Där värdet skapas
I sin nya bok ”Making and Taking in the Global Economy – The Value of Everything” (Hachette Book Group 2018) ifrågasätter Mariana Mazzucatos synen på värdeskapande och hela prismekanismen i en marknadsekonomi. Hon gör detta genom att problematisera vad som egentligen skapar värde, och går pedagogiskt igenom prissättningsteori från Adam Smith och framåt. Slutsatserna lämnar dock en del i övrig att önska, skriver Anders Ydstedt.
Att priser inte behöver ha med värde att göra, vilket ju kan vara fallet, legitimerar enligt Mazzucatos att omvärdera (uppgradera) statens roll som värdeskapande och ge den befogenheter att rätta till priser som marknaden sätter fel. Det stora problemet är enligt Mazzucato att priser sätts efter efterfrågan på marginalen och inte efter hur nyttiga eller användbara produkterna är.
Mazzucato gör en omfattande genomgång kring hur teorin kring värdeskapande och prissättning utvecklats med start från Adam Smith och David Ricardo. Mazzucato framhåller att Adam Smith menade att det bara är varuproduktion som skapade värde, och därför skulle till exempel dagens utbud av finansiella tjänster sakna värde. Att varor och tjänster i en marknadsekonomi, så även finansiella tjänster, finner en köpare till ett pris som båda kan acceptera behöver enligt Mazzucato inte betyda att de är värdeskapande.
I fokus för Mazzucatos kritik mot marknaden är rent-seeking. De flesta av oss håller nog med om att det finns olika typer av privata monopolvinster som kan och bör ifrågasättas, till exempel sådana som garanteras av politiskt reglerade marknader. Mazzucatos går dock längre och menar att den finansiella marknaden är full av orättfärdiga vinster som skapas av produkter som saknar värde för kunderna. Finanssektorn borde därför regleras hårdare. Att kraftigt ökade regleringarna av finanssektorn driver upp priser och försvårar för nya aktörer att ta sig in och öka konkurrensen är inget som finns på Mazzucatos karta.
En annan röd tråd i boken är att uppvärdera statliga insatser, och att dessa borde räknas in i BNP. Att se offentlig konsumtion som kostnad är fel. Läsare känner väl igen sig i dessa teser från Mazzucatos förra bok som handlade om innovationer. I den hävdade Mazzucatos bland annat att iphone är en produkt av olika statliga satsningar och att Steve Jobs bara satte ihop dessa statliga teknologier och profiterade på dem, utan att betala skatt i Kalifornien där värdet skapades. Självklart är infrastruktur, utbildning och forskning viktigt för företagandet men med Mazzucatos syn skulle alla spärrar och kostnadskontroll i offentlig sektor försvinna. Här har dock Mazzucato en ”lösning” eftersom hon inte ser några gränser för hur stora skulder stater kan dra på sig.
Att Mazzucato har blivit en fixstjärna för vänstern är inte att förvåna men hon är också populär inom det innovationsindustriella komplexet. Hon har verkligen funnit en nisch på marknaden när det behövs någon som kan ifrågasätta marknadsekonomin och samtidigt väva in namnen på de stora tänkarna på området i sin berättelse. Hon ägnar många sidor åt att ifrågasätta företags fokus på att skapa värden åt aktieägarna, vinster ska återinvesteras produktivt och inte delas ut eller användas för återköp av aktier. Tankar som tyvärr delas av krönikörer i Financial Times.
För mig är värdet i boken den omfattande genomgången av synen på värdeskapande från Adam Smith och David Ricardo. Här hittade jag en hel del som var nytt för mig. Det är dock vid Marx syn på värdeskapande som Mazzucato hittar hem. Kapitalägarna pressar arbetarklassen att skapa värden som de sedan behåller en alltför stor del av.
Mazzucato tror starkt på statens förmåga att leverera innovationer och driva stora projekt, NASA och och militära projekt nämns som förebilder. Själv läste jag parallellt med Mazzucato boken The Yugo – the Rise and the Fall of the Worst Car in The History av Jason Vuic (2011) som beskriver historien om Zaztava Yugo 55 – ofta utsedd till världens sämsta bil.
Yugo 55 var en produkt av planekonomin i Jugoslavien som ofta fått symbolisera sönderfall. Inte bara den dåligt konstruerade och byggda bilen föll ihop utan även produktionen. Det senare i samband med Jugoslaviens uppdelning eftersom produktionsanläggningarna var politiskt jämnt fördelade över hela landet.
I öst var bilen långt bättre än sina konkurrenter men det storskaliga försöket att sälja bilen i USA slutade i en katastrof när kunderna tvingades inse gränserna för vad en planekonomi kan åstadkomma. En stat kan kraftsamla för att nå rymden eller vända floder, det är dock fullt möjligt att detta även kan uppnås på andra och bättre sätt. Men Yugon visar hur illa planerade produkter klarar konkurrensen mot det en marknad kan skapa.
Och visst stämmer det att pris och värde inte är samma sak, särskilt inte för köpare och säljare. Men det är detta som gör att marknadsekonomin skapat ett så enormt välstånd för oss alla. Priser koordinerar kunskap på en marknad långt bättre än vad någon central planerare någonsin skulle kunna göra (Hayek 1945). Att företagare måste försöka sätta sig in i hur potentiella kunder tänker för att kunna komma med det bästa erbjudandet är inget som får plats i Mazzucatos världsbild.
Alla politiska försök att manipulera priser skapar problem som leder till värdeförluster och i värsta fall kollapsade marknader och länder, något vi nu kan se i Venezuela. Själv minns jag produkter från DDR och andra planekonomier med statligt beslutade prislappar ingraverade. DDR och Venezuela nämns dock inte av Mazzucato
Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift