Daniel Braw: Konflikten i Ukraina delar världen

Uppslutningen i omvärlden omkring Ukrainas sak är stor – men långt ifrån total. Ett stort antal länder föredrar att förhålla sig neutrala, och somliga ställer sig rentav på Rysslands sida.

Och räknat i befolkningsstorlek utgör dessa länder faktiskt en större del av världen. ”Kort sagt”, skriver Angela Stent vid den amerikanska tankesmedan Brookings Institution, ”är världen inte förenad omkring ståndpunkten att Rysslands aggression är obefogad, och en avsevärd del av världen är inte heller beredd att straffa Ryssland för dess handlingar.”

I ljuset av den allmänna, hastiga och mycket långtgående uppbackning av Ukraina som har skett i Europa kan denna hållning i stora delar av resten av världen tyckas obegriplig. Det är ju en konflikt som, med brittiske premiärministern Boris Johnsons ord, ”inte har någon moralisk tvetydighet eller några gråzoner … det handlar om gott mot ont”.

Men ett flertal ser likafullt fler dimensioner i konflikten än så. För Kina som delar mycket av den ryska kritiken mot den västdominerade världsordningen ligger det nära till hands att sympatisera med Rysslands försök att välta säkerhetsordningen över ända. Utan uppfattningen att Kina skulle stötta Ryssland oavsett vad Ryssland företog sig, skriver Angela Stent, ”skulle Putin aldrig ha invaderat Ukraina”.

Mer överraskande är kanske den mycket försiktiga neutrala hållning som världens största demokrati, Indien, har intagit. I omröstningarna i FN har Indien lagt ner sin röst, och i offentliga uttalanden har man uppehållit sig mer vid den humanitära katastrofen i Ukraina än vid de uppenbara upphovspersonerna till denna katastrof. Men Indien har sina egna intressen att bevaka också. Ett sådant intresse är att Ryssland inte allierar sig alltför nära med Kina eller Pakistan; ett annat är att värna en relation som går tillbaka till kalla kriget då Sovjetunionen var en pålitlig partner till Indien.

Och så är det vapnen. Ryssland är tillsammans med Frankrike i en helt egen division när det gäller att exportera vapen till Indien (och Indien är för delen också Rysslands överlägset största exportmarknad för vapen).

Vapen är också – vid sidan om en allmän Natoskepsis och beroende av livsmedelsimport från Ryssland – ett tema i afrikanska länders hållning när det gäller Rysslands invasion av Ukraina. ”Rysslands avsaknad av krav på respekt för mänskliga rättigheter har gjort att många länder i Afrika har satsat på att bygga militära allianser med Ryssland”, skriver statsvetaren Olayinka Ajala vid Leeds Beckett University. Nästan en femtedel av Rysslands vapenexport gick till länder i Afrika 2016-2020.

”Afrikanska länder har grundat sina beslut på strategiska beräkningar av hur konflikten kommer att påverka dem snarare än på den humanitära katastrof som har uppstått till följd av kriget”, skriver Ajala. Och detta gäller inte bara de afrikanska länderna.

Följden blir dock en uppdelning, med några få undantag, i ”Väst mot resten”. Eller, som Angela Stent uttrycker det, en 2000-talsversion av kalla kriget.

Daniel Braw är fristående utrikesdebattör och fil.dr i historia/SNB