Daniel Braw; Imperialismen har goda sidor
2003
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
få lidelsefria dissekeringar av arabvärldens problem. Drömmarna förvandlades för dom flesta till exil,
självmord eller brutala mord.
Ajami är en skoningslös kritiker
av arabisk självömkan. Innan Irakkriget skrev han en uppmärksammad
artikel i Foreign Affairs där en slutsats var att det var utsiktslöst av
George W. Bush att tro att USA
kunde få stöd av arabvärldens diktatureliter för ett projekt att demokratisera regionen. Bättre att följa sin
övertygelse och göra det som var rätt.
Den amerikanske vänsterintellektuelle skribenten Paul Berman (en av
få amerikanska vänsterintellektuella
som stödde president Bushs’ krig mot
Irak) menar i sin tänkvärda bok Terror and Liberalism att konflikten mellan muslimska fundamentalister och
de liberal demokratierna är en fortsättning på det amerikanska västerländska krig mot det totalitära som
pågått sedan andra världskriget över
kalla kriget och nu i kriget mot terrorismen. I samtliga fall handlar det om
att bekämpa läror baserade på texter
som skall tolkas bokstavstroget.
Nja, torde högerliberaler som
Lewis och Ajami invända. Alla tre
påpekar att västerländska demokratier konfronteras med en antiliberal
utmaning. För liberaler är det ett
dilemma att det öppna samhällets
fiender inte låter sig bekämpas med
florett. Här krävs ökat militärt och
polisiärt samarbete över gränserna,
nödvändigheten att otvetydigt stå
upp för det fria samhället inom
respektive land.
HATAR VÄSTERLÄNDSKA
SAMHÄLLEN
Mot demokrater som var villiga till
eftergifter kunde både nazister och
kommunister demonstrera välvilja.
Lewis och Ajami betonar att muslimska fundamentalister hatar öppna
västerländska samhällen för vad de
är. De som står för terrordåden vill
inte döda västerlänningar för vad de
gör.
Liberala muslimer i opposition
mot fundamentalism stöder sig
också på islams urkunder. Bernard
Lewis menar att den islamiska världens framtid mycket beror på hur
muslimer själva hanterar framtiden.
Det sägs ofta att mandat för genomgripande förändringar fås när kostnaderna för att bevara rådande
VÄRLDSPOLITIK
Imperialismen har goda sidor
Av Daniel Braw
USA har mycket att lära av det brittiska imperiet. Bland
annat att man inte kan driva ett lågbudgetimprium utan
svåra konsekvenser.
I
MONTHY PYTHON-FILMEN Life
of Brian utbryter i en judisk
separatistgrupp en hetsig diskussion på temat ”Vad har
imperiet någonsin gjort för
oss?” Både det ena och det andra,
visar det sig: skolor, renhållning,
vattenledningar och mycket mera
har man Rom att tacka för.
Efter en liknande linje argumenterar den brittiske historikern och
akademiske superstjärnan Niall Ferguson i sin mycket uppmärksammade skildring av det brittiska impestrukturer uppfattas som så prohibitiva att tillräckligt många är
beredda att pröva något nytt.
Skall detta bli verklighet i den
muslimska världen i allmänhet och
den arabiska i synnerhet krävs enligt
Fouad Ajami att folk där en gång för
alla slutar skylla på andra och dels
inser att deras problem mestadels är
självförvållade, dels att dom som
lider av misären varken är USA eller
Israel utan de egna medborgarna.
För en utomstående pekar mycket
på att det dessvärre är långt dit.
Peter Stein (pstein@comhem.se) är
civilekonom och egen företagare.
BOKFAKTA
Bernard Lewis
The Crisis of Islam – Holy War and Unholy
Terror
The Modern Library, New York, 2003
Fouad Ajami
The Dream Palace of The Arabs
Förlag: Vintage Books, New York, 1999
Paul Berman
Terror and Liberalism
WW Norton & Company, 2003
riet, ”Empire”. Det brittiska imperiet var betydligt bättre än sitt rykte,
är den enkla tesen.
Idag betraktas imperietiden
gärna som en pinsam epok i historien; ordet imperialism har en starkt
negativ klang i stil med kolonialism,
rasism och exploatering.
Men, menar Ferguson, det brittiska imperiet hade också många
goda sidor. Det är en av de pådrivande moderniserande krafterna historien känner. Kapitalismen, kommunikationerna och den parlamentariska demokratin spriddes från
imperiets centrum ut i världen, och
lade grunden för mycket av dagens
välstånd.
OJ
Q :
n
;:o:::
m
;>:l
iSvensk Tidskrift lzooJ, nr 61 11
0:::
w
::.::::
u
:Q
C!l
Det vore emellertid fel att uppfatta Niall Ferguson som reaktionär
eller revisionistisk. Självfallet hade
imperiet många svaga och rent av
dåliga sidor – förtrycket och våldet
till exempel – och dessa får också
plats i skildringen. skillnaden är att
där dessa annars gärna får dominera
omdömet om imperiet som helhet,
dedel av världens yta, var dess militära styrka påfallande liten. Imperiet
baserades i hög grad på överenskommelser med lokala myndigheter.
Andra världskrigets ansträngningar tog slutligen knäcken på det
redan i sönderfall stadda väldet. Brittema offrade sitt imperium för att
inte tyskarna, italienarna och japa- ”Britterna offrade sitt impenerna skulle få utveckla sina- är
inte det nog för att förlåta alla
imperiets synder?, undrar Ferrium för att inte tyskarna,
italienarna och japanerna
skulle tå utveckla sina.”
finner Ferguson att de inte uppvä-
ger alla imperiets förtjänster.
Det brittiska imperiet skapade
paradoxalt förutsättningarna för den
egna undergången; dess liberala
karaktär bäddade för koloniernas
utbrytningsförsök. Och trots att britterna som mest kontrollerade en fjärguson.
Undertiteln utlovar också anvisningar för hur dagens imperium, USA, ska skötas. Problemet, menar Ferguson, är att
amerikanerna vägrar inse att de
befinner sig i samma situation som
Storbritannien gjorde tidigare. De
internationella insatserna tenderar
att bli halvmesyrer, eftersom man
inte lägger ned tillräckligt mycket tid
och pengar- det går inte långsiktigt
att driva ett lågbudgetimperium.
Detta självförnekande imperium kan
SAMHÄLSKRITIK
Jedediah Purdy,
ett annorlunda naturbarn
Av Elisabeth Braw
Jedediah Purdy är ett amerikanskt fenomen, en intellektuell
särling som fått stort genomslag i Washington, kanske
just för att han är oförutsägbar.
I
DAG ÄR Washington mycket
polariserat. Skarpa hjärnor
saknas inte, men de är sällan
av det mer eftertänksamma
slaget: sitt intellekt använder
man i slaget mellan partierna. I detta
klimat är 29-årige Jedediah Purdy en
särling. Kanske är det för att han är
lika smart som oklassificerbar, i alla
fall med de traditionella partikriterierna mätt, som han fått ett sådant
genomslag.
1998 publicerades en bok med
titeln For Common Things. Dess
författare bekymrade sig över hur
USA blivit ett humorsamhälle, eller
rättare sagt ett ironisamhälle. TVserien Seinfeld är inte längre en perversion av samhället – den är samhället. Ironin är vår samtalsvaluta,
~~ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
rent av bli en fara för omvärlden, om
det inte besinnar det ansvar som följer med hegemoni.
Några mer omfattande slutsatser
drar emellertid inte Niall Ferguson.
Lektionen i imperieskötsel uteblir
nästan helt.
Det stora intresset för Empire
är välförtjänt. Niall Ferguson äger
den avundsvärda kombinationen av
ett gediget och mångsidigt kunnande, ett rörligt intellekt och en
särdeles berättarförmåga- och därtill modet att tänka efter eget
huvud.
Daniel Braw (dbraw@yahoo.se) studerar ide- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.
BOKFAKTA
Niall Ferguson
Empire: The Rise and Demise of the British
World Order and the Lessons for Global
Power
Basic Books 2003
och vad leder det till? Vi blir blase,
inget engagerar oss riktigt. Observationen var mycket träffande, och
boken var skriven med ett sådant
djupsinne att man förmodade att
författaren var en person med livserfarenhet från tidigare tidevarv.
Icke. Bakom det omöjliga namnet Jedediah Purdy gömde sig en
blott 24-årig man. Han var visserligen bosatt i Washington men totalt
olik den amerikanska huvudstadens
politikproffs: han var uppvuxen i
delstaten West Virginia, som fortfarande inte riktigt hunnit ikapp samtiden. Hans föräldrar var övervintrade 68-or, som undervisat honom
i hemmet. Hemundervisningen
kompletterades med studier på Harvard (!)och sedan alltså en bok. Nu
har det annorlunda underbarnet
reflekterat ytterligare över sitt hemland; denna gång om dess relationer
med omvärlden. Resultatet heter
självmord eller brutala mord.
Ajami är en skoningslös kritiker
av arabisk självömkan. Innan Irakkriget skrev han en uppmärksammad
artikel i Foreign Affairs där en slutsats var att det var utsiktslöst av
George W. Bush att tro att USA
kunde få stöd av arabvärldens diktatureliter för ett projekt att demokratisera regionen. Bättre att följa sin
övertygelse och göra det som var rätt.
Den amerikanske vänsterintellektuelle skribenten Paul Berman (en av
få amerikanska vänsterintellektuella
som stödde president Bushs’ krig mot
Irak) menar i sin tänkvärda bok Terror and Liberalism att konflikten mellan muslimska fundamentalister och
de liberal demokratierna är en fortsättning på det amerikanska västerländska krig mot det totalitära som
pågått sedan andra världskriget över
kalla kriget och nu i kriget mot terrorismen. I samtliga fall handlar det om
att bekämpa läror baserade på texter
som skall tolkas bokstavstroget.
Nja, torde högerliberaler som
Lewis och Ajami invända. Alla tre
påpekar att västerländska demokratier konfronteras med en antiliberal
utmaning. För liberaler är det ett
dilemma att det öppna samhällets
fiender inte låter sig bekämpas med
florett. Här krävs ökat militärt och
polisiärt samarbete över gränserna,
nödvändigheten att otvetydigt stå
upp för det fria samhället inom
respektive land.
HATAR VÄSTERLÄNDSKA
SAMHÄLLEN
Mot demokrater som var villiga till
eftergifter kunde både nazister och
kommunister demonstrera välvilja.
Lewis och Ajami betonar att muslimska fundamentalister hatar öppna
västerländska samhällen för vad de
är. De som står för terrordåden vill
inte döda västerlänningar för vad de
gör.
Liberala muslimer i opposition
mot fundamentalism stöder sig
också på islams urkunder. Bernard
Lewis menar att den islamiska världens framtid mycket beror på hur
muslimer själva hanterar framtiden.
Det sägs ofta att mandat för genomgripande förändringar fås när kostnaderna för att bevara rådande
VÄRLDSPOLITIK
Imperialismen har goda sidor
Av Daniel Braw
USA har mycket att lära av det brittiska imperiet. Bland
annat att man inte kan driva ett lågbudgetimprium utan
svåra konsekvenser.
I
MONTHY PYTHON-FILMEN Life
of Brian utbryter i en judisk
separatistgrupp en hetsig diskussion på temat ”Vad har
imperiet någonsin gjort för
oss?” Både det ena och det andra,
visar det sig: skolor, renhållning,
vattenledningar och mycket mera
har man Rom att tacka för.
Efter en liknande linje argumenterar den brittiske historikern och
akademiske superstjärnan Niall Ferguson i sin mycket uppmärksammade skildring av det brittiska impestrukturer uppfattas som så prohibitiva att tillräckligt många är
beredda att pröva något nytt.
Skall detta bli verklighet i den
muslimska världen i allmänhet och
den arabiska i synnerhet krävs enligt
Fouad Ajami att folk där en gång för
alla slutar skylla på andra och dels
inser att deras problem mestadels är
självförvållade, dels att dom som
lider av misären varken är USA eller
Israel utan de egna medborgarna.
För en utomstående pekar mycket
på att det dessvärre är långt dit.
Peter Stein (pstein@comhem.se) är
civilekonom och egen företagare.
BOKFAKTA
Bernard Lewis
The Crisis of Islam – Holy War and Unholy
Terror
The Modern Library, New York, 2003
Fouad Ajami
The Dream Palace of The Arabs
Förlag: Vintage Books, New York, 1999
Paul Berman
Terror and Liberalism
WW Norton & Company, 2003
riet, ”Empire”. Det brittiska imperiet var betydligt bättre än sitt rykte,
är den enkla tesen.
Idag betraktas imperietiden
gärna som en pinsam epok i historien; ordet imperialism har en starkt
negativ klang i stil med kolonialism,
rasism och exploatering.
Men, menar Ferguson, det brittiska imperiet hade också många
goda sidor. Det är en av de pådrivande moderniserande krafterna historien känner. Kapitalismen, kommunikationerna och den parlamentariska demokratin spriddes från
imperiets centrum ut i världen, och
lade grunden för mycket av dagens
välstånd.
OJ
Q :
n
;:o:::
m
;>:l
iSvensk Tidskrift lzooJ, nr 61 11
0:::
w
::.::::
u
:Q
C!l
Det vore emellertid fel att uppfatta Niall Ferguson som reaktionär
eller revisionistisk. Självfallet hade
imperiet många svaga och rent av
dåliga sidor – förtrycket och våldet
till exempel – och dessa får också
plats i skildringen. skillnaden är att
där dessa annars gärna får dominera
omdömet om imperiet som helhet,
dedel av världens yta, var dess militära styrka påfallande liten. Imperiet
baserades i hög grad på överenskommelser med lokala myndigheter.
Andra världskrigets ansträngningar tog slutligen knäcken på det
redan i sönderfall stadda väldet. Brittema offrade sitt imperium för att
inte tyskarna, italienarna och japa- ”Britterna offrade sitt impenerna skulle få utveckla sina- är
inte det nog för att förlåta alla
imperiets synder?, undrar Ferrium för att inte tyskarna,
italienarna och japanerna
skulle tå utveckla sina.”
finner Ferguson att de inte uppvä-
ger alla imperiets förtjänster.
Det brittiska imperiet skapade
paradoxalt förutsättningarna för den
egna undergången; dess liberala
karaktär bäddade för koloniernas
utbrytningsförsök. Och trots att britterna som mest kontrollerade en fjärguson.
Undertiteln utlovar också anvisningar för hur dagens imperium, USA, ska skötas. Problemet, menar Ferguson, är att
amerikanerna vägrar inse att de
befinner sig i samma situation som
Storbritannien gjorde tidigare. De
internationella insatserna tenderar
att bli halvmesyrer, eftersom man
inte lägger ned tillräckligt mycket tid
och pengar- det går inte långsiktigt
att driva ett lågbudgetimperium.
Detta självförnekande imperium kan
SAMHÄLSKRITIK
Jedediah Purdy,
ett annorlunda naturbarn
Av Elisabeth Braw
Jedediah Purdy är ett amerikanskt fenomen, en intellektuell
särling som fått stort genomslag i Washington, kanske
just för att han är oförutsägbar.
I
DAG ÄR Washington mycket
polariserat. Skarpa hjärnor
saknas inte, men de är sällan
av det mer eftertänksamma
slaget: sitt intellekt använder
man i slaget mellan partierna. I detta
klimat är 29-årige Jedediah Purdy en
särling. Kanske är det för att han är
lika smart som oklassificerbar, i alla
fall med de traditionella partikriterierna mätt, som han fått ett sådant
genomslag.
1998 publicerades en bok med
titeln For Common Things. Dess
författare bekymrade sig över hur
USA blivit ett humorsamhälle, eller
rättare sagt ett ironisamhälle. TVserien Seinfeld är inte längre en perversion av samhället – den är samhället. Ironin är vår samtalsvaluta,
~~ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
rent av bli en fara för omvärlden, om
det inte besinnar det ansvar som följer med hegemoni.
Några mer omfattande slutsatser
drar emellertid inte Niall Ferguson.
Lektionen i imperieskötsel uteblir
nästan helt.
Det stora intresset för Empire
är välförtjänt. Niall Ferguson äger
den avundsvärda kombinationen av
ett gediget och mångsidigt kunnande, ett rörligt intellekt och en
särdeles berättarförmåga- och därtill modet att tänka efter eget
huvud.
Daniel Braw (dbraw@yahoo.se) studerar ide- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.
BOKFAKTA
Niall Ferguson
Empire: The Rise and Demise of the British
World Order and the Lessons for Global
Power
Basic Books 2003
och vad leder det till? Vi blir blase,
inget engagerar oss riktigt. Observationen var mycket träffande, och
boken var skriven med ett sådant
djupsinne att man förmodade att
författaren var en person med livserfarenhet från tidigare tidevarv.
Icke. Bakom det omöjliga namnet Jedediah Purdy gömde sig en
blott 24-årig man. Han var visserligen bosatt i Washington men totalt
olik den amerikanska huvudstadens
politikproffs: han var uppvuxen i
delstaten West Virginia, som fortfarande inte riktigt hunnit ikapp samtiden. Hans föräldrar var övervintrade 68-or, som undervisat honom
i hemmet. Hemundervisningen
kompletterades med studier på Harvard (!)och sedan alltså en bok. Nu
har det annorlunda underbarnet
reflekterat ytterligare över sitt hemland; denna gång om dess relationer
med omvärlden. Resultatet heter