Dags för författningsdomstol

Sverige är ett land där politikens makt är stor, men förhållandevis oreglerad. Det är dags att på allvar utreda frågan om abstrakt rättsprövning och möjligheterna att införa en författningsdomstol, skriver Sten Storgärds.

Sverige är, för att vara ett land där politikens makt är mycket stor, ett land med påfallande brist av konstitutionell diskussion hur denna makt ska regleras. Det konstaterar Gunnar Hökmark i förordet till den rapport om maktdelning och frågan om en författningsdomstols införande som Fria Moderata Studentförbundet lanserade nyligen.

Vissa insatser för en diskussion om politikens gränser och grundlagens roll i att försvara enskildas rättigheter har gjorts i närtid, och nu när den utdragna regeringsprocessen landat är det ett utmärkt tillfälle att ta tag i de konstitutionella frågorna. Både punkt 73 i 73-punktsprogrammet och Moderaternas förslag till en ny grundlagsutredning innehåller en vilja till att stärka domstolarnas självständighet och rättsstaten.

Det är lovvärt och bör kunna ligga till grund för en ny grundlagsutredning. I den utredningen bör uppdraget att utreda frågan om hur abstrakt lagprövning (möjligheten för domstolar att pröva lagars tillämpbarhet och förenlighet med grundlag utan att behöva ett konkret fall att pröva) kan införas i vår rättsordning.

Abstrakt lagprövning som fenomen vore en nyhet i svensk rätt, och konsekvenserna bör utredas noggrant. En poäng som vid lanseringsseminariet tillsammans med Gunnar Strömmer och Joakim Nergelius återkom som vitalt för ett stärkt domstolsväsende var domarkulturen och domarnas integritet och självsäkerhet i deras roll i en maktdelad stat.

En kultur inom en yrkesgrupp ändras inte över en natt, och frågan är hur den skulle påverkas av om alla domstolar fick rätten till abstrakt lagprövning. Uppenbarhetsrekvisitets avskaffande får anses ha påverkat domstolarnas roll i starkt positiv riktning sedan reformen år 2010. Kanske är nästa steg nu också att gå vidare med den abstrakta lagprövningen.

Rapporten argumenterar för hur en särskild författningsdomstol skulle kunna ges uppgiften att döma i sådana frågor. Det skulle skapa en möjlighet till en ny kultur och praxis inom den domstolen. Övriga domstolar skulle kunna ges rätt att hänvisa ärenden av generell lagprövningskaraktär till denna domstol, likt EU-domstolens roll i svensk rätt. Även institutioner som Justitieombudsmannen bör ha rätt att väcka talan för att därmed inte bara kunna göra sina egna uttalanden utan också få domstolsbeslut på en lags eventuella brister eller grundlagsvidrighet.

En sådan domstol vore ett välkommet inslag för att stärka maktdelningen mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. För svensk del vore domstolen också ett verktyg för att begränsa risken för så kallad gold plating, när en medlemsstat i EU överimplementerar EU-rätt. Ett sådant verktyg efterlystes av Ulf Kristersson i hans Europapolitiska linjetal förra året. En författningsdomstol i Europarätt för Sverige vore en lösning värd att utreda i en kommande grundlagsutredning.

I övriga Europa är en författningsdomstol vanligt förekommande, och många av de forna öststaterna var snabba att införa just en sådan domstol som värn mot totalitära makthavare. Venedigkommissionen rekommenderar att ha en författningsdomstol i någon form.

De reformer som den senaste grundlagsutredningen mynnade ut i för snart tio år sedan har stärkt domstolarnas självständighet och möjligheter att försvara enskildas rättigheter mot lagstiftarens makt. En ny grundlagsutredning bör nu tillsättas för att utvärdera dessa reformer och undersöka vilka ytterligare förändringar som borde genomföras. En sådan reform bör vara införandet av en författningsdomstol.

Sten Storgärds är förbundssekreterare i Fria Moderata Studentförbundet, jur.kand. fördjupad i konstitutionell rätt och författare till FMSF-rapporten Rätt makt som lanserades tidigare i juni