DDR-Sverige
Senaste veckan har begreppet DDR-Sverige åter dykt upp i svensk debatt. Torbjörn Nilsson skriver om ungdomspolitiker som inte var med om DDR-Sverige och den nya LO-filmen skildrar det svenska 80-talet. I mina sociala media-flöden har användningen av begreppet, som tydligen introducerades av Filip och Fredrik, ifrågasatts. Är det rätt att tala om DDR-Sverige?
Det finns faktiskt ett facit på frågan. DDR själva betraktade nämligen Sverige som så nära DDR man kan komma utanför järnridån. I Birgitta Almgrens Inte bara spioner (Carlssons, 2011) skildras MfS (Stasi) insatser i Sverige men också hur DDR på 1980-talet använde Sverige som övningsområde för nya agenter.
Innan agenter stationerades i Västtyskland var en kort tur till Sverige en mjukstart. De skickades med nattåg till Malmö där de tyckte bricklunch-restaurangen på köpcentrat Caroli City lämpade sig utmärkt för konspirativa möten. Själv minns jag det som stället med de bruna och orangea plastbrickorna som blivit sneda av maskindisk, och som primärt frekventerades kaffedrickande pensionärer. Korvkiosken på Stortorget var en annan Stasi-favorit. En agent Müller rekommenderade även Cafe Gertrud på Östergatan som en diskret mötesplats. Detta kunde stanna vid roliga anekdoter från ett DDR-Sverige som vi lyckligtvis lämnat bakom oss. Tyvärr finns det en allvarligare historia också.
Att Birgitta Almgren belagts med munkavle och att man ska behöva läsa om spioner i Sverige via arkiv i Tyskland är bedrövligt. Så här trettio år senare borde arkiven öppnas så att vi kan göra upp med vår egen nutidshistoria. Än idag kan förmodligen uppgifter från arkiven användas för att utpressa individer att arbeta för främmande makt.
Materialet från DDR-arkiven och det material som SÄPO har tillgång till borde användas för att reflektera över vår egen historia. Hur kunde vi hamna så fel i många frågor? Vad fick oss att skrämma iväg våra familjeföretag, införa konfiskatoriska skatter och nästan införa löntagarfonder? Hur kunde vi införa ett skolsystem från DDR? Hur kunde vi agera stödtrupp åt Sovjet i Afrika? Kanske spelade främmande makt, läs DDR, en roll i detta. Eller var det bara så att DDRs diplomacy-arbete via vänskapsförbund, studieresor med mera var så enormt effektivt.
I dessa dagar av oro för fake news och påverkansoperationer via sociala media från andra länder är Sveriges nära nutidshistoria ett varnande exempel att ta lärdom av. Inte bara för oss utan för hela världen.
Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift