Daniel Braw: I informationskriget har Ryssland ingen chans

Rysslands invasion av Ukraina har trotsat många förutsägelser – inte minst uppfattningen om vilket slags konflikter dagens Ryssland utkämpar.

Under ett antal år har det byggts upp en bild av ett Ryssland som visserligen ligger efter i ekonomiskt avseende, men som utnyttjar modern teknik och sofistikerade metoder till max. Genom cyberattacker, propaganda och informationsoperationer med så kallade fake news skulle Ryssland kunna utöva väl så stor makt som genom konventionell våldsutövning.

Men i fallet Ukraina har dessa ansträngningar omintetgjorts. De ryska metoderna är lika brutala som konventionella. Cyberattacker har rapporterats förekomma men inte spelat någon avgörande roll. De officiella politiska motiveringar som har framförts i tal och debattinlägg har varit så genomskinliga att ingen i omvärlden har kunnat ta den på allvar, i synnerhet inte som USA med flera har varit generösa att dela med sig av underrättelser om de förberedelserna för krig. De politiker i västvärlden som tidigare har uttalat sig beundrande om Ryssland har legat lågt.

Där den ryska propagandaapparaten så kapitalt har misslyckats, har den ukrainska motståndskampen på ett spektakulärt sätt lyckats mobilisera omvärlden. Modet hos alla från president Zelenskyj till civila som med bara händerna försöker stoppa ryska stridsfordon har gripit en hel värld och skapat stöd för extraordinära åtgärder som stenhårda sanktioner och omfattande vapenleveranser. Filmer från mobilkameror är mer kraftfulla än de ryska statsfinansierade kanaler som skulle förmedla Kremls åskådning till omvärlden.

Det är ett asymmetriskt krig, men inte riktigt på det sätt som förutspåddes. Snarare än att vara den part som behärskar ”hybridkrigföringen” till fullo, gör Ryssland ett alltigenom konventionellt intryck. Den väntade gråzonsproblematiken har trängts undan av en svartvit verklighet. Rå militär överlägsenhet planeras uppenbarligen fälla avgörandet, som så många gånger förr. Med total förstörelse ska man tvinga Ukraina till underkastelse och omvärlden till acceptans av de ryska anspråken.

Hoppet för försvaret av Ukraina, däremot, står till en kombination av ansträngningar från omvärlden som med rätta kan kallas hybrid. Utöver sanktioner och vapenleveranser vidtar företag och grupper av privatpersoner åtgärder som syftar till att försvaga Rysslands förmåga att driva kriget vidare. Sajter hackas, besparingar förlorar sitt värde, produkter upphör att säljas. Hur exempelvis EU-länders relation till Ryssland ska beskrivas idag är något av en öppen fråga. Det är inte direkt krig, men liknar inte heller fred. Det är en gråzon.

Men även i gråzonen kan saker tvingas klarna. Eventuella ryska attacker mot leveranser från tredje land är ett sådant läge. Upprättande av en flygförbudszon, som president Zelenskyj har bett om, skulle också kräva ett mycket långtgående ställningstagande – liksom hanteringen av Ukrainas ansökan om EU-medlemskap.

Daniel Braw är fristående utrikesdebattör och fil.dr i historia. Pol. sek. för KD Region Kalmar län/SNB