar för att få en smula arbetsro.
Men vi har redan tillräckligt med erfarenheter av systemet med höstterminsintagning till gymnasiet. Det talar för att
det enda förnuftiga är att slopa eländet så
fort som möjligt – inte minst för att
främjajust arbetsron i skolan.
Färre regler – mer förnuft
Politiker och samhällsdebattörer har
upptäckt ett nytt problem: många familjer fuskar till sig stora belopp från stat
och kommun genom skenskilsmässor
och felaktig folkbokföring. Rop på åtgär·
der hörs, och ropen följer den svenska
traditionen: sätt in mer resurser för att
kontrollera var folk egentligen bor.
Man sänder ut enkäter om var kvinnor
tillbringar sin nattvila. Man föreslår att
posten skall agera t’olkbokföringsspion.
Mycket få kommer på den osvenska men
annars mycket bättre och naturligare lösningen på problemet, nämligen att göra
det mindre lönsamt med falska skilsmäs·
sor.
Ändra daghemstaxorna. Ersätt bostadsbidragen med barnbidrag och vård·
nadsersättning. Inför sambeskattning
även på punkter där den kan vara lönsam
för paret och inte bara där de sambeskat·
tade förlorar på sambeskattningen. Ge
gifta pensionärer samma pension som
två ensamstående. Låt bli att ha makeprövning i studiemedelssystemet.
Listan kan göras mycket längre. Da·
gens svenska ekonomiska politik ger
mycket kraftiga subventioner till skilsmässor och straffbeskattar sammanboende och äktenskap. Det är inte underligt att resultatet har blivit rekordmånga skilsmässor och familjer med
bara en vuxen.
Lögnens segrar
I sin bok ”Vindens barn – om medlöpen
förr och nu” (Timbro förlag 1983) hat
Andres Kung samlat namn på ett stort
antal personer, svenska och utländska,:
som enligt honom vänt kappan efter viaden, dvs vinden från öster. Kanske ·
det ibland för hårt att döma människ
efter ungdomliga uttalanden. Alla clar
teister har inte förblivit eldröda. M
många har låtit sin ungdoms sympat’
t
f
påverka sina senare gärningar. Nog var
Wigforss mer vän av Stalins politik än av
Churchills och Roosevelts. Nog var Unden med all sin korrekthet mer inställd
på att förstå Moskva än Washington.
Nog har Palme visat större förståelse för
Nordvietnam än för Sydvietnam. Ingen
av de nämnda var eller är kommunister
och knappast medlöpare i vanlig mening,
även om de känt hur vinden blåst.
Verkliga medlöpare är de som är inflytelserika och som samtidigt fallit för den
sovjetiska desinformationspropagandan,
ledd av KGB. Den har lögnen som vapen. Stalin lät genom falska anklagelser
avrätta tusentals anhängare och den
skickliga propagandan gjorde att han
blev trodd i västvärlden. Ingen där avslöjade honom. Det gjorde Chrustjov.
Lögnen spelade en roll också i nazismens propaganda. Hitlers och Goebbels
antisemitiska utfall föll i god jord, men
när Hitler vrålade attjudarna skulle utrotas var denna målsättning så orimlig att
han inte blev trodd. Men han menade
vad han sade. Den sovjetiska propagandan talade och talar om folkets stora lycka som strålar ur deras ögon då de lyssnar på sin store ledare eller talade, särskilt på stalintiden, om böndernas glädje
över kolchossystemet. Allt var lögn,
men det blev trott, inte minst därför att
västerländska auktoriteter, t ex författare som Bernard Shaw, trodde.
Eller tag fredsrörelsen. Att den planlagts, underblåsts och understöds från
Moskva är mer än sannolikt. Att den
vidareförts av människor, som inte ett
ögonblick tror eller vill tro att de verkar i
sovjetisk tjänst, är säkert. Desinformationen har firat triumfer, ty västsidans
försvarsvilja har försvagats medan den
121
ryska krigsmakten byggs vidare. Kungs
bok är ett bidrag till att avslöja hur detta
går till och hur de undergrävande krafterna verkar.
Fred utan frihet
Var avvisar man ett förslag att foga in
orden fred och frihet i st f enbart fred i
följande fras ”I arbetet för fred och nedrustning utgör människornas engagemang i folkrörelsernas studie- och opinionsarbete en ovärderlig tillgång”.
Var voterar man angående infogande!
av följande: ”Rätten till krigstjänstvägran måste hävdas som en individens förtroendeskapande åtgärd. Vi kräver
fredslagar i st f krigslagar”.
Jo, på FN-Forum, FN-förbundets årligen återkommande konferens, som i år
ägnades åt temat FNs nedrustningskampanj.
Förslaget att komplettera med ordet
frihet kom från Västmanlands FN-förening som hade gott samarbete med invandrarföreningarna i länet. Dessa
kräver att man alltid understryker att frihet är en förutsättning för varaktig fred.
Vid FN-Forum avvisade ordföranden
förslaget att foga in ordet frihet i en utskottsrapport. I stället lade man till en
extra att-sats där ordet nämndes. Av nå-
gon anledning ville man undvika att det
skulle komma ut att FN-Forum finner
nödvändigt att votera i en ådan fråga.
Förslaget att i samma utskottsrapport
skriva in rätten till krigstjänstvägran som
förtroendeskapande åtgärd avvisades
med 53 röster mot 43.
Vet de cirka 4300 medlemmarna i FNföreningarna och de 146 riksorganisationer som är medlemmar i FN-Förbundet
hur det går till i organisationen?